Lucka 13: Lussinatta

imgresNästan alla våra högtider har ett ben i den ‘hedniska’ traditionen och ett annat i det ‘religiösa’. Nu vet jag inte hur många som ser Lucia som en religiös högtid, men de flesta vet nog att dagen sammanfaller med S:t Lucia av Syrakusas festdag. Lucia. Jungfru. Martyr. Helgon.

Luciafirandet har något religiöst över sig – man besjunger de Kristna martyrerna – förutom Lucia även Staffan, ni vet Stalledrängen, även han har sin kristna förlaga. Stefanus, han som blev kristenhetens första martyr, han som stenades, mer om det på Annandagen.

Det har inte alltid varit så. Innan Sverige kristnades gick dagen under ordet Lussinatta – och Lussi var inte att leka med. Hon var ondska. Citerar Wikipedia. ‘Enligt folktron var den 13 december en farlig natt eftersom många övernaturliga makter var i rörelse då. Man trodde även att djuren kunde tala under lucianatten. (…) Lussinatta inträffade den 13 december och det var då som Lussi, eller Lussekäringen, en kvinnovarelse med onda egenskaper likt en kvinnlig demon eller häxa, kom ridande genom luften med sina följeslagare som kallades för lussiferda (=dagens Luciatåg?).

‘Under tiden mellan lussinatta och julen trodde man att troll och onda andar var särskilt aktiva utomhus. Det var synnerligen farligt att vara ute under själva lussinatta. Barn som hade begått illdåd behövde akta sig extra noga, då Lussi kunde komma ner för skorstenen och röva bort dem. Och om vissa av julens förberedelser inte blev klara, kunde Lussi straffa gården i fråga.’

Lussi skulle definitivt ha synpunkter på min förberedelsetakt. Räcker det med att tända ett ljus?
IMG_3081

Lucia är förresten en av de få högtider i de skandinaviska protestantiska länderna som är namngivet efter ett helgon:

Lucka 13: Sankta Lucia, inte Lussi då, apropå vad man banar väg för.

19 comments

  1. Såvitt jag förstår är utmålandet av Lussi som ett ont ont och farligt väsen något som evangelikalerna sprider, i syfte att få människor att sluta upp med denna djävulsdyrkan (Lucifer) Har hittills inte sett uppgiften i seriösa texter, även om det kanske kan finnas något reellt korn som de byggt vidare på. Jämför den katolska mässa där prästen uttalar ordet ljusbringare, lucifer, varför somliga komponerar youtube-video i syfte att visa att den och den påven ägnade sig åt djävulsdyrkan.

    Däremot var flera nätter som var förknippade med fasta (inledning eller avslutning? Vet ej. I fallet Lucia ingendera, väl?) även förknippade med att oknytt ansågs vara ute och röra på sig. Oklart huruvida det var skälet till att man vakade, eller om det var vakan som orsakade mytbildning. Det är inget specifikt luciaknutet, som jag förstått det iaf.

    Själv är jag rätt fascinerad av de gamla staffansseder som i modifierad form inkorporerats i modernt luciafirande. Men de hörde ju eg hemma på annat datum. Och jag är lite irrriterad på försöken att lufta fram Lucia som kristen högtid. En guide på Skansen berättade att ev var den som först associerade lussesederna till helgonet var Selma Lagerlöf. Minns inte vilken bok. Har länge tänkt kolla upp…

  2. Hmm, eftersom 13/12 varit helgondag för Lucia ända sedan tidig medeltid (källa: Nationalencyklopedin) var nog guiden på Skansen ute och cyklade. Det beror iofs lite på vad man menar. Selma kanske spelade roll för hopknytandet av alla dessa olika rottrådar som blev vårt moderna lussefirande, genom att peka på helgonet. Men det är en vild teori.

    1. Dagen var vald för att det var midvintersolståndet – årets längsta natt – enligt tidigare kalenderräkning (julianska) – det är väl därför Lucia fick sin helgondag just den 13 och därför som Lussi kom just på den dagen. Det blev väl praktiskt då att ändra firandet till St Lucia firande när det blev mer kristet.

      1. Jag har inte uppsnappat att helgonet Lucia i sig självt har något med ljus och mörker att göra? Huruvida det folkliga namnet ”lussi” kommer av Lucia eller om Lucia fick den dagen på grund av det folkliga namnet spekulerar jag inte i.

      2. Fast ordet Lucia kommer ju från Lux – ljus på latin. Lux kan ju bli både Lussi och Lucia.

        Det finns mängder av legender kring Lucia. En jag hört, i en betraktelse under en veckomässa, är att Lucia (av Syrakusa) gick till fångar med mat (fängslade kristna), och eftersom det var mörkt och de satt inspärrade i grottor och hon hade händerna fulla med mat så satte hon ljus i håret, för att se.

      3. Mytfigurers namn brukar liksom ha symboliska betydelser. Vanliga helgons namn oftast inte, väl? Iofs ska jag inte svära på att Lucia faktiskt har funnits 😛

        Ja det finns väldigt många olika, rätt motstridiga berättelser om det helgonet. Just den passade ju bra då. Å andra sidan vet vi inte varifrån den prästen hade det.

  3. Nationalencyklopedins artikel var intressant – och lång, jag klipper bara ut bitar.

    Anknytningen till ordet lux (latin, ’ljus’) är förmodligen anledningen till att hon åkallats för ögonsjukdomar; hon avbildas med två ögon på en tallrik.

    Enligt den version min lågstadiefröken berättade stack hon själv ut sina ögon när friaren sade att hon hade så vackra ögon som han inte ville leva utan. Då fick han dem i present. (Bisarr dam, Lucia.) Sen tror jag att hon via något mirakel fick synen tillbaka.

    Under medeltiden markerade Lucia julfastans ingång, vilket blev orsak till ett omfattande kalasande före gryningen. Detta fortlevde även efter reformationen i en regel att man skulle äta t.ex. sju frukostar före soluppgången, varvid den på Lucianatten slaktade julgrisen levererade råvaran.

    Härifrån diverse vidskepelse om lussenatten, antar jag.

    Under 1600- och 1700-talen framväxte den svenska lussebrudstraditionen. Det var troligen i början av 1700-talet som kinkenjestraditionen i främst Västergötland överfördes till Luciadagen med sin utklädning, som nu bytte namn till lussebrud. Denna är första gången noterad 1764 på Horns boställe norr om Skövde (jämför lussekatt). Att detta upptåg hamnade på just Luciadagen kan bero dels på dennas framträdande ställning i äldre allmogetradition, dels på att man i den slotts- och herrgårdsmiljö där seden med lussebrud sannolikt uppkom kunde associera mellan Lucianamnet (och dess anknytning till lux, ’ljus’) och ljuskransen. Det fanns dessutom på många håll i Sverige en äldre typ av utklädning till lussegubbar, ett av jultidens många tiggeriupptåg. Detta Luciafirande levde som en lokal tradition i Vänerlandskapen men började under 1800-talets senare del spridas bl.a. till folkhögskolor o.d. även i andra delar av Sverige. Även västsvenska studenter i Lund och Uppsala förde med sig seden. Enligt en av Hilding Celander framförd och av Martin P:n Nilsson accepterad teori skulle i stället lussebruden kunna härledas ur den i stjärngosseupptågen medverkande änglafiguren. Även N.-A. Bringéus har varit benägen att tolka Luciaupptåget som utvecklat ur äldre inhemska maskerings- och utklädselupptåg.

    En hel del övertro var knuten till Lucianatten, som ansågs vara årets längsta (vilket den också var under delar av medeltiden på grund av kalenderns förskjutning). Från Lucia associerade man vanligen till djävulsnamnet Lucifer och trodde att ”Lussepär” eller den fruktade ”lussefärden” under Lucias kommando drog fram genom natten.

    Jämför häxornas färd till Blåkulla, på en annan natt knuten till fest före fasta.

    kinkenjes [kiʹŋkənje:s] (lågtyska kindken Jesus, av kindken, diminutivform av kind ’barn’), kinkeljes, kindkenjes, kinken, Christkindlein, en utklädd person eller en fiktiv figur som först i Tyskland, sedermera även i bl.a. Sverige utdelade eller sades komma med julklappar till barnen. Figuren skapades i evangeliska delar av Tyskland som alternativ till det katolska helgonet Sankt Nikolaus, som tidigare haft och i vissa andra länder även bibehöll denna funktion, antingen på sin helgondag (6 december) eller vid jul; den nämns i Sverige på 1600-talet. Utklädningen, använd i Tyskland ännu i början av 1800-talet, bestod av en vit klänning samt en ljuskrans i håret, och gav i Sverige under 1700-talet upphov till Lucias dräkt, medan julbocken och sedermera jultomten hos oss övertog klapputdelandet.

      1. Lyckas inte hitta om vakan på skärtorsdag faktiskt var kyrklig från början eller en ren världslig sed. Där är det förstås en fasta som bryts, inte inleds. ”Be och vaka” passar ju men skärtorsdagsvakan kan förstås vara en rent världslig, folklig sed. Om påsknattsvakan försvann efter reformationen kanske vanligt folk istället flyttade den till skärtorsdagen, som en festnatt i inledningen till den långa påskhelgen? Det är märkligt svårt att hitta info om skärtorsdagsvaka, förutom då vidskepelsen med oknytt i rörelse.

      2. Getsemane, ja. Vaka och bed, var det visst. Inte bed och vaka. Frågan är ändå hur gammal den seden är. Kan inte hitta att den betonas kyrkligt någonstans – märkligt.

  4. Fick vara med om en speciell variant av Lucia uppvaktning i år. Det blev en Luciauppvaktning utan någon Lucia för vi fick inte med någon krona. Det fick räcka med två tärnor som sjöng och en assisterande dräng. Det blev en tanke att Lucia vare sig kom eller lämnade platsen. Vi framförde det hela på ett hospice med en tillsynes outtröttlig personal. Är det för mycket att tänka deras insats som en Luciainsats – att sprida lite hopp i dödens väntrum?! När föreståndaren fick förstå tanken tror jag hon kunde värdesätta den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s