Döden och Livet

Kom nyss hem efter en lång dag med förflyttning. Dagen började med morgonbön i Gamla Hjelmseryds kyrka, fast redan innan dess hade jag gått en promenad, morgonbönen rymde, förutom Tidegärd, egyptisk bönesång, det var två egyptiska ungdomar där tillsammans med Stanley Sjöberg. Sedan var det mässa, redan 10:00, med biskop emeritus Jan Olof Johansson.

Döden, och Livet.

Den här Söndagen kommer alltid för mig förknippas med en Död. Natten mellan lördag och söndag, det var den 7 september då. Min mor hade varit sjuk länge, hon var på hospice, och jag var mycket där. Den där natten då hon dog, jag kan återkalla den med tydlighet, våra sängar, luften i rummet, sköterskorna, hur hon, min mor då, även efter det att språket hade lämnat henne förmådde förmedla. Jag fotade den natten, våra händer som håller varandra. Det är foton som jag aldrig tittat på. Så dog hon, tidigt en söndag morgon.

Långt, långt senare, fast samma kväll, tog jag fram psalmboken för att läsa dagens texter. Jag satt i soffan och alla hade somnat, det var sent, jag satt med psalmboken i hand för att bläddra fram Söndagens texter. Det var, även då – den 7 september, 2008 – den 16:onde söndagen efter trefaldighet, Döden och Livet, som idag, just nu, och där, evangelietexten om Lasarus. Och om hans systrar.

Där, då, där jag befann mig var det magiskt trösterikt av många anledningar, allting var så nära, jag såg Guds verkande, min mors bortgång, som Gudomlig timing, Jesus återväcker de döda. På just denna dag. Döden och Livet.

Nu sitter jag här, efter en dag som började med egyptisk bönesång, via biskopens mässa, via Hjelmserydstiftelsen, via Eva Spångbergs Björkelund, via Medevi, i Stockholm. Döden är det pris vi betalar för att bli till, för att bli levande. Det är ett ohyggligt högt pris, håller med, men samtidigt, döden har inte sista ordet. Det är det som Livet handlar om. Död då inte som livets slut, utan som dess själva förutsättning.

Veckans texter, Här.

4 comments

  1. Så vackert och sant skrivet. Min mamma dog för en dryg månad sedan och hennes sista morgon i jordelivet läste jag ur Niklas Piensohos bok 100 dagar med Jesus. Jag hade läst i den från den dag då hon själv slutat läsa och varje dags text passade in i hennes tillstånd den sista veckan. På fredagens morgon läste jag ”Det är fullbordat” om Jesu död som segrat över döden och vunnit livet åt oss. En riktig långfredagstext var det. Och den tröstar mig, Det blev så tydligt att Jesus var med oss där vid mammas dödsbädd. Han sa sitt ”Det är fullbordat” över hennes jordeliv för att tre minuter över midnatt på sabbatsdagens morgon vara med mamma i Paradiset.

    1. Vackert. Jag tror att Gud ger oss de är bilderna, tecknen, som tröst och för att visa att han är med. Ja, även vi hade nåden att se hur närvarande Gud var den där sista tiden. Jag återkommer ofta till den, speciellt så här års. Allt Gott till dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s