Väckelse

Även DN fann intresse för Fokus artikel om katolicismen. Vad gör man av detta: Ett växande intresse för det katolska i dagens sekulariserade Sverige? Det är egentligen rätt märkligt. Så märkligt att DN skrev en ledare om det, under rubriken, Kyrkan tolererar många men älskas av få läs här.

Jag vill inte framstå som den som hackar, det är inte det. Citerar ändå ur DN-texten: ‘Svenska kyrkan har blivit så uppdaterad till det moderna och nutida att den uppfattas som irrelevant. Så duktig på att följa tidsandan, vara öppen och föränderlig att det som återstår uppfattas som urvattnat och intetsägande.’

Summan av kontentan: Den som följer tidsandan blir lätt irrelevant. Menar DN då, i någon sorts polemik mot kyrkan. Det i sig är intressant. Tidsandan. Det är inte den människor längtar efter, förväntar sig av kyrkan, det är något annat, något som trotsar tidsandan, tiden, det som är av evighet.

Funderar på DN:s rubrik, om man vänder på den. Kyrkan älskas av många men tolereras av få. Vad skulle ske om man utgick från en vilja att bli älskad, inte tolererad?

Personligen uppfattar jag det som ett positivt tecken att DN på ledarplats tar denna diskussion. Visst kan man se det som ett uttryck för att det ligger i tiden att hacka på Svenska kyrkan, men jag ser det inte så. Mer som ett uttryck för att kyrkan har en unik roll, och att den är viktig.

En ny väckelse behövs. Här.

17 comments

  1. Det där att SvK följer tidsandan är vad katoliker (och frikyrkliga? ) säger. Jag tror inte att det är problemet men kan inte ge någon bättre analys. Jag har tankespån som dock kräver hela blogginlägg, och jag är inte där än.

    1. Inte jag heller. Är där då. Men, finner det intressant att just DN:s skribent tar denna vinkling, jag tror att det tyder på en sorts generell bild som finns oavsett hur sann den är. Och att det finns, även utanför kyrkan, en sorts förväntan på kyrkan att stå emot tidsandan.

      1. Jag funderar på, även om det kanske inte framgick av min text, hur bilden av kyrkan ser ut i det sekulära media eftersom den bild som målas upp i DN artikeln är rätt gängse. Är det ett problem att det blivit så? Är det sant? Jag vet faktiskt inte.

      2. Och jag funderar på (vilket kanske är otydligt) om den bild som målas upp (jag dömer då på citaten, som jag tolkar som sammanfattning ur Fokustexten, det kanske är fel? ) faktiskt är gängse. Håller med om att det betyder något att temat anses relevant för ledarsida i DN.

  2. Jo kanske lite… Svenska kyrkan ger, i alltför stor utsträckning, intrycket att inte ta sin egen verksamhet på allvar. Sen ska vi inte heller glömma människors förmåga att följa med strömmen. I helt andra sammanhang har jag så många gånger sett människor föredra en lärare som drar stora grupper framför en som drar små, trots att undervisning i liten grupp i sig var en kvalitet. När jag blivit tillräckligt duktig på att bedöma lärare själv konstaterade jag att korrelationen mellan olika lärares kvalitet och hur de attraherade elever var ganska dålig. Människor helt enkelt antog att det som många vill är bra. De många väldigt tomma kyrkorna är dålig reklam. I Sverige är RKK en växande kyrka, främst via invandring. Jag utgår från att fyllda gudstjänstlokaler är attraktivt.

    Jag tror inte heller att man ska underskatta biskop Anders Arborelius betydelse genom att han framstår som en andlig ledare, en som har insikter, på ett helt annat sätt än någon svenskkyrklig biskop jag är medveten om.

    1. Det kan man fundera på – vem i Svenska kyrkan som framstår som andlig ledare. Nu när du skriver det så håller jag med, det är inte så att man direkt vet. Sedan kan man ju fundera på om det är en brist – och i så fall för vem och vad.

  3. En andlig ledare drar inte folk till sig, utan till ”Honom”.
    Just nu tänker jag på två namn, Bo Brander (S:t Ansgar i Uppsala) är en, Per Mases var en.

  4. Jag tror att det finns många andliga ledare i Svenska kyrkan. Jag tror att ännu fler frustreras över att å ena sidan få plattformen, å andra sidan vara så påpassade att man just inget kan eller vågar säga med mindre än att det blir knorr i församlingen/råden/chefen eller domkapitlet.
    Just genom biskopsämbetet så väcks en förväntan i någon mening, åtminstone någon som det är möjligt att rikta sin frustration mot. När nu det innevarande biskopsmötet i SvK förefaller göra sitt yttersta för att stödja dem man (?) definierar som de mest utsatta finns det nog stor risk att den bilden snart är omdefinierad. Åtminstone HBTq är en del av dagens etablissemang. (De har idag tillgång till det mesta av mediaresurser man kan önska sig. Vi hade ett par artiklar i lokaltidningen därför att två(tre) (pingst)pastorer i trakten skrev på. Gissa om de artiklarna handlade om pastorer som fick springa gatlopp.)
    Hörde biskopshearingen för Västerås stift där man nu är så medveten att man också vill inkludera den främligsfientlige. Heder åt kandidaten om han inte sa så för att fiska röster.

    1. Tänker inte ta upp någon stor debatt om saken men finner formuleringarna om håbetequ-folkets ”mediaresurser” onödig. Det låter lite konspirationsteori… Grejen är att numera bryr sig rätt många svensson om frågan. Håbetequ-folket är en grupp som det inte längre är självklart okej att betrakta som ”de andra”,
      men lika lite som i jämlikhetsfrågan mellan könen har vi kommit ända fram. IMHO

      Känner att jag måste kommentera eftersom jag även klagar när folk med i grunden samma inställning som jag i frågan utmålar märkliga motiv bakom sådana yttranden som de tjugotvås.

      1. Klantigt formulerat av mig. En sista påminnelse innan total tystnad. Vad ser du som det fullkomliga målet? IMHO?
        Tror det råder stor skillnad mellan stad/städer och landsbygd. Ja, det finns en konspirationsfråga någonstans bakom för så snabbt och totalt som detta etablerats i Sverige finns det anledning att reagera över. (Pingst)pastorernas uttalande bottnade i en ledartext som ville väcka en debatt. (Jag råkar känna till något om den bakgrunden) Med tanke på pingströrelsens bakgrund så kan man säkert häckla men när det blir självklarheter att undertecknare ska behöva springa gatlopp då kan i varje fall jag tänka efter en andra gång. Ja, jag kan tycka att det förefaller vara ett problem hur pingstförsamlingar definierar medlemskap och gränsdragning. Men t.o.m. Anders Arborelius tvingar sina präster till offentlig avbön när man ändå i sak tar (och fortsättningsvis kommer att ta) snarlika beslut (som antagligen pingstvännerna snart ändrar). Bra fråga 11.54. Kan jag tiga efter detta?!

      2. Vems fullkomliga mål Jonas? Först förstod jag inte alls vad som åsyftades. Menade du de homosexuellas, om vi tar t.ex. ”gaytenoren” Richard Söderberg som typexempel? De homosexuella vill se sig som lika mycket värda ur alla aspekter, förstås. Att hålla ”åh, ni är lika mycket värda men ni får inte leva lika fullvärdiga liv som andra för då tycker Gud inte om er” håller inte riktigt. Försök säga samma sak om t.ex. svarta så märker du varför den som inte omfattar denna trossats inte kan se den som mänskligt rimlig. Prata med någon av alla de som levt ett par årtionden i förnekelse innan de insåg att det var bättre att bejaka vem man är, och fortsätt sen säga att den teologin inte är människofientlig.

        Just eftersom samhället i stort börjar få upp ögonen för det mänskligt orimliga får de samfund som idag vill hävda denna linje svårt. ”Lyda Gud mer än människor”, men hur kan man vara så säker på vad Gud vill… nej, det står inte klart och tydligt i Bibeln. Jag anser det iofs fullt rimligt att frikyrkor får viga enbart olikkönade par, eller om de så vill enbart högerhänta eller blåögda. Att de ska få rya om dessa åsikter som de enda rimliga och dessutom påstå att det är kärleksfullt att göra så, utan att få moteld – det är en helt annan sak. När motelden kommer tar man på sig martyrkofta, som väntat, och pratar om ”konspiration” – vilket bör stämma till eftertanke. Då bara väntar man på dolkstötsteorierna. Jovisst är angreppen ibland grova, jovisst har journalisten i sekulärpress inte insett (och inte varit intresserade av) sammanhanget, men om man tror att det beror på konspiration har man nog inte förstått så mycket av normal medielogik. Pressen är inte rättvis. Det finns ingen rättvis logik i vad som syns och blir uppmärksammat, och hur.

        De som tycker att gayfolket överreagerar har i allmänhet fantastiskt dålig kunskap om modern gay/håbete-historia – mycket modern, bara ett par årtionden sedan. Jag vill säga ”läs Stone Butch Blues och återkom”. Sen hör jag att det låter alldeles för hårt, ja att jag skriver lite för hårt öht. Jag har medvetet väntat länge för att sansa mig. Någonstans är det så att intolerans är väldigt svårt att tolerera – kanske särskilt när den är förklädd till ”kärlek”.

        Sen är vårt medialandskap rätt enkelriktat och det finns sällan riktigt plats för flera åsikter åt gången. Det är ett allmänt problem som fördummar offentlig debatt, inte enbart eller ens särskilt denna.

        Jag har fantastiskt mycket mer respekt för de som fortfarande hävdar att kvinnor inte kan vara präster än för de som fortfarande anser att homosexuellt utövande i någon meningsfull betydelse av ordet skulle vara synd. Jag håller helt med om att Church of England i ämbetsfrågan agerat mycket klokare än SvK. Det är förvisso en lite annan fråga. Jag ser iofs inte att Arborelius tagit kyrkoherden ifråga (Ingvar nånting?) i örat, snarare har han menar att backa upp, tror jag. Men jag har inte lustläst vad som skrivits och citerats.

        Med förhoppning att vi inte ska bli ovänner på detta. Jag hyser också viss ruelse för att detta tillspetsade samtal sker på annan parts blogg.. jag har typ förklarat hur jag tänker och drar det därmed inte i mycket fler led än så, om inte synnerliga skäl tillkommer. Vi vill inte ge Carolina skäl att ta fram stora röda censorpennan ”nej suck jag orkar inte”.

  5. Det finns det, men Svenska kyrkan har väl inte den traditionen att biskopen ska vara en andlig förgrundsgestalt? Eller? Jag vet inte, men man får inte det intrycket att det är andligt ledarskap i första hand som det handlar om.

    På tal om media, förutom då att det är ett tecken på något (oklart vad) att DN tar upp detta på sin ledarsida, noterar jag att många Svenska tidningar idag har rapporter på nätet angående Påvens uttalande om tragedin i medelhavet vilket på sitt sätt också är rätt märkligt. Eller?

    1. Du som är journalist, gör en granskning hur mycket nyheter kring olika samfund i svenska media är fördelade! Jag lovar att RKK är grymt överrepresenterad om man jämför med antalet medlemmar i Sverige. Frågan är om svensk frikyrklighet ens tillsammans kommer upp i den nyhetstäckning RKK får i världslig media.

  6. Förväntningarna på SvK ramlar ner från många olika håll. Det ska vara öppet, det ska vara profilerat. Samtidigt ska kyrkan stå för kultur och historia. I bästa fall förmedla en tro. Oklart vilken.
    I allt detta kämpar kyrkan för att vara trovärdig, äkta och kristuscentrerad. Men vad det betyder finns det många olika åsikter om.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s