Fastetid

Jag brukar inte läsa om texter jag skrivit. Man skickar iväg dem i ett skede då man ofta är rätt trött på dem, fakturerar, och glömmer. Idag hittade jag dock en text som jag läste om och som jag kände mig mer nöjd med nu än jag minns att jag var.

Apropå att det är onsdag, då kan man skifta till kommande söndags texter, Fastlagssöndag. Om en vecka askonsdag. Snart fastetid. Så här:

Vi är i fastetid. På väg mot något, på väg bort från något. Att fasta handlar ofta om att välja bort. En del avstår från kött under fastetiden, andra från socker. En del drar ned på sin tid vid datorn. Vad vi fastar från är en början. Man kan vända på det. Vad fastar vi till? Vad vill vi uppnå?

Man kan fasta i solidaritet med de som har mindre. I den kristna traditionen finns berättelser om klosterbröder och systrar som under fastan åt en slev soppa istället för två och som gav till de fattiga det som blev över. Man kan fasta till Gud och ägna tid i bön istället för att se på teve. Man kan fasta för att under en tid försöka leva i större enkelhet och fundera kring vad man egentligen behöver för att leva. Vad som är viktigt.

Den väg som vi vandrar i fastetid kallas kärlekens väg. Det kan tyckas märkligt, för vi vet ju hur det går. Jesus och lärjungarna är på väg till Jerusalem och kärlekens väg blir snart rätt tuff och näst intill olidlig. Kanske är det själva poängen. Att gå i kärlek kan förvisso vara en utmaning även när vi är bland dem som vi älskar, men det stora testet kommer när vi möter motgång. Hur fortsätter man då att älska? Hur älskar man när man vet att tiden snart är ute?

”Den som vill vara stor bland er ska vara de andras tjänare”, säger Jesus. ”Det är genom att ge som vi får”, står det i den helige Franciskus bön. Kärlekens väg vill detta. Den uppmanar oss att gå utanför oss själv, att skifta fokus från oss till våra medmänniskor. Det låter kanske omodernt i vår självcentrerade tid men modern forskning backar upp den tesen.

De senaste åren har marknaden översköljts av böcker om lyckoforskning som söker utröna vad som skapar bestående lycka. Vi kanske tror att det handlar om en större lägenhet, en ny bil eller mera mat, men forskningen visar något annat. Visst, pengar och saker är viktiga, men bara upp till en gräns. Vi behöver betala vår hyra, ha mat för dagen, men när de grundläggande behoven väl är täckta spelar inte mer ägodelar någon avgörande roll för hur lycklig en människa är i sitt liv. Det är något annat som det handlar om.

Känslan av lycka och tillfredställelse uppstår inte på grund av det som vi har utan genom det som vi gör. Att finnas till för andra, att göra gott, ja, det är faktiskt där som bestående lycka tycks uppstå.

Det kan vara en tanke att bära med sig genom denna fastetid. Att ställa sig frågan: ”Hur lite behöver jag?” istället för att undra ”Hur kan jag få mer?” Det kan vara en början. Så kan vi be tyst inom oss med ord från veckans Psaltarpsalm: ”Visa mig, Herre, din väg, så att jag kan vandra i din sanning.”

(Texten kommer från en antologi om Kyrkoårets söndagar utgiven av Argument).

7 comments

  1. De senaste åren har marknaden översköljts av böcker om lyckoforskning som söker utröna vad som skapar bestående lycka. – Ja, det går tretton optimistkonsulter på dussinet, och jag får allergiska utslag av dem. Tacka vet jag pessimistkonsulten Ronny Eriksson.
    Som fasta kan jag varmt rekommendera nätfasta. Först känner jag mig rastlös några dagar, sedan infinner sig ett förunderligt lugn. Och alla slipper se mig i kommentarsfält fr o m askonsdagen till Påsk 🙂

  2. Läser fastslagssöndagens Evangelietext, Luk 18: 31-43 och fastnar som vanligt på v. 34: ”Av detta begrep lärljungarna ingenting, vad han menade var fördolt för dem, och de kunde inte förstå vad han menade. De har vandrat tillsammans i tre år, tredje gången upp till Jerusalem och påskhögtiden och han förutsäger sin död och uppståndelse. Vad är det de inte förstår?
    Vill de inte förstå? Kan de inte förstå, död och uppståndelse vem förstår det? Jag vet inte, men den meningen biter sig fast, den inspirerar mig idag 2000 år senare. Och vi som lever idag har ju facit. Förstår jag någonting av detta? På något sätt finner jag den meningen trösterik, det var fördolt för dem och oss, någonting kommer alltså att uppenbaras!

    1. Det slår mig rätt ofta på olika ställen i Nya Testamentet att lärjungarna står rätt handfallna. Håller med om att det är något trösterikt i det, jag brukar sätta det i relation till trons utmaningar, att det är inte enkelt att tro. Ja, du vet, jag har sagt det förr. Samtidigt är det ju apropå vad jag skrev under ett tidigare inlägg ofta tudelat – å ena sidan har man verkligen tron, den liksom finns där helt igenom som något oantastligt, självklart, fast i det kan man också undra vad man håller på med. Det finns en spänning i det som är intressant, och som för mig ibland har lett till nya öppningar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s