14 år

Att religiös tro kan ha positiv inverkan på en människas hälsa är läser man rätt ofta. Det är inte helt tydligt hur det hänger samman, men inte minst bön lyfts ofta fram som hälsofrämjande, på samma vis tänker jag mig som meditation. Bön kan vara trösterikt, men även lugnande, avstressande. Ändå blev jag lite förvånad av att läsa att tro kan göra att ens förväntade livslängd ökar med 14 år. 14 år är en lång tid.

14 år. Hur kom man fram till den siffran? Läs mer här. 

Kupé har jag inte tillgång till. Artikeln i Svenskan läste jag. Det stämmer att den inte specifikt lyfter fram religion som en leva-länge-faktor.

Googlar man blå zoner finns det ganska mycket skrivet om det. Själva uttrycket relaterar till antalet 100-åringar i befolkningen på en given plats. Hittar inte direkt något belägg för det där med att religion i sig skulle öka på förväntad livslängd med så mycket som 14 år – däremot tycks det utmärkande för de blå zonerna att upplevelsen av sammanhang är hög, likaså upplevelsen av mål och mening med tillvaron. Här kan religiös tro vara en faktor.

En av zonerna utgörs förresten i princip av en församling – det är en Sjundedagsadventistförsamling i Kalifornien som det handlar om. De är för övrigt vegetarianer, vilket i sig kan förlänga livet. Maten, vad vi stoppar i oss, tycks vara den avgörande faktorn. Här.

15 comments

  1. Jag skulle hävda att den enskilt viktigaste faktorn för livslängd i en avgränsad grupp människor är genetiken. Det är på ett sätt ett onödigt påpekande. Genetiken kan vi inget göra åt, alltså är det på ett plan ointressant; info om det vi kan påverkar är mycket nyttigare info. Samtidigt tycker jag det ändå behöver sägas, för att minska intrycket att vi själva är ansvariga för vår livslängd.

    1. Om det tvistar de lärde – i.e. man tänker väl att det är så, men det har ju varit väldigt svårt att bevisa eller fastställa hur stor inverkan det genetiska faktiskt har i jämförelse med faktorer som livsstil, diet, personlighet och slump.

      1. Jag uttryckte mig för hårt, sant. Men att genetiken har mycket stort inflytande på livslängd är rent vetenskapligt ingalunda kontroversiellt. Denna artikel exv. nämner i inledningen siffran en tredjedel.
        http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S2212066115000022
        Sen må uppgifterna om exakta siffror variera. Ungefär hälften, vet jag att jag hört. Jag överdriver säkert när jag ser att genetiken ignoreras – som vanligt i populärpress, i såna här ämnen. Genetik och livsstil samspelar – det är inte fråga om antingen eller. Ditt påpekande om slump är f.ö. bra.

        (Jag inser att jag, som vanligt, rör mig vid sidan om blogginläggets huvudtanke. Är lite allergisk mot vissa av tidens trender.)

      2. Det finns mängder av estimat på det – en tredjedel lämnar ju ändå två tredjedelar att jobba med. Ja, visst är det ett samspel men samtidigt kan man ju, om man nu är så benägen, påverka en hel del. För övrigt funderade jag på det där med ärftlighet – att även vanor (matvanor, motionsvanor) till viss del ärftliga, man ärver även beteenden.

        Helt ok att röra sig vid sidan av blogginlägget. Min tanke när jag läste texten på Läsarna var mer det där påståendet att religiös tro kan förlänga livet med 14 år – hur kom man fram till den siffran?

    1. Just det skenbart enklaste och vardagliga fenomen öppnar universums skapelse och bråddjup:
      Slumpen är gäckande och svårfångat, inget är svårare än att göra någonting verkligen ”slumpvis”, att göra en bra slumpgenerator är en bedrift.
      Att definiera höger och vänster utan att ta till exempel leder rakt in i partikelfysiken snårskog
      Den mest vardagliga kraften, tyngdkraften, är samtidigt den mest svårförklarade och gåtfulla.

  2. Här kan man läsa den första artikeln i SvD om Okinawa där nämns både religionen och att genetiken inte bestämmer allt, faktiskt mindre än livsstilen. http://www.svd.se/de-gamlas-by-pa-de-ododligas-o
    Två citat från artikeln:

    ” Fyra lärdomar från Okinawa

    1 Maten: Sluta äta innan du blir mätt. Det kallas ”hara hachi bu”. Den som äter lite måste äta bra. Ät fiberrika grönsaker, gröna bladgrönsaker, sjögräs och alger. Mer fisk än kött. Odla själv grönsaker och medicinalväxter.

    2 Fysisk aktivitet: Öborna går mycket till fots och arbetar ofta med odling upp i hög ålder.

    3 Socialt sammanhang: Omge dig med en grupp nära grannar och vänner, en moai. Sådana nätverk ger både ekonomisk och praktisk trygghet. Ha mål och mening med livet, en ikigai. Sluta inte jobba bara för att du går i pension! Var aktiv!

    4 Religion och livsfilosofi: Tro på något. Den konfucianskt inspirerade livsfilosofin på Okinawa knyter samman nuet med förfäderna. Det ger trygghet och lugn som dämpar stress.”

    ”De som är över 80 år äter fortfarande den traditionella maten medan yngre generationer amerikaniserats. Effekten är slående. Vart femte dödsfall på Okinawa drabbar nu medelålders människor under 65 år och värst utsatta är männen.[…] Det hälsomässiga sammanbrottet skär in som en kniv mellan årskullarna. Eftersom öns befolkning till största delen är etniskt intakt talar detta, enligt Makoto Suzuki, för att levnadsvanorna har större betydelse än det genetiska arvet.”

    Men jag är också lite allergisk mot hälsohysterin. Gränsen är hårfin mellan att säga att livsstilen bland Sjundedagsadventister är nyttig och att anklaga den sjuka för att ha levt ett osunt liv och så lägga sten på börda.

    1. Det är tudelat. Den trenden finns med – att se människor som blir sjuka som att de får skylla sig själva för att de käkar chips och inte motionerar. Fast man kan se det omvänt med – som en öppning, att man faktiskt genom att ta hand om sig kan öka både sin livslängd och livskvalité. Inte mästrande då, utan inspirerande.

      Mat och motion kan man nästan räkna ut att det är bra för en att fundera kring – fast det är intressant hur det där med sammanhang och religion har så stor inverkan. Detta sagt, jag undrar fortfarande hur de kom upp med de 14 åren.

      1. Ja, visst kan man läsa det positivt och det gör jag också, men jag tycker nog att hälsofascismen har brett ut sig väldigt på sistone.

        Om de fjorton åren: Jag har inte läst någon sådan forskningsrapport fast jag följer med lite i dessa frågor och hittar inget vid en snabb sökning heller, det skulle var intressant att veta hur de utförde undersökningen. Kan det ha varit all forskning på nunnor och munkar som gett det resultatet? De har ju också en speciell livsstil med sund mat så det blir nog svårt att isolera tron från andra faktorer. Här finns en rapport som säger att religion förlänger livet, men då ”bara” med tre år: http://www.dagensmedicin.se/artiklar/2006/04/05/ga-i-kyrkan-och-lev-tre-ar-langre-/

        Menar artikeln alla möjliga friskfaktorer plus regelbundna kyrkobesök? Hur som låter det väldigt mycket med fjorton år även om denna artikel http://www.worldlifeexpectancy.com/longevity-hot-spots säger : ”Although their religious beliefs varied, having a strong belief in God was another trait they had in common. This was especially true in the blue zone discovered in Loma Linda, California. Prior to this discovery the extent of the long and healthy lives these amazing people live was not well known to the general public. Loma Linda is the home of Loma Linda University and Adventists make up the majority of the population living there. In addition to being where the Adventist Medical School is located, the university graduates one of the highest percentages of registered dieticians and nutritionists in the world.

        Interestingly Loma Linda appears to be maintaining their longevity better than the other blue zones in the study. Obesity has become a problem among the young in Okinawa and fast food has invaded Sardinia, so the faith based component appears to be a bigger factor than originally thought.”

        Kanske gör tron att man har en starkare motivation till sunt liv än att man inte har råd med snabbmat och TV-häng, en motivation som håller även när levnadsvillkoren ändras?

      2. Tack. Jag satt också och försökte googla på det där – och kan också se att det är svårt att separera. Rent spontant kan jag se att detta med samhörighet, sammanhang och mening är något som tron ger, och att det i sin tur kan leda till mindre stress etc. Jag såg det bara i den där texten på Läsarna – angående 14 år då – så vet inte hur det var uträknat. Man får kolla mer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s