Spegelbilder

Inspirerad av en kommentar tidigare tänkte jag vara restriktiv i fråga om datoranvändande denna fastetid. Det blir nog mest bilder framöver, så kan man bryta fastan på söndagen och ta till orden.

Kärlekens lov är, om inte den mest lästa, så väldigt ofta lästa bibeltexten på bröllop, och den hör till dagens läsningar. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig.

Det finns något sprudlande näst intill trotsigt i de där orden, och på sitt vis ger de styrka inför fastetiden. En annan tanke efter dagens Gudstjänst kom ur meningen mer mot slutet: ‘Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.’

Fullständig som Guds kunskap om mig, om oss. Tro som att bli upptäckt, långsamt avtäckt, som en upptäcktsresa där Gud redan gått före. Vi både finns, och inte finns, redan nu som fullständiga, fullbordade. Guds kunskap om oss är den vackraste versionen, den som vi kanske inte ännu ser. I allt det vi ser, ser Gud mer.

Tycker om den tanken. Den begränsade kunskapen kontra Guds fullständiga. Ibland när man så ställer orden i relation blir det absolut tydligt på vad man ska tro, på vem man ska lita. Vi behöver inte vara rädda.

6 comments

  1. Det slår mig att spegelbildens inte visar mer än just precis det i anslutning till mig själv. Guds kunskap om mig är verkligen något annat, något så mycket större. Då får jag definitivt se in i det ansikte som format mig, min himmelske Faders outgrundliga blick.
    Fin tanken om orden som fullbordar bilden. Så tror jag det verkligen förhåller sig. Bilderna kan vara starka och talande men inte som ett rätt ord i rätt tid. Tystnaden får sin relief först när vi erfarit något av vad tal och verklig kommunikation är.

    1. Jag kopplar samman med spegelbilden att vara skapad i Guds avbild, lite som avbild söker sin urbild. Och ibland kanske man litar så mycket på avbilderna att vi glömmer att söka urbilden. Nu pratar jag nog om mig själv mest.

      Ja, angående ord. Ibland får även ord som relief, de dimper ned på något vis, blir till kött. Jag läser inte Bibeln egenligen tillräckligt mycket, alltid veckans texter och ofta i det slår jag på det som är runt kring, men inte någon systematisk läsning. Men, det är märkligt hur det bibliska texterna så ofta förmår tala till en, man hör någonting nytt trots att man läst dem så många gånger förr på ett sätt som bilder inte gör på samma vis. Det är verkligen häftigt.

      1. Det är verkligen häftigt när vissa bibelord talar till en just i den situation man är i, hur de kan vägleda, uppmuntra och förändra.
        När jag speglar mig mot bibeln kan jag ibland känna mig nere, men när jag läser vidare kan jag se att, ok, jag är en syndare men jag är förlåten.

  2. Jag brukar tänka på det där Jesus ordet. Att Gud inte sände Honom för att klappa de friska på axeln utan för att umgås med och ‘bota’ ‘syndare’ (och just det där ordet syndare är svårt för det har för många så otroligt negativa konnotationer, fast jag personligen tycker om det).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s