Svarta hål

Det talades om svarta hål på morgonnyheterna i morse och TV4:s inslag var bland det mer förvirrade jag sett. Båda programledarna sa efteråt att de skulle bli tvungna att se inslaget igen, för att försöka förstå vad forskaren menade.

Det var med anledning av Stephen Hawkings besök i Sverige som det diskuterades svarta hål, och vad som händer med det som sugs in i dem, som förintas, och som i sig är en paradox eftersom de inte lämnar något efter sig, som saknar minne. Det strider mot naturlagar, det har kallats för informationsparadoxen, materia kan inte försvinna, det omvandlas, blir till något annat, men det bär spår, ett minne. Exemplet i inslaget var, bränner man upp en bok blir den till aska, askan kan förvisso inte återrekonstrueras till vad det en gång var, men den är ändå, på något vis ett minne över att något var.

Själv får där med svarta hål mig att tänka på Gud, som en kraft, som drar oss till sig, och när man väl passerat den där gränsen så dras man oundvikligen närmare, in i oundvikligheten. Det går liksom inte att komma ut. Man dras mot, ja, ett mörker, man famlar sig fram. Det förde mig lite närmare E.M. Ciorans tankar om helgelse som att förlora minnet, att gradvis göra sig av med de minnen som håller oss kvar i denna värld, att gå in i det svarta hålet, som i ett mörkrum, där vi framkallas, blir till nytt, ursprungsMinnet.

Gudsmötet som att gå i tusen bitar och komma ut på andra sidan, helt och fullt krossad, helt omöjligt att gå tillbaka till det som var, så får man omskapa sig, enligt något annat sorts Minne. Och det var ju just här som fysiken häpnade. Det borde inte gå att förlora sitt minne, inte för universum då. Ändå var det det som de svarta hålen pekade på, som blev dess paradox. De saknade minne.

Skapelseberättelsen börjar i mörker. Allt är mörker. Gud skapar ur mörker. Ljus föds ur mörker.

Vad är då den banbrytande upptäckt som föranledde Hawkings besök till Sverige? Det finns ett Minne:

‘Hawking: Svarta hålets minne finns i rymden

Informationen om allt som ramlat in i ett svart hål finns kvar i rymden runtomkring, enligt Stephen Hawkings lösning på en 40 år gammal paradox. Under en föreläsning i på Kungliga tekniska högskolan, KTH, på tisdagen presenterade Stephen Hawking, världens mest kände verksamma forskare, en lösning på en paradox om svarta hål: vart informationen om allt som faller in i dem tar vägen.

– Mitt förslag är att informationen inte lagras inne i det svarta hålet utan vid horisonten, sa han.’ (Här.)

Ingenting är oss förlorat. Det möter oss. Vid horisonten. Det Minne vi inte trodde fanns.

Så en parafras på en annan Skapelseberättelse, har bytt ut ett ord, just för att Ordet kan vara svårt att förstå, till Mening, inte som ordkonstruktion då, mer i bemärkelsen  syfte.

Johannes: I begynnelsen fanns Meningen, och Meningen fanns hos Gud, 2222och Meningen var Gud. Den fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom den, och utan den blev ingenting till av allt som finns till. Meningen var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

5 comments

  1. Den här diskussionen visar ju med all önskvärd tydlighet att kreationisternas kamp mot vetenskapens väderkvarnar är så onödigt, motsatsen mellan Gudstro och modern vetenskap finns ej, helt enkelt!
    Sedan undrar jag om Hawking kommer att ses i Stockholm en 10 december innan han går bort…

    1. Personligen har jag ganska lätt för att läsa in Gudstro eller Gudsnärvaro i det vetenskapliga – och just det där med Universums Minne var vackert tyckte jag, som Gud då. Fast ovan är verkligen bara mina högst ovetenskapliga och personliga tankar – högre än så siktar jag inte på denna blogg! Ja, det är väl egentligen ingen högoddsare att han skulle få priset. Man får se.

  2. ”Fast ovan är verkligen bara mina högst ovetenskapliga och personliga tankar – högre än så siktar jag inte på denna blogg!” – Nja, ställ inte ljuset under skäppan, jag tycker att Du resonerar vederhäftigt. Och det med minnet, information och logos är faktiskt mycket centralt som en röd tråd genom vetenskapen, från Boltzmanns entropibegrepp till att DNA faktiskt bär en digital kod.

    1. Ja, vetenskap bygger ju just på att upptäcka det informationsbärande. Apropå DNA minns jag något nu, om DNA, det är ju en väldigt liten del av vårt DNA som är specifikt för oss som individer, genom vårt DNA bär vi det som gått före oss. DNA-banken byggs på, ned i våra celler bär vi minnen av allt som varit, vi bär minne av Skapelsen innan människan trädde in, våra celler ‘minns’ hur det är att vara blötdjur, men också, vi delar DNA med Jesus Kristus. Det sägs ibland att människan och gorillans DNA överensstämmer till 98%, ofta nedlåtande, men man kan ju lika gärna se det omvänt. De där 2% avgör allt, vi är Skapade, ned in minsta cell, till oanade möjligheter.

      1. Visst är det så. Störste delen an generna är gemensam för allt levande, de flesta biokemiska mekanismer är generella. Och mycket lite genvariation behövs för att få en stor variation i form, färg utseende mm. Och sedan utgör generna i klassisk mening bara några provcent av DNA.
        Resten, tidigare föraktfull kallad för ”skräp DNA”, håller på att omvärderas och man skrapar bara på ytan där än så länge. Varje gång vetenskapen verkar något sånär ”färdigt” på ett område öppnar sig plötsligt nya oceaner att utforska, de är del härliga med vetenskapen, även som Guds spegel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s