Världsböndagen

bildFirade mässa i morse i Ersta kyrka och påmindes då om att idag, fredag, var Världsböndagen. Det hade annars gått mig förbi, jag har inte sett det uppmärksammas. Och då är jag ändå en ganska kyrklig människa som går i kyrkan och har relativt bra översikt över det kyrkliga året. Det är också en fråga om kommunikation, vad man väljer att kommunicera.

Anledningen till att jag firade mässa i Ersta kyrka var att jag skulle hålla i ett föredrag för Ersta Diakonisällskap om Ökenmödrarna efter mässan. Jag förberedde mig väl men fann någonstans där under mässan att jag ville avsluta med bön. Mitt manus var 13 sidor och alldeles för långt för de allokerade 50 minuterna, jag fick improvisera. Jag tror det gick bra.

Jag försöker så här i fastetid minska min datortid. Det blir färre blogginlägg. Jag brukar sitta med datorn i knäet och se på TV, skriva, svara på kommentarer, nu när jag väljer bort datorn träder något annat in. Jag virkar. Rutor. Att sammanfoga till ett lapptäcke. Vet inte, inte egentligen, om det är någon skillnad på att virka och surfa på datorn, båda är distraktion, men virkningen ger i alla fall ett konkret resultat. Täcket växer.

Så den där bönen, att avsluta med. Det är ur Macrina den yngres bön, hon föddes år 327, levde i öknen, samlade många, hon bad, på sin dödsbädd, och där är jag inte, ändå talade denna bön till mig, så vill jag kunna be på min dödsbädd, så ber jag redan nu:

‘Evige Gud, för dig föddes jag ur min moders sköte,
du, som min själ älskar med all sin styrka,
till dig vigde jag min kropp.
Överlämna mig till ljusets ängel,
som kommer att ta mig i handen och ta mig till förnyelsens plats,
till källan, till livets vatten, till de heliga patriarkernas namn.’

Amen.

3 comments

  1. ”Handling lugnar nerverna” hette en bok som min mamma hade och läste när jag växte upp, hon tyckte den var bra. Jag läste den inte, men titeln har följt mig genom åren. Det är något lugnande med det där, att skapa något med sina händer och man lyssnar så bra då!
    Själv har jag ett ”evighetsprojekt” en stickning, ganska enkel, en lååång halsduk verkar det bli.
    Blir den inte bra så börjar jag om. Det är något med detta att hålla garnet i handen och låta något långsamt växa fram.
    Fina färger på dina rutor, virka är jag inte så bra på men handarbete lugnar betydligt bättre än datorjobb.

  2. Just det, blir handarbetet klart så är det ju bra och en tillfredställelse, men blir det inte färdigt så är det också bra, man kan ändå se resultatet av sina händers verk, och under tiden arbetet pågått har man kommit ett steg vidare i sitt tänk. Får mig att tänka på citatet: ”Det är vägen som är mödan värd.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s