Dopvecka: Konvertiter

Tuesday’s child is full of grace. Det är från en nursery rhyme från Mother Goose och jag har tänkt på den idag. Tisdagsbarn. Jag föddes på en tisdag, och min dopdag var en tisdag. Idag är det tisdag, och nästa tisdag, den 10, min Dopdag. 11 år.

Jag hade en period då jag letade tecken. Det där med tisdagar blev ett av dem. Mitt första samtal med en präst skedde en tisdag, den 20 maj 2003, vilket dessutom var min namnsdag. Hur mycket tecken fanns det inte i det? Att man ringer sin församling som man aldrig varit i kontakt med för att man har en sorts märklig känsla av att vilja döpas, trots att man aldrig hört talas om vuxna människor som döper sig, och prästen som man sammankopplas med föreslår en tisdag, den 20 maj, dessutom ens namnsdag. Hur mycket mer tecken behöver man?

Uppenbarligen fler. Man kan alltid tvivla. Skillnaden är hårfin. Galenskap handlar sällan om förlust av mening, snarare tvärtom, galningar ser mening i allt. Bilars registreringsskyltar bär hemlig mening, en cigarettfimp visar riktning. Tisdagar?

Dessutom föddes båda mina söner på var sin tisdag. Så även min mor.

Med så tydliga tecken. Tokig? eller Nådefylld?

Det är så svårt att tro, att vi är fulla av nåd. Ändå är det också en sanning. Liksom att vi är Guds barn. Nådens år. Fulla av nåd. Uppenbarelsens ljus. Kyndelsmässodagen. Det Uppenbarade Ljuset. Om man så bara fått en sekund av det, en bråkdels sekund, mindre, mer, så är det som vill.

En sak som förändrats sedan jag kom till kyrkan för drygt 11 år sedan är det intensifierade talet om längtan efter samhörighet. Idag är det relativt vanligt med Svensk-kristna som talar om att byta kyrkotillhörighet, det var det inte då, jag vet flera som under det senaste året konverterat till katolicismen. Minns just nu en äldre än mig dam som sade: Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare. Bland mina under 2014 konverterade kyrkovänner finns två som en gång vigdes till tjänst i Svenska kyrkan.

Denna trend – sammankomsterna i den Katolska kyrkan i Stockholm som är det första steget i att närma sig den katolska kyrkan – att deltaga i föreläsningsserien Den Katolska Kyrkans Tro och Liv, samlar numera 50-tals, inte 10-tals som det var för 10 år sedan. Den intensifierade längtan efter Kristen samhörighet är för många verklig. Var besvaras den längtan?

Är man, jag?, en fundamentalistisk, i negativ bemärkelse då, människa för att jag tror att Kristus är svaret? Kanske. Vi är fler. Hur förverkligar man en Kristen kallelse? Jag tror att det är viktigt att tala om det. Som här.

Jag var redan tidigt i min tro skeptiskt till kyrkotillhörighet och minns ett samtal med min präst. Han sa, apropå att byta kyrkotillhörighet, att man ska gräva där man står. När jag idag tänker tillbaka på de orden ser jag inte min mylla som Svensk-kyrklig på det vis som prästen menade, men som något större, att döpas in i Kristus, att växa i det, myllan är inte församlingstillhörighet, den är större än så, den är Kristus själv. Och kanske är det just för att den är så stor, att det lätt blir spretigt, som vissa av oss, i alla fall jag, behöver en samhörighet till hjälp för att fokusera på det väsentliga. Jesus Kristus.

Idag tisdag är som sagt den första dagen i min Dopvecka, den vecka som leder fram till min dopdag. Tisdag kallas ibland för andens dag. Det är som en påskvecka. Den vita tisdagen. Dagen innan sveket. Eller för den delen som en skapelsevecka. Den andra dagen. Dag och natt har skiljts åt, tiden har trätt in i världen. Vatten och jord separeras, växtlighet breder ut sig.

I den psykologiska trappan kan jag även fundera över vad Erik Eriksson säger om oss 11-åringar. Så får man ta till sig, och be, i omgångar, i vetskap om att Gud vill och vet. Men även i vetskap om att vara 11, på samma gång beroende av sin omgivning, men samtidigt nästintill fri att söka de förutsättningar som 11-åringen behöver för att blir så fri att Gud kan göra det som Gud behagar.

”It is at this stage that the child’s peer group will gain greater significance and will become a major source of the child’s self esteem. The child now feels the need to win approval by demonstrating specific competencies that are valued by society, and begin to develop a sense of pride in their accomplishments.

If children are encouraged and reinforced for their initiative, they begin to feel industrious and feel confident in their ability to achieve goals. If this initiative is not encouraged, if it is restricted by parents or teacher, then the child begins to feel inferior, doubting his own abilities and therefore may not reach his or her potential.”

Längtan efter samhörighet, Lita på den, Följ den! Idag är vi alla tisdagsbarn, filled with Grace.

2 comments

  1. Att gå dit vännerna går – det är väl så det börjar för de flesta. Intressant att få en inblick i vad som förefaller lockande i Stockholm. Kan fascineras över staden och vad som håller ihop den. Finns det något som håller ihop Stockholmare? Finns det en Stockholmssjäl?
    Där, på gränsen till Europa blir det extra intressant att få lite mer inblick utåt? Någon har sagt att om man en gång börjar fundera och fråga om Rom så kommer man dit. Den staden fascinerar ännu mer. Särskilt en Stockholmare?
    I Rom tycks man nu slippa krig ivarjefall. Är det det vi längtar efter? Är Rom ett freds-svar som lyfter oss ut ur en ”svenskhet”* som bara är för trång? Gör sanningsfrågorna någon egentlig skillnad?
    *En svenskhet som just vill tro sig vara det mest internationella och humanistiska i världen? Det räcker ju med att få kontakt med Rom för att inse att det finns större sammanhang än Sverige..

  2. Kan inte låta bli att fundera över detta:Varför har vi kvar namnet ”Svenska kyrkan”?
    Vore det inte dags att byta namn till exempelvis ”Evangeliskt Lutherska kyrkan i Sverige” eller något liknande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s