Leviatan

Tog fram Jobs bok efter att ha sett filmen Leviatan igår. Det är sällan som filmer blir så unisont hyllade som Leviatan och det i sig var väl en anledning till att gå och se den.

Jag ska inte gå in på berättelsen, men DN:s recension finns Här.

Ett citat: ‘Regissören och manusförfattaren Andrej Zvjagintsev har kastat sig in i Jobs bok, det svårtolkade kapitlet i Bibeln om en god, hederlig, framgångsrik man som Gud tar ifrån allt bara för att han ska förstå att han är maktlös och Gud allsmäktig. Här kommer Gud i form av expropriatörer, representerade av den lilla feta, genomkorrupta, cigarrökande borgmästaren med så mycket blod på händerna att han själv ser illamående ut.’

Skillnaden då mellan Leviatan och dess förlaga är att i filmen finns det ingen upprättelse, ingen vändning. Det onda – eller den lilla feta borgmästaren – segrar med dunder och brak, det finns liksom inget alternativ. Om man nu vill se borgmästaren som en Gud förklädd så är det alltså en rätt dystopisk Gudsbild.

Men det var ett annat citat ur DN-texten om Leviatan som fick mig att leta fram Job. ‘I obetalbara scener sitter borgmästaren och dryftar en vag känsla av samvete med en snygg gammal Demis Roussos-liknande präst (skönt att se något annat än katolsk korruption), som alltid kommer att säga att den lille makthavaren gör rätt eftersom han är troende och donerar till kyrkan. Han är ”Guds fjärde, onda ansikte”, som C G Jung skriver om i ”Svar till Job”. Jung föreställer sig att Job ger Gud ett samvete. Gud kan ju inte se sig själv eftersom han är i allt, men genom att gå in i Jobs medvetande får han ändå syn på sin egen ondska.’

Att Job ger Gud ett samvete var en sådan där mening som jag fastnade i. Hur då? Det säger kanske bara något om min egen okunskap men jag har alltså inte läst Jungs kommentar angående Job. Har googlat den nu utan att bli allt för mycket klokare så det slutade med att jag beställde Jungs bok från Adlibris. Det får bli ett senare projekt, att läsa då. Filmen då, ja, det är bara att sälla sig till hyllningskåren. Rekommenderar.

20 comments

  1. 1) Filmen Tree of life har också rottrådar i berättelsen om Job.

    2) Jag har läst sådana tankar; att Gud efter Jesus, efter erfarenheten att vara människa, har förändrats.

  2. Att Gud i och med Jesus förändras, eller i alla fall utvidgas, kan jag se. Gud blir på något vis något radikalt nytt när Han blir Människa. Men Jungs bok handlar ju – om man ska tro DN recensenten om hur Job förändrar Gud. Jag beställde faktiskt boken på Adlibris så får återkomma när jag läst. Är inte så påläst på Jung. Återkommer.

  3. En intressant fråga i detta sammanhang är, händer det något med Treenigheten efter Jesu död, förändras den?

    1. Min ganska på sitt vis bokstavliga tolkning kring tre-enigheten är att Gud Fadern uppenbarade sig först, sedan Sonen, i Jesus, sedan sände Jesus/Gud Fadern Anden – i.e. jag ser då Anden som något som kommer efter Jesu död, till Pingst, men det är en rent konkret tanke, tror du är ute efter något annat.

  4. Men säger inte Treenigheten att Gud redan sett sig själv? Har inte Rublev förklarat allt?! Vår hednakunskap om Gud har sannerligen förändrats.. Men lammet är offrat av evighet..

    1. Nu måste jag Googla Rublev. Vet inte. Din första mening fick mina tankar att gå i banor som Kalejdoskop – Gud speglar sig själv in i evighet och oändlighet, fast det var bara en tanke. Jag får läsa på.

      1. Sr Veronica Rögle/Berget har i en av sina bönböcker kunnat publicera fransmannens meditation över ikonen, den bästa som jag hört hitintills.

  5. En av mina bibelfavoriter är just Jobs bok där Jobs vänner säger saker som denna:
    ”Gud är upphöjd i sin makt,
    vem är en läromästare som han?
    Vem kan bestämma vad han skall göra,
    vem kan säga: ”Du handlar orätt”?
    Kom ihåg att prisa hans verk,
    som människor alltid besjungit.
    De kan beskådas av alla,
    människan ser dem i fjärran.
    Ja, Gud är större än vi kan förstå,
    hans år kan ingen räkna.”

    Men Job säger:
    ”O att det fanns någon som hörde mig!
    Jag har sagt mitt. Må den Väldige svara!
    Om min motpart skriver ner sin anklagelse
    skall jag bära den på mina händer,
    jag vill binda den som en ärekrans åt mig.
    Jag kan svara inför honom för varje steg jag tagit,
    som en furste kan jag nalkas honom.”

    Han ser alltså Gud som sin motpart i en rättegång där han har rätt och Gud fel. Ändå säger Gud till Elifas som sa det förstnämnda citatet:
    ””Jag är vred på dig och dina båda vänner. Ni har inte talat sanning om mig som min tjänare Job. Hämta därför sju tjurar och sju baggar och gå till min tjänare Job och offra dem som brännoffer för er själva. Min tjänare Job skall be för er, honom skall jag bönhöra, så att det inte händer er något ohyggligt för att ni inte har talat sanning om mig som min tjänare Job.”

    Jag håller inte helt med Jung (jag har inte läst boken jag heller, han kanske kan visa på detta), utan ser det som att Gud uppmuntrar frispråkighet och sanningssägande, inte att Gud får ett samvete.Tvärtom verkar Gud i Jobs bok ganska obrydd om Jobs lidande och när han svarar Job ger han honom bara en lektion i naturkunskap utan spår av medlidande. I stället verkar Gud mena på: att säga det religiöst korrekta hjälper inte, man ska säga det man innerst inne faktiskt tänker och tycker. Det verkar vara ett av Jobs boks teman.

    Ett annat tema är att lidandet inte är ett rättvist straff. Den oskyldige kan drabbas av olycka likaväl som den skyldige.

    Jobs bok gör människan myndig inför Gud är det jag läser ur den. Job tar sig rätten att inte fjäska och grubbla över sina egna fel och brister utan går rakt på Gud och säger ”Du handlar orätt och jag gör rätt” på ett sätt som inte är vanligt i religiösa sammanhang. På så sätt liknar Job också Jesus. Jesus ifrågasätter tex. Mose lag som var nästan detsamma som Gud för judarna: ”Ni har hört sägas…men jag säger er.” är ett oerhört djärvt påstående. När Jesus kommer ser också alla ”Jobs vänner” att så här är Gud: väldigt lik Job och väldigt olik Jobs vänner som säger rätt saker men saknar ärlighet inför Gud.

    Jag ser det alltså som att Gud är likadan men vi människor förstår mer av honom, den där klassiska ”läsarsynen”. Jag läser förstås Job utifrån den förförståelsen när jag ser människan, snarare än Gud, förändras i boken.

    1. Så tänker väl jag med. Att Gud förändrar människan och inte tvärtom. Detta sagt, jag beställde faktiskt den där Jungboken så bör få den rätt snart. Får återkomma om jag övertygas om något annat efter den.

  6. Men Anden finns väl med redan från allra första början (1 Mos 1:2)?
    Beträffande Treenigheten så förnyas den sas i samband med uppståndelsen, Jesus tar med sig sin mänskliga sida också, tänker jag.

    1. Men är inte det mänskliga från början en del av det gudomliga ”lått oss göra människor till att vara oss lika”. Jesus är ju också den förste Adam som är Guds perfekta avbild utan synd.

  7. Så är det ju. Jag vill minnas att det judiska ordet för ande även betyder att andas – som att Gud andas liv in i skapelsen. Om Jesus är Gud (vilket jag då ändå i min kristna tro tror) så visst fanns Jesus innan han föddes som människa av Maria. I Adam och även i Eva.

      1. Paulus talar väl ganska tydligt om saken: i Kristus är allt skapat. Att Gud skulle bli en annan Gud efter försoningen undrar jag över. Försoningen visade väl vem Gud är, för alla folk..

      2. Kanske hänger det samman med tidsuppfattning – som människa (eller i alla fall jag) har man väldigt svårt att greppa det där eviga nuet. Och, det är människans uppfattning om Gud som (kanske) ändras, inte Gud själv. Gud ger ytterligare en pusselbit av sitt varande, eller något sådant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s