Lucka 3: Kyrkobilder

Den fick mig att fundera på bilder. Inte Gudsbilder då, men Kyrkobilder. Tyvärr har Kyrkans tidning infört en betalvägg så kan inte länka. Men under vinjetten Tro & Teologi återfinns ingressen: ‘Vad betyder det för samhället om kyrkan inte längre når ut med sin tro och sina värderingar? Följ med till en framtid där Svenska kyrkans budskap kan vara en angelägenhet för ett fåtal.”

Jag är benägen att hålla med David Thurfjell som intervjuas först i artikeln, vad då följ med till en framtid? Den stora värderingsförändringen har redan skett. Idag ligger kyrkans budskap ofta i linje med samhällets: bejaka din drivkraft, hitta din röst, bli den du vill vara och älska dig själv.

Kyrkans budskap, vad är det?
‘Individualismen’, svarar Thurfjell. ‘Jesus som Guds son, nåden, den objektiva försoningsläran, det har man ju redan övergivit.’

Nästa intervjuobjekt i artikeln är Eskil Franck. Han tror att kyrkan kommer att spela en allt mindre roll i framtiden, och bli allt mer av ett trevligt inslag i samhället.

”Tidigare var kyrkans bidrag inte främst positiva samhälleliga värderingar utan ett frälsningsbudskap. Kyrkan måste fundera över vad som är dess unika erbjudande. Vill man ens erbjuda något unikt?’

Jag har inget svar på den frågan, däremot fick artikeln mig att fundera på om det faktiskt är så, att Svenska kyrkan är helt omedveten om hur ur fas den är med sin samtid att den faktiskt tror att det är i framtiden som den kommer att marginaliseras. Det har redan skett.

Dessutom undrar jag, apropå ingressen, Vad är Svenska Kyrkans tro och värderingar? Det är inte tydligt idag. ‘Individualismen,’ säger Thurfjell, att alla kan tro som de vill?

Det är möjligt att det kan utgöra en positiv kyrkobild, tro vad du vill, men håller det, på sikt?

Vet inte. Det positiva i den individuella tron med Gudsbilder är att de när de inte bekräftas tvingar oss att söka djupare. Men någonstans vill man ju finna något där. I djupet. Tro är ett ständigt slagmål mellan Gudsbilder, men någonstans vill man ju även en kyrkobild som ligger fast, som inte är anpassad till mig, utan till Kristus.

Kyrkobilder, inser att jag inte ser kyrkan som Kyrkans tidning gör, som Svenska kyrkan, vi delar inte kyrkobild. Kyrkan är något mycket större än så. Artikeln i kyrkans tidning känns väldigt snäv, trots att den ville sig öppen.

Lucka 3: Krossa bilden.

 

7 comments

  1. Blir lite störd på att även en forskare missat att den objektiva försoningsläran inte betyder objektiv i den vanligaste betydelsen, därmed betyder inte heller den subjektiva försoningsläran att den innebär vad vi själva upplever som sant.

    Det är det grammatiska subjekt och objekt vi talar om, huruvida Gud är objektet för försoningen dvs den som behöver blidkas eller subjektet dvs den som handlar i försoningen. Dessutom är både den subjektiva och objektiva försoningsläran gamla, de kom på medeltiden båda två.

    Ack, om folk ändå ides ta reda på basfakta!

    I övrigt håller jag med dig om bilden av kyrkan. Kyrkan är mycket större än SvK och visst spelar det roll hur vi ser på de heligas gemenskap, tänk att ta detta enorma uttryck i sin mun, för det är ju vi alla återlösta från syndens slaveri till Guds frihet som är ”de heliga”. Tillsammans.

  2. Öht är det väl lite märkligt att låta Thurfjell uttala sig som om han var någon typ av expert på Svenska kyrkan eller kristendomen. Det är han verkligen inte. Hans huvudfält är islam. Därutöver har han trillat in på sidofältet sekularisering, och då har han förstås lärt sig en del om kristendomen och Svenska kyrkan men alls inte så att han borde yttra sig på det här sättet… tycker jag. Väldigt onyanserat.

  3. Nu var han en av fyra tror jag som uttalade sig – till tidningens försvar. Men, det där är väldigt vanligt inom journalistiken – någon person skriver något och så vips är det den personen som får figurera som expert i allehanda sammanhang. När jag jobbade som ekonomijournalist minns jag det – samma bankekonom som man alltid ringde. Lathet och brist på fantasi. Sedan är artikeln i KT lite svajig, Rebella, läste du den i sin helhet?, det är otydligt när den talar om den sekulariserade Svenska kyrkan och kristenheten i sin helhet.

    1. Ja, har läst hela. Jag tycker den är plottrig. Journalisten gör referat av vad de fyra säger men avstår helt från egen analys. Därmed blir det även väldigt svårt att säga något om hurpass väl journalisten förstått vad de intervjuade har sagt.

      Lite märkligt är det väl också att – alltså, jag har inget mot att den sekulära vetenskapen företrädd av icke troende människor får plats i Kyrkans tidning. Men när det inte poängteras vilket perspektiv det är som företräds tycker jag det blir jättemärkligt. Jag vrider lite på mig varje gång man intervjuar eller refererar Eskil Franck utan att nämna att detta är en människa som avsade sig prästämbetet eftersom han inte längre kunde stå för sina vigningslöften. I och för sig gäller det inte bara honom, alla fyra utsagorna är lösklippta ur sitt sammanhang. Det är en platt, snuttifierad journalistik, tycker jag. Jag skulle gärna säga ”lat”.

      Däremot ser jag ingen otydlighet kring ”kyrkan”. För mig syftar ordet i sammanhanget främst på Svenska kyrkan och jag ser inget märkligt i det. Öht reagerar du och jag Carolina på olika saker i den här texten så vi läser den nog ganska olika.

      1. Kan tänka mig att Kyrkans tidning förutsätter att läsarna har den förkunskapen, om Franck till exempel, men att en annan tidning skulle behöva sätta personerna mer i sitt sammanhang. Men, håller med, det är lite av en citat-lista mer än något annat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s