Djävulen

Temptation_of_ChristDet pratas inte så mycket om Djävulen längre och det är inte så vanligt att tro på Djävulens existens, i alla fall inte som ett konkret väsen. Det finns de som menar att detta är precis vad Djävulen vill, när vi slutar tro på ‘honom’ får han härja fritt.

Ondska är ett sätt att se på Djävulen, som upphov till då. Johannes kallar någonstans Djävulen för lögnens fader, det fick mig att tänka inte bara på regelrätta lögner men även på lögnaktiva liv, liv som inte är i samklang med Livet själv men som hela tiden slingrar sig, livslögner. Det som vill locka oss bort från det Sanna livet. People of the lie. Men också på hur svårt det kan vara att urskilja det onda, frestelsen, ofta klär den sig i förvillande dräkt.

Det var kanske därför jag tyckte om den här bilden. Många bilder av ‘Jesus frestas i öknen’ målar upp en bild av Djävulen där man på en gång ser att det är något farligt, en svart ängel, horn i pannan, Jesus i stridbar position. Så är det väl också, ibland är ondskan tydlig, men kanske är den ondskan inte den farligaste. Farligare då, som jag ser bilden, Djävulen som vill vara vår vän, som lägger armen om våra axlar och verkar förstående, som inte tycks farlig, nästan vänlig, och som därigenom långsamt förför. Förvandlar oss till något som vi inte är, inte egentligen. Så blir vi falska.

I berättelserna om ökens fäder och mödrar talas mycket om demoner. Det sägs om Amma Sara, en eremit i Egypten på 500-talet, att hon var ständigt ansatt av demoner, men att hon i det aldrig bad ‘Gud, låt mig slippa’, utan ‘Gud, ge mig kraft att härda ut.’

Kanske låter det för fromt, men jag tycker ändå att hon är en bra förebild att ha med i Prövningens stund, i Fastan. Att inte reflexmässigt be om att få slippa, att ha med insikten att med Guds hjälp kan vi ta oss igenom. Jesus spenderade inte 40 dagar i öknen för sin skull, utan för vår skull.

16 comments

  1. Det var stort fokus på djävulen under -80 och -90 talet, speciellt inom trosrörelsen eller kanske mest inom den.
    Jesus blev ganska liten och ondskan fanns i varje hörn och många var besatta av det ena och det andra.
    Idag pratar man inte om det så mycket och det kan nog få oss kristna att bli lurade.
    Något jag funderat en del på är varför det idag ”inte finns några demoner ” fastän Jesus talar om dem och att han har gett oss kraft att driva ut dem eller på andra ställen står det kasta ut dem.
    Personligen har jag inte varit med om så många gånger där jag är säker på att det handlat om detta, men vilken otrolig skillnad det blev när personen blev fri.
    Jag är inte en person som gillar att tala om djävulen, är betydligt trevligare att tala om Jesus men jag kan ju samtidigt inte förneka att det står om honom i bibeln.
    Det underbara är att Jesus påminner oss om att vi inte ska vara rädda eftersom Jesus har vunnit över honom.
    Fokus ska vara på Jesus, och att han kan befria alla som är bundna oavsett vad det är.

    1. Ted,

      Vi har så olika bakgrund, och jag kan se att fokus på Djävulen kan vara ett sätt att skrämma människor till tro. Så har vi samma slutsats: Fokus ska vara på Jesus, och att han kan befria.

      Jag kom till tro väldigt sent i livet, och har svårt för att prata om Djävulen, det är inte del av min tro, samtidigt kan jag fundera över vad det är som binder och hindrar? Jag vet inte ens om jag vill göra Djävulen mer konkret i min tro, men gårdagens evangelietext är ju så tydlig, Djävulen är så tydlig. Vad är det man är rädd för när man inte tar in det? Vet inte. När jag läste texterna under helgen så hamnade jag precis i det som du säger: Jesus påminner oss om att vi inte ska vara rädda eftersom Jesus har vunnit över honom. Ja! Precis så. Och inte för sin skull, utan för oss. Vad nu det betyder.

  2. Reblogga detta på Tankar i natten och kommenterade:
    Jag har ända sen jag blev kristen för drygt 20 år sedan, varit helt klar över att djävulen, satan eller den onde existerar som en fristående kraft.
    Det som tog tag i Carolinas blogginlägg, är hennes beskrivning av djävulen. Det är ingen figur med bockfötter och horn, utan det är en vän, kamrat, villolärare som lägger armen om mig och säger förledande: Skulle väl Gud ha sagt? Minns hur argsint Jesus avvisar Petrus försäkran om att Golgata inte behöver vara en nödvändighet. Jesus känner igen Satan i Petrus ord. Vi får inte heller glömma, att Satan kan tolka bibeln bättre än vad de flesta människor kan. Satan vet meningen och sanningen med Guds plan för mänskligheten.
    Vi ska inte heller varna för den förledande rösten hos andra, utan också vara vaksamma mot hur vi själva agerar och säger. Det kanske är jag som förleder en medkristen, med: ett ”Skulle väl Gud ha sagt? Det var en helt annan tid och andra värderingar. Nu vet vi ju bättre!”

  3. Vi tror ju på Ordet och ordens kraft, därför gillar jag att ha några kraftfulla ”mantran” att ta till vid anfäktelse, som t.ex ”Vik hädan Satan!” (Vade retro me, Satana!) Matt 4:10, eller som den presbyterianske prästen, som jag läste om, uttryckte det: ”Satan, I defy thee, for God almighty in heaven is my father!”
    Det blir en kraftlös, urvattnad Kristusgestalt om vi inte erkänner närvaro av motståndaren, vi talar alltför lite om det idag.

    1. Jag tänkte mycket på det, inte minst då när jag såg bilden som jag infogade i mitt inlägg, på det som Jesus faktiskt gör för oss, Hans uppoffring. Så kommer det där Paulus citatet till mig igen, du vet, det goda som jag vill det gör jag inte, men det onda….

      Att erkänna närvaron av motståndaren är kanske på sitt vis bra, det driver en närmare insikten om att det är på Gud man ska tro.

  4. Någon sa det är vanskligt/farligt att försöka stänga in djävulen i något hörn, då slår han sig ut. Återkommer ofta till katekesutvecklingens ord om djävulen, världen och vårt eget kött, olustigt förbundna, triaden som hörs i slutet av litanian (SvPsb 700:1). Fann den i Jämtland! http://www.svenskakyrkan.se/krokom/katekesen—sjatte-bonen
    Jag tror sjunde bönen, bönen om frälsning är jätteviktig!

    1. Tack för länken. Återfann i den detta citat som är ett bibelord jag tycker om att återkomma till:

      ”Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den.”

      Jag har från min farmor hennes gamla katekesbok – den är lik den på bilden i din länk – om än ljusblå, och av någon anledning kallar man Martin för Mårten Luther i den.

  5. Jag kan inte se ondskan som en entitet, en separat varelse. Jag ser bara ondskan som någonting som finns hos oss alla i högre eller mindre grad. Det står på så många ställen i Bibeln att ondskan kommer från människorna, så någon djävul kan jag bara inte tro på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s