Påsktid: Onsdag 1, the Guardians of Death

5855d49f-3e2b-4cc2-a471-67b0c8ed53dbEn sidoeffekt av att ta fram en bok som man läst tidigare är att falla i funderingar kring vad man strök under, satte utropstecken vid, skrev vidare på i marginalen. Det kan ta en tillbaka till sinnesstämningar som man behöver komma tillbaka till, eller få en att inse att man gått vidare.

Anselm Gruns ‘Taste the Joy of Easter’ är dag-till-dag läsning i Påsktid. Minns att jag läste denna bok första gången en Påsktid för flera år sedan. Den slog an i mig. Det finns många fasteböcker med dag-till-dag läsning, detta är något annat – en Påsktidsbok med dag-till-dag läsning, stöd i att leva, inte i fastetid, men i Uppståndelsetid!

Jag blev så golvad av denna bok när jag läste den att jag skrev ett brev till Anselm Grun. Han är munk i ett kloster i Tyskland och håller i en hel del kurser och retreater – tyvärr endast på tyska – och det kom ett långt svar – även det på tyska, jag hade det översatt. Så här i efterhand kan jag se vad som föranledde det där brevet – en helt igenom ärlig, måhända barnslig, längtan efter en människa som sett det jag sett, förstått det jag hade förstått, som ville det Levande. This is it, liksom.

Jag hade svårt att finna samstämmighet då när min tro var nyväckt, det kanske säger mer om mig, men när man är i det där desperata tillståndet – jag-måste-bara-våga-tro-att-detta-är-på-riktigt-så-Gud-ge-mig-någon, vem-som-helst-som-vågar-visa-mig-att-detta-är-på-riktigt, Sant, Hjälp Mig!

Ja, då kan personer som Anselm Grun bli som till Änglar.

IMG_31621:a onsdagen i påsktid. Dagens läsning bär rubriken: The Guardians of Death (Matthew 28:4). Just detta kapitel i min bok är ganska rent, en enda mening understruken, inget klotter, meningen lyder: ‘When God breaks in to our life, the result is an earthquake, the guardians of death drop to the ground.’

Självklart är det sant. Trängtande så, för min del, jag är inte riktigt där, det är på sitt vis pinsamt, efter allt det jag har fått. Den där understrykningen får mig att hamna här: Tror jag eller tror jag inte? Vet inte. Jag försöker. Räcker det? (Nej, det räcker inte).

Vad behöver man för att leva i Uppståndelsetid?

Jag firade Påsknattens mässa i den katolska församlingen invid Kungsträdgården. Det var inget ställningstagande så, en broder i tro som varit med mig mer eller mindre i min resa konverterade under natten, det gav mig en anledning att gå dit. Några reflektioner.

Jag tycker om det där högtidliga, att det får och ska ta tid, det var 18 konvertiter, och 11 tror jag dopbarn, vi fick se deras inlemmande i en församling, det har tagit dem två år att nå dit, jag kan tycka om det, att det det får ta tid, att ge det viktighet.

Bibelläsning. Var det väldigt mycket av. Fem GT-texter, en epistel, en NT. GT var skapelseberättelsen, hela då – dag 1 till dag 7 – Abraham och Isak vid altaret – Mose och vägen genom Sävhavet – och så två profeter. Läsningarna var långa. Predikan föredömligt kort. Ration var kanske 4:1,  bra så. Bibeln fick ta plats.

Trycket. Jag kom till kyrkan 20 minuter innan mässans start, det fanns inte en plats kvar, fullsmockat, jag fick ståplats längst bak, men sedan öppnades bakdörrarna och jag befann mig inte längst bak, utan i mitten av ståplatserna, det var också en upplevelse.

Mångfaldigheten berörde. Jag tror att alla världsdelar var representerade, och det finns en sorts hopp i det, det bär, om man nu befinner sig i det där desperata tillståndet – jag-måste-bara-våga-tro-att-detta-är-på-riktigt-så-Gud-ge-mig-någon, vem-som-helst-som-vågar-visa-mig-att-detta-är-på-riktigt, sanning, Hjälp Mig!

Detta är verklighet: ‘When God breaks into our life, the result is an earthquake.’

Jag behöver tillbaka till det tillståndet. Hjälp Mig! Vart ska man ta vägen?

11 comments

  1. Du tycker om att det tar två år att bli upptagen i Katolska kyrkan, och om man är odöpt att bli döpt? Din egen väntetid om ett knappt år har du talat mindre väl om. Iofs förstår jag att omständigheterna är annorlunda, men ändå intressant att du inte alls associerar till den tiden.

    1. Ja, kan se något positivt i att man förbereds ur det perspektivet att det blir viktigt, ungefär som en novistid för de som går i kloster. Att det finns en betänketid under vilken man ges möjlighet till undervisning och samtal. Jag uppfattar inte att jag har talat mindre väl om min tid innan mitt dop – eller, som jag ser det idag, är att jag uppfattade det som extremt jobbigt att vänta, det är sant, men samtidigt kan jag se att det var bra att det fick ta tid att nå den där punkten då jag uppfattade det som absolut nödvändigt. Vad jag kan fundera kring idag är den där diskrepansen i Svenska kyrkan, att olika präster tar sig an det vuxna dopet på sitt eget sätt – för en del räcker det med ett kort samtal medan andra förespråkar en längre period, att det kan bli olyckligt att det ligger i den enskilde prästens hand. Å andra sidan kan jag tänka att Gud leder oss dit där vi ska vara och att vi får det som vi behöver, och ur det perspektivet blir det ju positivt att det finns olika sätt att möta människan som kommer.

      1. Absolut när det blir en skillnad när det är en allmän regel som gäller alla, eller bara nåt ”lokalt påfund”. Hos katolikerna är det ju också fullt normalt att gå i mässa utan att ta emot nattvarden – skälen kan vara många och högst tillfälliga (eller inte) – så man sticker inte ut.

      2. Min ‘käpphäst’ var – och jag säger var för man ändras ju med – angående Nattvarden detta med att frågar man en präst, eller som jag gjorde, skriver man till Fråga en präst på Kyrkans hemsida så får man svaret, i enlighet med kyrkoordningen, att endast döpta får ta nattvard, det är liksom inget snack. För mig var det viktigt att ‘hålla mig till reglerna’ men jag fann det samtidigt jobbigt att vara den som inte får vara med. När jag sedan påtalade detta för en präst – efteråt för jag tyckte det var pinsamt att jag påverkades så – så var prästens attityd mer alla kan ta nattvard och det är ingen som frågar efter dopet. Det störde mig – ungefär som att det var mitt fel, och att det nästan förväntades av mig att jag borde ha brutit mot reglerna. Om man nu har och vill följa kyrkoordningen kan jag tycka, mer så där ur ett intellektuellt hederligt perspektiv, att man måste kunna rent pedagogiskt förklara varför det ser ut som det gör, alternativt verka för att ändra reglerna. Jag tror det hade varit annorlunda om jag, när jag väl sökte upp en präst och pratade om det, hade mött någon som ‘mötte’ mig och ‘lyssnade’ – nu blev det mer som att det som faktiskt gjort ont i mig viftades bort väldigt enkelt med ord som ‘men du hade kunnat gå fram för det är ingen som frågar.’

        Detta sagt, det var länge sedan nu, och jag är verkligen inte på det klara med hur jag anser att det borde vara.

      3. Associerar lite löst, utan att ha direkta baktankar med det, till Piltz i Teologiska rummet som svarade protestanter ang. interkommunion att äsch, men det finns något som heter eukaristisk gästfrihet. Det är ju ingen som frågar.

      4. Ja, det är inte enkelt. När jag var i Assisi och gick i kyrkan sade jag till prästen innan att jag var protestant – men han menade ändå att jag kunde vara med och dela bröd. Som sagt, jag tycker om det där med eukaristisk gästfrihet – och det praktiseras ju i Svenska kyrkan. Jag var extremt sensibel, eller hur man ska säga när jag började gå i kyrkan, jag vågade ju till exempel inte ens berätta för den präst som jag hade undervisning med att jag tyckte det var jobbigt. Idag ser jag nog annorlunda på det.

      5. Samtidigt är det rimligt att den som ska konvertera väntar. Så gör man säkert även i katolska församlingar som regelbundet tillämpar eukaristisk gästfrihet. Olika regeltillämpning vid olika tillfällen. Associerar här till inställning till och olika praxis i bemötande av kvinnoprästmotståndare inom och utanför SvK, vilket är paradoxalt och barockt och ändå, på nåt sätt, blir logiskt. Men enkelt är det inte!

  2. Tack för påsktidsreflektioner! De är viktigare än Stilla veckans reflektioner, vågar jag skriva. Om vi inte fått erfara uppståndelseropet skulle vi aldrig kunnat/fått närma oss Jesu lidandes och döds evangelium. Detta är tydligare i kyrkan österut!
    Jag fick möta Grün i den änglabok som bl.a. Georg Wallerstein var med och översatte. Vi hade samling här med Eva Sp och honom. Vi bad och drog lott om ett änglakapitel var kväll. Det blev till riktiga änglabesök.
    Fint att få läsa om ett intryck av Eugenia. Sanningen är väl att det i den gemenskapen är nästan lika splittrat som i SvK, det bara inte syns och erfars av oss på samma sätt. Jag kan undra om man ens får reducera till fem läsningar (om du nu räknade rätt). Sju annonserar våra egna missalen som i stora drag använder samma ram. Tolv läsningar var det innan Vat II. F Gunnar i Osby lär ha hållit på det. Jag tror att var och en i Stockholmstrakten som fick fira en påskliturgi måste vara glada för det, oavsett om man fick kommunicera eller inte.
    Om man inte vet vart man ska ta vägen, och det är regeln i de flesta orter i dagens Sverige, då får man söka sig till andra platser där man vet att det firas påsk och dopet inte säljs ut för ett spottstyver. Jag tror att det finns svenskkyrkliga/evangeliska församlingar i Stockholm som åtminstone inbjöd till påsknattsliturgi. Men sedan är det en annan fråga om de ens försökte avsvärja sig djävulen och hans makt, det som hör till dopförnyelsen. Det annars närmaste är väl Ansgar i Uppsala.
    Själv fick jag fira vår påsk i Sankt Petersburg.

    1. Tack för din långa kommentar. Jag kan ha räknat fel, eller att jag minns fel, angående antal läsningar. Det förvånade mig dock att de var så många – och jag tyckte om det. Sant är att de flesta – kanske alla – församlingar är splittrade, eller så projicerar man sin egen splittring på sin omgivning. Ja, jag kan tycka om det där superliturgiska – har inte så stor erfarenhet av katolska kyrkan på resor har jag oftare besökt ortodoxa församlingar – men samtidigt när jag tänker på vad det är som håller min tro uppe i det vardagliga hamnar jag ändå i veckomässan – jag firar rätt ofta lunchmässa – och de är ju korta och avskalade, men kan uppleva ett lyft som håller över dagen när man väl fått i sig det där brödet. Jag är också mer i samstämmighet idag än var jag var som nyväckt, eller nyfrälst, fast det är intressant när man läser om något hur man kan komma tillbaka till hur det var när man läste det första gången. Anselm Grun minns jag att jag gärna ville träffa, fast de kurser eller retreater som han – i alla fall då höll i – var alla på tyska så jag hade inte förstått så mycket, och det blev aldrig av att jag besökte det kloster som han är på, minns att jag googlade och det verkade vara ganska öppet. Nu när jag skriver detta slår det mig att det är ju inte för sent, heller.

      Dagens – Torsdagen i den första Påskveckan – bär temat: The tomb of fear and resignation. Där har jag strukit under: ‘Rising always entails exposing oneself to hurt. When I rise I have to face life. But many are frightened of doing this.’

      Tror jag fann den meningen hoppfull – Gudsfruktan är inte att leka med.

      Välsignad Påsktid!

  3. Kul att höra att du var i Eugenia. Själv var jag en av faddrarna. Även om både jag och konvertiten ifråga egentligen tillhör Heliga Trefaldighet i Jakobsberg, men eftersom det är en mindre församling gör vi en del tillsammans med Eugenia.
    Jag blir lite ställd när du pratar om öppna nattvardsbord? Det kan vi bara ha med Biskopens medgivande, och det gäller endast för det specifika tillfället i så fall.
    Visst jag vet att även en del präster tar mindre allvarligt på saken… tyvärr…
    Men nej, det är inte heller meningen att alla ska utfrågas på heder och samvete innan de tar emot… hihi… det vore mindre kul 🙂

    Men om man älskar något, så vårdar man det ömt också.
    Det är en familjemålid.
    Och alla är välkomna in i Guds familj om de önskar delta 🙂

    I grund och botten handlar det om vad vi behöver göra som människor för att kunna ta emot Guds nåd.
    Öppna munnen 🙂

    Shalom och allt gott
    Tobias

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s