Händelser vid vatten

Förlåtelse är förvisso ett svårt ord att förverkliga men ibland kan jag undra över det kyrkliga. Språket. Det som bara de egna förstår, de som gynnas. Det finns självklart väldigt mycket i detta som jag inte har kunskap om, men tre funderingar, apropå Händelser vid vatten. Visby.

Den första är Dag Sandahl.

‘Är detta den definitiva domen eller finns det möjlighet till omstart? För den alkoholiserade prästen? För prästen som förskingrat kollektpengar? För prästen som tappat tron? De moraliskt högtstående som förlitar sig på sig själva kan ge ett glasklart svar på den frågan: ”Självfallet inte.” De moraliskt högstående behöver inte hata synden men älska syndaren. För dem räcker det att älska synden om den är den för tillfället omhuldade hållningen och då står det fritt att hata syndaren, den som gjort sådant som fortfarande är klandervärt.’ Hela texten här.

Jag ser inte jämförelsen. Den alkoholiserade prästen som varit nykter alkoholist i sju år? Självfallet kan inte det vara en anledning att inte ges möjlighet att verka som präst. Jag tror förresten inte ens att alkoholism, rent arbetsmiljörättsligt, är en anledning att ge någon sparken. Arbetsgivare har ett ansvar att erbjuda behandling i de fall som missbruk uppmärksammas på en arbetsplats. Finns det över huvud taget exempel på präster som blivit avkragade på grund av alkoholmissbruk? Sjukskrivning, förtida pension, kan jag köpa men avkragning?

Att sno ur kollekten, att tappa sin tro, är det anledningar som faktiskt lett till avkragning? Jag vet inte. Exempel? Skillnaden mellan händelserna på Gotland och dessa är milsvida i min värld. Å ena sidan handlar det om att svika den organisation man vigts in i, sin arbetsgivare, för mig är det interna problem som jag kan överlåta till kyrkan att hantera, kan dom förlåta en kollektsnattande präst kan jag, men här handlar det om att svika, och utnyttja, de som man är satt att tjäna. Att använda sin position för att få sex med ungdomar, konfirmandledare. Och om en organisation som försvarar de egna.

Det andra är den konstiga argumentation som framförs av ÄB och även Visby Domprost.

‘Hon förtydligar också skillnaden mellan att en präst får tillbaka rätten att verka som präst och att denne får en anställning som präst. Vid en anställning ska arbetsgivaren ta referenser och göra intervjuer som vid en vanlig anställningsprocess.

– Det är helt en annan fråga, säger hon.’ Hela texten här.

Det där är för mig helt obegripligt. Att ha, försvara, makten att ge en människa licens att verka som präst men i nästa andetag andas att ‘jag skulle aldrig anställa honom.’ Det är en helt annan fråga, förvisso, men varför medverka till ett system som licensierar präster som man själv aldrig skulle anställa? Var finns logiken i det? Var i det finns kyrkans ‘ganska stränga praxis?’ Jag ser inte det. Jag ser bara kyrkans vilja att berättiga sina egna på bekostnad av medlemmarna.

Det tredje är drevet mot Biskop Fast. Är det hans fel? Kanske inte, ändå kan jag förstå drevet givet den totala bristen på kommunikativ förmåga. Att gömma sig kan aldrig bli rätt. Det går ändå inte att komma ifrån att någon bör ta ansvar, på ett sätt som människor förstår. Det får mig att tänka på skandalerna i SCA – och någonstans uppfattar jag det ändå som mindre upprörande att utnyttja aktieägarpengar till lyxjakt än att utnyttja sin prästerliga position för sex med konfirmander. En VD avgick, fick gå, trots att han egentligen inte gjort något fel, strikt juridiskt då, för att ge företaget möjlighet att gå vidare. Så länge han satt kvar skulle det bara handla om girighet. Så länge som Fast och prästen sitter säkert, vad kommer det handla om?

Gör dessa tankar mig till vad Dag Sandahl benämner, som jag uppfattar det, på ett negativt vis, till en av de självutnämnda ‘moraliskt högstående?

Jag vet inte. Funderar på det.

Så till något helt annat. Hade en dröm i natt. Drömde att jag gick i kyrkan. Det var min vanliga kyrka och allt såg lika ut utanifrån. Fast när jag i drömmen öppnade porten och gick in i kyrkorummet var det förvandlat. Det fanns inga bänkar där. Det var helt tomt. Och alldeles blått. Som att gå in i ett blått ägg. Har pendlat mellan två tolkningar. Det ena är Jona. Valens buk. Uppslukad av. Det andra är Nådens hav. Omsluten av. Så nära. Så Olika.

5 comments

  1. Tanken om att moralen skulle vara mindre viktig ödelägger oss. Tack för att du vågar ställa frågan. Texten som följer är helt min egen… Sexlekar, vare sig de sker bland pensionärer eller unga vuxna eller oss själva destruerar.
    Saknar varianter på formerna för att hitta tillbaks. Nu förefaller det finnas två alternativ: avkragad eller inte, förlåten eller inte. Håller med om att jämförelserna skenar. Otukt är en egen kategori även om den inte är en värre synd än högmodet. (Det får man knappt säga högt får då kommer RFSU eller DS.)
    Någon har sagt att prästäktenskapen är en temperaturmätare på kyrkans liv. Katolska kyrkan undslipper äktenskapskampen men får kämpa med pedofili?
    Tio års avstängning från behörighet för den som bedrivit otrohet med eller utan äktenskap? Mildrad påföljd för den som själv erkänner innan det blir offentlig prövning? Rimligt att vederbörande inte kan komma tillbaks i samma sammanhang eller ort, här med ungdomar. Kan den aktuelle prästen givit/fått sådana anvisningar/villkor? Präster liksom andra människor i ledande ställning (och annan också) går under. Herren förbarmar sig över de övergivna och sänder, på vår bön, nya tjänare. Den stora frågan är inte tjänsten eller behörigheten utan frälsningen.
    Stilla veckan rensar tankarna (avslöjar hur mycket elände som finns där). Jesu bönekamp i Getsame är en lisa. Återkommer ofta till orden sista kvällen: I natten då han blev förrådd, då tog han ett bröd tackade, bröt det och gav och sa Tag och ät detta är min kropp utgiven för er… Hans offer för min frälsning.
    Värdefullt med de bibliska associationerna till drömmen.

    1. Just sexuellt utnyttjande är av olika anledningar för mig svårt. Stockholms stift valde för inte så länge sedan att inte avkraga en präst som köpt sex av prostituerade, trots att han blivit dömd för det i domstol. Jag fann det hårdsmält, kanske för att jag upplever att sexuellt utnyttjande på något vis är den ultimata kränkningen, och det handlar inte bara om det sexuella men om människosyn. Hur man ser på en annan människa. Att kunna köpa en människa.

  2. Apropå din dröm, drabbad av nåden, Tranströmers dikt (Romanska bågar) är ju en fin bild av detta. I våra gamla kyrkor före reformationen fanns inga kyrkbänkar, som ju trycker ner, endast en smal bänk längs med långsidorna för den med trötta ben. Jag drömmer om ett kyrkorum med rymd, där man kan fira gudstjänst stående, gående, upprättad inför Gudsmötet.

    1. Apropå min dröm så googlade jag påskveckan och lärde mig att Blåmåndagen fått sitt namn för att man brukade klä kyrkorummet i blått. Det var också lite drabbande, även om det finns fler förklaringar. Länk här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s