Skyddsstopp: Med livet som insats

Det är extremt ovanligt att fackliga skyddsombud beslutar om så kallade skyddsstopp. Enligt Arbetsmiljöverket har ‘ett skyddsombud enligt 6 kap. 7 § arbetsmiljölagen rätt att avbryta ett arbete som innebär omedelbar och allvarlig fara för liv eller hälsa och där arbetsgivaren inte omedelbart rättar till det som brister i säkerheten.’

Det ska alltså handla om fara för liv. Tidigare i år har till exempel jättebygget i Solna – Mall of Scandinavia – lagts ned efter skyddsstopp, då har det handlat om bristfälliga utrymningsvägar, dålig belysning, alltså fysisk arbetsmiljö. I fredags stoppades Pajala församling från att bedriva verksamhet, där handlade det om den psykosociala arbetsmiljön. Här.

Det är en unik åtgärd. Enligt Arbetsmiljöverket var det drygt 90 fall av skyddsstopp förra året, det är ungefär dubbelt så många som 2009, men verkar inte vara en ökande trend. De senaste åren har det legat runt 90. Stapeln längst ned, här.

skydsstopp4212Anledningarna är ofta relaterade till den fysiska arbetsmiljön, som i galleriabygget, eller till våld och hot, till exempel mot busschaufförer. Skyddstopp på grund av ohållbar psykosocial arbetsmiljö har endast skett tre gånger under åren 2007 till 2012. Bilden kommer härifrån.

Och så nu. Pajala församling. Svenska kyrkan. Att Svenska kyrkans arbetsmiljö generellt sätt är usel är inget nytt. Frågan är varför? Eller Vad gör man åt det?

Arbetsmiljön i Visby Domkyrkoförsamling har uppmärksammats den senaste tiden och förra veckan skrev Domprost Mats Hermansson ett svar som lades ut på församlingens hemsida. Man kan läsa det med frågan: Vad gör man åt det? i bakhuvudet. Hela texten finns här.

Det är förvisso bra att Mats Hermansson svarar, även om jag kan tycka att det kommer ruskigt sent och är alldeles för långt. Församlingen hade kunnat besvara Dagens artiklar på ett sakligt vis, långt tidigare, har dom ingen kommunikationskunnig?, någon borde ha räddat Domprosten från sig själv, redigerat, klippt ned, det där får mig att undra om de inte vågade? Säga emot?

Det är mänskligt att attackera när man upplever sig som attackerad, men när man gör precis det som man anklagar sin motståndare för så vinner man knappast i trovärdighet. Mats Hermansson känner sig uthängd av journalisten, och känner därmed behov att undergräva denna, som ‘utger sig för att vara’ journalist, så landar det i, bland annat, att Dagen, ‘som är närstående Pingströrelsen’, egentligen är emot Visby Domkyrkoförsamlings regnbågsprofil (???).

Så styr man bort från det som var frågan. Svenska kyrkans arbetsmiljö. Mats Hermansson borde ha skippat de där känslomässiga reaktionerna och kommenterat sakfrågan. Det gör han också. Han berättar även, i försvar, om en psykolog som flygs in från Stockholm två gånger i månaden för samtal med medarbetare. Vi får även reda på att 17 av församlingens 60 medarbetare har samtalsstöd eller handledning. Jag vet inte. Tycker det låter högt, att nästan en tredjedel av medarbetarna anses berättigade till samtalsstöd.

Slutmeningen: Förnyelsearbete drar alltid på sig kritik.

Jag vet inte.

Psykosocial arbetsmiljö är svårt, men dålig sådan är samtidigt den snabbast växande orsaken till sjukskrivning idag. Traditionellt har man sett psykosocial sjukdom som ett individproblem, det är NN som måste fixas, lite plåster på, lite samtalsstöd. Det sker en väldigt snabb omvälvning där, i alla fall inom näringslivet. Vill man förebygga psykosocial ohälsa måste man titta på organisationsnivå, ledarskapsnivå, roten till ohälsan. Man måste våga ta på allvar. Om Domprosten i Visby bemöter sina medarbetare så som han bemöter Dagens artiklar så kan man ju inte annat än rysa.

Svenska kyrkans arbetsmiljö. Egentligen hade jag tänkt skriva om Gudstjänsten, dess form, apropå det nya handboksförslaget. Det får bli imorgon. Lästips på temat: En kyrka som inte tar folk på allvar – känns fenomenet igen? Här.

6 comments

  1. Tack för din bevakning av denna fråga. Relevanta kommentarer till domprostens svar. Särskilt behovet att skjuta på budbäraren Sofia Lilly Jönsson ger ett intryck av en chef i försvar i så hög grad att han tappat omdömet.

  2. Jo det är ju lite ”nu kastar jag sten tillbaka” över det. En del saker har han läst helt avigt, som att bilden med Desmond Tutu skulle vara suspekt. (Samtidigt som jag tycker att Dagens artikel kunde ha varit tydligare, att den använde ett språk inte helt anpassat till ämnet. Dagstidningsprosa hade kanske varit lämpligare.) Och misstänkliggöra pga att Dagen har koppling till Pingst som inte gillar HBT… kära nån.

    Vem har konstruerat den där enkäten, undrar jag. Inga alternativ mellan ”Har varken positiva eller negativa känslor inför arbetet” och ”stark olust”? Vad med ”vag olust”? IMHO är nog en del av de 13 procenten en smula suspekta.

    Jag tycker iofs inte det där med handledning i grupp är något att misstänkliggöra. Människor som hanterar svåra saker i arbetet har ofta sånt, t.ex. socialsekreterare och speciallärare – om jag fattat rätt.

    Själv reagerar jag på

    ​ För att vi som arbetsgivare ska vara uppdaterad på hur medarbetarna upplever sin arbetsplats så försöker arbetsgivaren på olika sätt mäta av medarbernas upplevelse med jämna mellanrum. De återkommande medarbetarsamtalen är kanske den viktigaste signalvägen in till församlingsledningen. Alla medarbetare har medarbetarsamtal med sin närmaste chef minst en gång per år.

    Mäter man av vad folk tycker och hur de mår bara en gång per år, ska man inte förvänta sig att få höra något vettigt alls under det samtalet. Hur det funkar till vardags är otroligt mycket viktigare.

    1. Intressant kommentar. Du kan ha rätt i det där med handledning – det kanske inte är så ovanligt. Jag reagerade på det där med att flyga in en terapeut från Stockholm och att det presenteras som något positivt, frågan det väckte i mig var mer oj, nu är det verkligen allvarligt!

      Vad jag funderar kring är hur han vrider allt i texten till något negativt, som referensen till Desmond, det hade passat bättre i ett blogginlägg, och han har ju en blogg som han kunde skriva av sig på. Kan hålla med om att även Dagens text på sitt vis är problematisk, i gränslandet, och kanske hade dagstidningsprosa varit lämpligare, men samtidigt ursäktar inte det hans svar.

      Som svar från församlingen – i och med att det ligger på församlingens hemsida – uppfattar jag det mer som du säger: kasta lite sten tillbaka. Och det är ingen bra strategi om man ser rent kommunikationsmässigt för en församling.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s