En Annan Dag: Tro som att bli seende

Så börjar Påsktiden och 40 dagar av fasta följs av 40 dagar av Uppståndelsetid innan Jesus beger sig åter till Fadern under Kristi Himmelsfärd. Sedan blir det pingst. I den judiska traditionen är dessa veckor de veckor efter flykten från Egypten då folket vandrar omkring i öknen och som avslutas med att Gud kommer ned till Mose och ger honom buden. Gud i himlen och Gud på jorden.

Hur känner man igen Jesus?

Jag har alltid tyckt om hur även de bibliska människorna tvekar. Även för dem var urskiljning något att be om, något som inte togs för givet. Någon har sagt att ‘Tro uppstår när det omöjliga blir det enda möjliga’ och det citatet kom jag att tänka på inför dagens texter. Visst är det omöjligt. Det som sker. Trons ögon är på så vis inte möjliga, ändå ges dem till oss. Tro är att bli seende.

‘Medan de gick där och samtalade och diskuterade kom Jesus själv och slog följe med dem. Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom.’

Och så lite längre fram:

‘När han sedan låg till bords med dem tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. Och de sade till varandra: ”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?” De bröt genast upp och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och alla de andra församlade, och dessa sade: ”Herren har verkligen blivit uppväckt och han har visat sig för Simon.” Själva berättade de då vad som hade hänt dem på vägen och hur han hade gett sig till känna för dem genom att bryta brödet.’

I samma stund som de kände igen honom försvann han. Sådant kan man meditera över. Och kanske känna en viss tacksamhet en dag som denna över den där Guden som uppenbarar sig varje gång brödet bryts, varje gång det firas nattvard.

4 comments

  1. Jag är också så förtjust i hur trögfattade och räddhågsna de är, människorna kring Jesus. Det är skönt för en männsika som ofta är trögfattad och räddhågsen själv, det ger hopp.

  2. Jo, man känner igen Jesus, man vet när mötet sker, man vet vems rösten är, hur? Ja, inte vet jag, men man vet!
    Britt G, Hallqvist skriver i en dikt: ”JAG STOD EN TIDIG MORGON”

    Jag stod en tidig morgon
    och såg på himmelen,
    och den var genomskinlig
    och jag såg in i den.
    Där såg jag höga änglar
    i violett och vitt.
    På kullen med förgätmigej
    satt Gud i himlens mitt.
    Och kanske någon frågar:
    hur kände jag igen
    den som jag aldrig skådat,
    min skapare och vän?
    Nån krona bar han inte,
    och ingen sa hans namn.
    Att han var Gud, det syntes klart
    på barnen i hans famn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s