Arbetsmiljöer

Det blev lite märkligt i Kyrkans tidning idag, lite surrealistiskt. Vet inte hur dom tänkte, de som ansvarar för helheten, eller så finns det någon koppling där som jag missar. Själv ser jag bara glappet – i det konkreta mellan Ledarsidan och den rapporterade verkligheten. Det blir än mer märkligt när man begrundar att ledaren skrivits av en biskopsaspirant, glappet vidgas, kyrkliga ledares självskattning kontra verkligheten.

‘Moderna ledare kan lära av kyrkan’ lyder Ledarens rubrik. Den lyfter fram en ledarskapsstudie som i sin tur lyfter fram fyra ledarskapsideal för vår tid som autentiskt ledarskap, tjänande ledarskap, anpassningsbart ledarskap och andligt ledarskap – och konstaterar: ‘I kyrkans sammanhang är inte tjänande, autentiskt, anpassningsbart och andligt ledarskap någon nyhet.’ Hela texten finns här, fast den funkar kanske inte med den nya betalstrategin.

Uppmaningen lyder: ‘När vi i kyrkliga sammanhang arrangerar ledarskapsutbildningar sätter vi oss gärna i skolbänken för att undervisas av experter som är verksamma inom andra organisationer än vår. Det vi idag främst kan lära oss av dem är att vi som befinner oss i kyrkans sammanhang måste våga lämna skolbänken och ta plats vid katedern eller powerpointprojektorn.’

Problemet med ledaren illustreras på nyhetsplats. Halva framsidan av tidningen upptas av rubriken: ”Trots sjuklarmet: Noll koll på siffrorna” och fortsätter inne i tidningen. ”Noll koll på hälsan i kyrkan” med anledning då av siffror från Försäkringskassan som visar att präster hör till de allra mest sjukskrivna av alla yrkeskategorier, är mest benägna av alla yrkeskategorier att bli sjukskrivna som en konsekvens av psykosocial ohälsa.

Konfronterad med verklighet, hur kan man ägna Ledarplats åt att uppmana andra att ta efter sin ledarskapsstil samtidigt som man på nyhetsplats visar att den leder till sjukskrivningar, utbrändhet?

Ledarskap är viktigt, och allt mer visar forskning kring Arbetsmiljöfrågor att ledarskap är avgörande. Goda ledare skapar goda arbetsmiljöer, dåliga dylika. Ändå försöker Kyrkans tidning rikta om fokus – fast jag får inte ihop det – kyrkan har sanningen om gott ledarskap, det är ingen nyhet, men om det verkligen vore så, varför ser verkligheten ut som den gör? Varför lyckas man inte i praktiken?

Kanske för att man är fast i det gamla, man ser sjukfrånvaro som ett individproblem, som någonting som genom individ handlingsplan ska lösas, och i det tänker jag att kyrkan på så vis vill vara god, man betalar avgångsvederlag, terapisamtal, pengar är aldrig ett problem, men att göra sig kvitt individer, att tro sig kunna bota dem, är inte gott ledarskap. Hög sjukfrånvaro kan inte botas genom individuella insatser, goda ledare måste också kunna ta till sig detta svåra: organisationen behöver botas.

Psykosocial ohälsa på jobbet är inte ett individproblem, det är ett arbetsplatsproblem. Mer Här.

6 comments

  1. Angelägen frågeställning: hur ser ett föredömligt kyrkligt ledarskap ut – idag?
    Kan de specificeras på något vettigare sätt än att lista alla bibliska/samtida ideal kontra de idag mer/mest avgörande: godkännande av media (dvs inga direkta drev som gör att de måste avgå)?
    Är det ofrånkomligt att i en folkkyrka räkna med/anse det nödvändigt att domkapitelsinstitutionen åtminstone i sina huvuddelar surfar på folkintressen? Vilka ideal gäller i en annan, t.ex. tysk kontext?
    Kyrkans ”exempel” handlar väl primärt om exempel som INTE följde några samtida mönster, kanske inte ens se ut som en kristen ledare bör göra om man försöker mejsla fram några minsta gemensamma nämnare ur NT. Den nu lite populärare påven är väl det just därför att han förefaller lite snällare?! Valde Jesus några lämpliga, föredömliga ledare??
    Är inte just ett kyrkligt bidrag upplysningen att också ett uselt ledarskap kan leda till något vettigt?! Därför att grundkvalifikationen handlade om att någon annan utsåg. Inget vi sökte till?!

    1. Intressanta tankar. Och svaret är väl att jag vet inte hur ett kyrkligt ledarskap ser ut idag, jag är inte så involverad. Min undran gällde mer själva nyhetsvärderingen – det märkliga (för läsaren) med att ha en ledare som på sitt vis stoltserar med att det kyrkliga ledarskapet äger alla de fördelar som världen säger sig behöva, det är vi som borde undervisa, samtidigt som man på främsta nyhetsplats beskriver hur det ser ut på arbetsplatserna, mest sjukskrivna av alla yrken. Det går liksom inte ihop. Å andra sidan kan man ju läsa Ledaren mer som en instruktion – så här borde vi arbeta, men den nämner inte ens arbetsmiljöproblemen i kyrkan. Fann det märkligt, och osammanhängande på något vis.

  2. Det vore ju bra om Svenska kyrkan ställde sig frågan varför man har så mycket arbetsmiljöproblem. Rannsakade sig ordentligt.

    Kyrksyster har kommenterat de här nyheterna på sin blog, med att diakoner är en såpass liten grupp att den i statistiken går in under kuratorer och liknande. Därmed försvinner de i statistiken. Om de faktiskt är värre utsatta än prästerna syns det inte.

    1. Ja, det är ju yrkesrollen präst som pekas ut, inte kyrkan, läste det på Kyrksyster med.

      Min erfarenhet av sekulära arbetsplatser är att det ofta är svårt med arbetsmiljö där en yrkesroll dominerar – speciellt för de som inte dominerar. I.e. på en fondmäklarfirma (de var stora för 10 år sedan) lyftes analytiker och stjärnhandlarna fram, medan de som var i supportfunktion ofta blev extremt styrmoderligt behandlade, eller på en revisionsbyrå där revisorerna ses som kärnan medan marknadsföring och pr liksom hamnar i bakvattnet. Inom företagsvärlden är det ju allt vanligare att informatörer, till exempel, numera är med i ledningsgrupper. Detta sagt, jag kan tänka mig att diakoner, församlingspedagoger etc även de är utsatta.

  3. Tänk om vi som kyrka skulle, på allvar, hämta inspiration för ledarskap från två av våra stora bibliska gestalter och fördjupa oss studium av dessas liv och verk, nämligen Mose och Petrus!

    1. Det var en intressant text i dagens KT angående ohälsa i kyrkan – som en konsekvens av bristande ‘andlighet’ som förespråkade mera bön och retreat. Lär av klosterrörelsen som motvikt. Sådant kan jag glädjas av att läsa, och inte då bara som en uppmaning till kyrkliga medarbetare, utan bredare än så.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s