Jag fick via privat meddelande några instick från präster som verkat som jourhavande och inser att jag måste korrigera mig. Angående jourhavande präst så har min aningslösa bild av den verksamheten varit att majoriteten av de som ringer dit oftast är människor i kris. Lite som en ångesttelefon dit man kan ringa när ingen annan lyssnar. Tjänsten lyfts ibland även fram som förebyggande när det kommer till självmord, som Här.
Därför blev jag förvånad av att läsa att det varje natt ringer många kristna dit för att uttrycka sin rädsla för islam. Uppfattade meningen som väldigt generell, och undrade: Är det verkligen sant?
Och, tja, delvis är det kanske det. Utan att nämna några namn var det alltså några präster som reagerade och som informerade. Inser att detta utgör ett väldigt litet urval, men tänkte ändå citera.
‘Många samtal var/är rasistiska, homofoba och handlar om rädsla för muslimer och islam. Samtalen handlar också om sorg över ett samhälle i förändring och hur man känner sig vilsen i sin samtid beroende på hur man väljer att tolka det. Om SvK företrädare vågade vara trygga med att förkunna Kristus skulle det sänka ångesten hos många som ringer. Trygghet i den egna tron och traditionen.’
‘Ett av 20 samtal var kanske människor i kris sedan var det många ensamma och många många som ovan nämnda människor fyllda av rädsla och hat.’
‘Jag har suttit som jourhavande präst i runda slängar en natt per vecka i fyra år. Det blir många samtal. Kanske en handfull samtal där någon varit uttalat islamkritisk, betydligt fler som varit oroliga över samhällsutvecklingen, hur man själv påverkas och om kulturkrockar men det är något annat. Det är betydligt vanligare att folk vill prata kiss och bajs. Något som däremot återkommer ständigt är att personer är förbannade och besvikna på SvKy för att man anser henne vara otydlig och identitetslös, en ängslig kyrka som fokuserar på att ”göra rätt” men förlorar sin essens.’
För övrigt är jag full av beundran för de präster som tjänstgör som jourhavande präst. Ett utmanande uppdrag.
Rambling thoughts 
Ja sannerligen ett svårt uppdrag! Många ensamma finns som behöver prata om vad som helst. Till och med som förman för tidningstjänst får man sådana samtal eftersom vi jobbar i vargtimmarna då ensamheten känns som värst. Jag kan bara ana hur mycket mer sådana samtal en präst får.
Läser nu en artikel i Dagen som ger en intressant vinkel åt hela frågan med Koranstudierna i kyrkan.
http://www.dagen.se/mona-walter-d%C3%B6k-upp-p%C3%A5-kyrkans-koranstudier-1.421127
Samt http://www.dagen.se/mona-walter-d%C3%B6k-upp-p%C3%A5-kyrkans-koranstudier-1.421127
Vet inte om man ska tro att Lindgren lär sig något av hennes reaktion. Förmodligen tycker han bara att hon är fel. (Vilket inte gör något. Det är okej att vara rädd för Mona Walter. Typ.)
Ulf Lindgren:
Jag tycker ju att det borde vara så. Är alla teologer överens? I så fall får jag väl ta dem i tass, allihop. Mycket handskakande blir’e.
Aaah förlåt, trodde du länkat till Walters blogg Alma-Lena! Lägger väl in den med, då.
http://monawalter.blogg.se/2015/october/bisarr-kurs-i-kristen-tro.html
Nej, Lindgren lär sig nog inget av en människa som han ser ner på och det är jag övertygad om att han gör med Mona Walter. Jag tror han ser på alla som inte tillhör det lilla Stockholmskotteriet som mindre vetande och ömkansvärda, det verkar ju alla hans kompisar tycka också. Jag kan ha fel men deras agerande i alla frågor ger det intrycket.
Tack för länkar. Nu vet man inte om Dagen var där eller om det bara bygger på Walters recension, men vad man kan fundera på i texten är att alla inte fick ställa frågor, det blir igen så där lite märkligt. Man vill ha en diskussion men bara med de som man redan är så att säga överens med. I det kan man ju också undra, om man använder deras egen psykologi att man ska möta och samtala med det som man är rädd för: Vad är det man är rädd för? Vad är det med Mona W som är så skrämmande?
Detta sagt. Kommer att tänka på: I samband med ÄB debatten kom detta med militant islam upp – som IS – och svaret var ungefär att de inte är troende på riktigt, de har missuppfattat texterna, att det inte var religion. Sådant kan vara problematiskt för mig. Jag tror inte att religion är God eller Ond – mer att den kan motivera både Goda och Onda handlingar. Att i det säga att de som motiveras till onda saker av religion inte egentligen är religiösa blir för mig en grav förenkling, de ser sig ju själva som djupt troende. Tror man måste kunna ta den debatten med. Inte minst då i skuggan av alla kristna som lever under extremt utsatta förhållanden på grund av sin tro. Lite av ett sidospår, men, men..
Tack för länken, hon har en del poänger men jag förstår att folk blir rädda för henne.
Blir alltid rätt skeptisk när man använder ord som ‘alla’ är överens, man kan nog hitta något undantag om man letar lite.
Ang. att inte alla fick ställa frågor. Alla som modererar någon typ av diskussion med frågor från offentligheten försöker på något sätt styra vilka som ska höras och synas mest, så diskussionen blir bra. Det är IMHO inte så konstigt. Det finns ett ställe som jag kritiserat rätt kraftigt, där jag fått uppleva att mikrofonen vandrade mig förbi och den som hanterade den inte såg på mig. Denne visste väl inte om jag tänkte ställa till en scen, så tja. Jag accepterar det som normala spelregler.
När jag skrev att det är OK att vara rädd för Mona Walter raljerade jag lite. Jag tycker iofs att det är rätt skrämmande med människor som säger till andra att djävulen bor hos dig…
Håller med dig. Och att man inte kan lita på hennes version av kvällen. Två saker som dock är intressanta är svårigheten med vilken Svenska kyrkan har att hantera muslimska konvertiter – de blir problematiska i sig själva.
Apropå det där med vad hon viskade i prästens öra är det bara sorgligt för mig – den värsta typen av kristna. Du ska brinna i helvetet – nästan. Så stänger man definitivt alla dörrar, i,e, ingen bra dialogöppnare.
(Just nu förstår jag inte vad min webbläsare gör, avser att svara på Carolinas kommentar från 8:58 em)
Mjo. Fast det vore rätt intressant att få veta vad som faktiskt är konsensus. Jag tycker, som sagt, att det är ganska självklart att det är så. Andra anser motsatsen. Så hvad säga teologerna? Är det 50/50, eller 90/10, eller… (begär inte att du ska kunna svara)
Teologer är ett stort ord. Jag tror, och detta är bara lösa tankar, att många skulle säga att självklart, det finns bara en Gud så det är i grunden samma som tillbeds. Så på någon nivå. Men samtidigt, om man tänker sig alla teologer, inte bara vår tids kristna, utan även judiska, muslimska, och i det problematiserar lite så blir den utsagan ändå förenklad. Vad som egentligen avses är väl samma Gud men olika Gudsbilder, och i det skulle jag nog hävda att teologi studerar Gudsbilder snarare än Gud, men visst finns det teologer som inte på det viset separerar Gud från Gudsbild – det vill säga hävdar att andra religioner helt enkelt inte har fattat det där med Gud, kanske inte att de tillber en annan Gud, för det finns bara En, men att de helt har fått sin bild av denne Gud om bakfoten. Men, rent statistiskt är det nog rätt omöjligt att få fram. Jag menar mer att uttalandet – alla teologer är ense om – är slarvigt.
Jag tycker väl inte att det är så slarvigt. Jag tycker det är en god insikt och värt att påpeka. Sen kan yttrandet kompliceras, men vad kan inte det.
Jag ser det nog inte som en god insikt, snarare som en förenkling. Hade varit annorlunda om han sagt ‘många’ istället för ‘alla.’
Säkerligen bättre med ”många”, ”så gott som alla” eller nåt sånt. Försök å andra sidan att få något nyanserat att återges som du tänkt det, när du pratar med journalist. Troligast är väl att det nyanserade klipps bort till förmån för det klatschiga, eller att en mening som fungerar i sitt sammanhang klipps ut och blir märklig på egen hand.
Jag tänker mig att påståendet är food for thought för många som inte tänkt så långt. En judisk (icke-utövande) kompis som tvärsäkert sade att den kristna guden inte är samma som judarnas blev rätt tyst när jag bad honom specificera hur han fick ihop det.
Sen är det rätt ulflindgrenskt, tycker jag – och något jag retat mig på, på Katedralakademins blogg – att tilltalet är just till de som inte tänkt så långt. De verkligen skickliga lyckas tala till människor på många nivåer samtidigt. Det handlar dels om skicklighet i ord och tanke men också om respekt. Jag vill inte bli talad ner till.
(Är inte detta ett fantastiskt bra ämne för en sån där paneldiskussion: tror de abrahamitiska religionerna på samma gud eller inte? Muslimerna kommer att svara ”ja”, för det var Muhammeds uppfattning. Men då skulle jag vilja ha med en evangelikalt kristen också i panelen, typ Stefan Gustavsson.)
Deras anslag kan jag uppfatta, som jag uttryckte i det tidigare inlägget, känns ofta infantilt – precis som du skriver, upplevelsen att man blir talad ned till. Som också blir som en sorts överlägsenhet.
Angående samma Gud så komplicerar det att Jesus Kristus enligt trosbekännelsen är Sann Människa och Sann Gud – eller för den delen i den islamska trosbekännelsen att Muhammed är Guds sändebud som kom med det uppenbarade ordet. Menar bara att för en kristen är ju detta med Guds människoblivande en avgörande del av Gudsbilden, av hur man förstår Guds agerande, som andra skulle förkasta, lika lite som kristna tror att Gud sände Muhammed för att förtydliga sig efter Jesus. Men, på någon grundläggande nivå är alla Abrahams barn, visst.
Det vore bättre att på något sätt komplicera. Absolut.
Vad vi än tycker om ulflindgreneriet har han inte sagt ”vi tror på exakt samma sätt”. Det du skriver som komplicerande kan väl skrivas på kontot ”olika gudsbilder”.
Du vänder dig till Carolina, men jag tar mig friheten att lägga mig i.
Ett litet svar finns här i en artikel om Indonesiska förhållanden. http://www.dagen.se/kristna-i-malaysia-f%C3%A5r-kalla-gud-f%C3%B6r-allah-1.144328
Martin Luther är den store teolog jag är mest insatt i och han såg både judar och muslimer som tillbedjare av Gud, den ende. Tidigt i livet var han så positiv till judendomen att till och med judiska rabbiner trodde han kunde vinnas för judendomen (skriften Jesus var jude från 1523 framkallade den reaktionen) senare blev Luther antijudisk när han , liksom Muhammed, blev besviken över att judarna inte anslöt sig till kristendomen efter att han reformerat den och även en del protestanter började omskära sig och fira sabbaten på judiskt vis (Luther var inte antisemitisk i vår mening, det var religionen han var emot).
Luther kallade judarna för anti-krist, liksom turkarna/muslimerna. Luther var i slutet av sitt liv mer positiv till muslimer och islam än judendomen, men han ifrågasatte aldrig vilken gud någon av grupperna tillbad. Det var också ”påvekyrkan” han kom att se som den viktigaste antikrist. Han menade däremot aldrig att RKK tillbad en avgud utan vände sig till Gud, den ende, fast på fel sätt. Man kan nog med fog säga att Luther var betydligt mer fientlig mot RKK än islam. Jag hittar till och med denna islamfientliga sida http://shoebat.com/2013/12/27/exposing-martin-luthers-love-affair-islam/ som varnar ortodoxa kristna för att bli lika islamvänliga som Luther och Kalvin var genom att citera skrifter av dem och muslimska ledare.
Men jag tror också tanken på att muslimer tror att de tillber Gud, den ende, medan de i verkligheten tillber en demonisk efterapning från Avgrunden, är vanlig. Dock inte bland fackteologer, det är nog mer av en folklig föreställning. (Jag frågar då min vän som är lärare i religion, filosofi och psykologi, inte någon universitetsteolog, men hon är mycket beläst på området.)
Islam är ju absolut inte polyteistisk eller monolatrisk, all annan synd kan eventuellt göras bot för i Islam utom polyteism, för den finns ingen nåd hur man än botgör. Judendomen har ju en liknande syn på avguderi och har sedan tusentals år lämnat monolatriska tankar.
Jag tror som du, eftersom det finns många kristna som närmast har en karbonkopia av islamsk uppfattning i de flesta frågor och ändå inte tillber någon annan gud (för det finns inte någon annan Gud enligt mig och enligt kristendomen) så är det tydligt att det inte är människans inställning som bestämmer vilken gud hon tillber.
Mm, förmodligen är det just den folkliga föreställningen som Lindgren försöker gå till rätta med. Det får väl anses vällovligt. Anslaget gör dock att han inte lyckas särskilt bra – enligt min mening, då.
Folkliga föreställningen? Det är just den som jag tror han missar totalt. Han förstår inte hur den folkliga föreställningen ser ut, utan agerar utifrån någon sorts förförståelse som jag då tror inte alls stämmer.
Nej Lindgren lyckas inte alls, jag tycker han har en mycket trist och överlägsen attityd till konvertiter och alla oss andra som inte tycker att en kurs i kristen tro ska propagera för islam.
Lätt off topic här, men var ska jag annars placera länken.
Tack!