Ljus i mörker

I Till Dess Dagen Gryr har Gunnel Vallquist en bild av (kristen) tro som att färdas i mörker, sökande efter ljus. Jag tycker om den bilden, min egen erfarenhet liknar den, att gå i tro kan vara som att gå i mörker, vi kan inte veta, ingenting är upplyst, man famlar sig fram, i det kan man finna stor frid i mötet med en människa med en liknande svajande fackla.

‘Känslan av tyngd, känslan av mörker. Tron har blivit för oss som en ändlös, ensam vandring i en kolsvart natt. Man bär med sig ett litet ljus, och den flämtande lågan är allt man har att lysa sig med. Denna lilla låga i ett ogenomträngligt mörker. Ibland, på långt avstånd – ty var och en är ofrånkomligt ensam – skymtar en annan, svagt lysande punkt; vi är dock flera som inte kunnat ge upp vandringen i natten.’

Hon skriver så otroligt vackert, Vallquist. Hoppfullt. För det enklaste, när man möter det där ljuset, är att ge efter för sin längtan att blåsa ut det.

När jag funderade på den där bilden av spanarna, de 12, och tio, de två, apropå förra inlägget, hamnade jag i Vallquist text, letade fram den. Att inte följa majoriteten, de två kan ha mer rätt än de tio. Där fick jag också bilder av de som ‘blåst ut’ mig, och hur sjukt smärtsamt det är när det sker, när någon man trodde var bland de två visade sig finna bekräftelsen av de 10 viktigare.

Så till något helt annat. Skolavslutningar.

Det är ingen bra lösning att bevara skolavslutningar i kyrkan genom att göra dem frivilliga. Det har skett, tack vare Alliansen och SD. I det tar man steget till att göra skolavslutningen till något religiöst, något man har rätt att frånsäga sig. Jag avundas ingen rektor, men i valet mellan att bevara skolavslutningen som en gemenskapshandling för skolan, för att vi, och våra barn, behöver gemenskapshandlingar, och att införa en frivillig skolavslutning med religiösa förtecken, så säger jag: Satsa på en gemenskapshandling i skolans tecken, med obligatorisk närvaro.

Frivillig närvaro kommer inte att funka på sikt, inte på högstadiet, inte på mellanstadiet. Så går någonting förlorat.

All heder till de församlingar som istället erbjuder skolavslutningsgudtjänster i sina kyrkor, helt separat från skolans avslutningar.

16 comments

  1. Det trotsiga hoppet: ”Natten är dagens moder, kaos är granne med Gud” (Stagnelius var inne på samma tema) . Att vara kristen, att vara hoppets budbärare, att se ljuset i den längtande, att hålla det lilla ljuset levande till varje pris. Håller med dig G. Vallquist skriver så vackert och starkt, och trovärdigt.
    Hon skrev en gång, för många år sedan i en understreckare i SvD, om detta att det går så långsamt med arbetet för interkommunion mellan kristna kyrkor och slutsatsen var mycket stark: ”Hur kan ni, alla kyrkans tjänare, motarbeta Jesu förbön för dem som är hans (Joh 17:21)?”

    1. Jag har inte läst så mycket av henne, förutom då den där lilla boken med korta stycken Till dagen gryr, däremot förknippar jag henne starkt med längtan efter nattvardsgemenskap.

      För det mesta har jag inte en sådan ‘pessimistisk’ bild av min tro, men ibland kan man verkligen känna sig otroligt ensam i tron, suktande efter det där ljuset. Och så kommer det, man ser hur något flämtar till. Det är verkligen vackert, svårt att beskriva, men hon lyckas verkligen.

      1. ”Fastän Kyrkans strukturer har brustit genom splittringens synd, så finns det en gemenskap som inte bröts sönder, en gemenskap som lever kvar, delvis synlig, delvis i det fördolda: gemenskapen i andlighet, i fromhetstradition. Denna andlighetsgemenskap lever i det kristna folket.”

        Så sant.

    1. Ja, det var några kyrkor, läste jag i Dagen, mestadels landsbygd som när påbudet om inga religiösa inslag kom istället satsade på att ha en gudstjänst efter skoltid för barn och föräldrar som var frivillig och öppen för de som ville. Ja. Bra så.

      Om rektorer väljer att göra skolavslutning till något frivilligt för att bevara avslutningen i kyrkan är helt fel väg. Tycker jag då.

  2. Samtidigt så är det där tjafset om var skolavslutningen ska hållas så fånigt. Någon enstaka militant ateist pjämrar lite och skyller på muslimer som mig veterligt inte klagar eftersom islam inte påbjuder bojkott av kyrkolokaler. Hur farlig tror de kristendomen är? Det är som om de har den starkast tänkbara tro på andemakter som besätter barnen så fort de träder in i ett kyrkorum eller när en präst välsignar dem.

    Trevligt initiativ med gudstjänster som firar skolavslut denna svenska företeelse som min vän från Frankrike tycker är så lustig. Det finns inget ord på franska som täcker begreppet. Det är lite svensk särart.

    Skulle barnen själva få välja skulle de dock hellre sitta hemma framför en skärm i alla lägen.

    1. Jag tror inte att det handlar om hur farlig kristendomen är. Det är något av oss kristnas nidbild av de som till varje pris inte vill ha religion i skolan.

      Håller med dig om att det inte handlar om andra religioner, tvärtom, en muslimsk kvinna i en av min sons klasser sade till mig en gång att hon tyckte det var intressant med mig, jag var den första svensk hon träffat som var kyrklig, bekännande, vi fann en samhörighet i det.

      Jag tror inte att det är bra, vare sig för kyrkan eller för skolan, att ha skolavslutningar i kyrkan, speciellt inte om det innebär att avslutningen blir frivillig. I det att man gör den frivillig igenkänner man även att vissa personer kan stöta sig mot detta, inte vilja vara med, och det går så tvärt emot allt vad att vara skola ska vara, alla ska kunna vara med, även barn till militanta ateister.

  3. Jag känner en präst vars barnbarn berättade för honom: ” I min klass är vi tre som tror på Gud, två muslimer och så jag.” Detta gladde morfar prästen!

      1. Aah. Vi har nog olika åsikter om vilken av sidorna som f.a. driver frågan. Mitt perspektiv är kanske skevt eftersom skolavslutning i kyrkan för mig är något jag läst om i Bullerbybarnen. En icketradition i klass med pepparkaksgubbar på lucia, det har jag heller aldrig sett, som plötsligt upphöjs till oerhört viktig Tradition.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s