Skärtorsdag: Uppståndelsekyrkan

13010854_10153581684587896_1817603518092989955_n DDen nya kyrkan som byggts på Anafora i Egypten ligger lite nedsänkt, lite gömd, den är oansenlig på så vis. Utifrån. Inne i den håller man som bäst på med utsmyckningen, och det är en nåd att få gå omkring i den. Det är någonting i de där väggarna, trots att kyrkan inte ännu invigts, som talar till en.

13062435_10153582413797896_103438118382116984_n Kristus med öppen famn, bilden är stor, är det som möter en när man kommer in. Det går inte att göra detta rättvist med bilder tagna med en iPhone men lägger ut ändå. Jag fick en genomgång av tanken bakom allt, varför de bilder som finns finns, hur det är uppbyggt, och hur man arbetat med att kombinera den traditionella koptiska ikonografin med helt nya grepp. En del bildval i denna kyrka är, på sitt vis, revolutionerande.

13043377_10153582414052896_1170036707531646514_n Många av Bibelns kvinnor finns avbildade i denna kyrka. Som denna, hon som vågade, hon med blödningarna, hon som bara var tvungen att ta sig fram. Och som i den beröringen fick tillgång till kraft, som vågade tro på den. Det är vackert, och ödmjukande.

13076746_10153581684732896_4234741856704417423_n Kyrkan gick en tid under namnet The Golgata Church, men enligt mina källor ändrades det namnet på uppmaning av Påven Tawadros, den heter nu The Church of Resurrection. Uppståndelsekyrkan. När jag hörde det bara log jag, antagligen för att jag varit så fokuserad på detta, hur lever man i Uppståndelsen? Anselm Grun är en bra vägledare i det, men jag åkte till Egypten med, igen, jag behöver verkligen vägledning i detta. Hur gör man?

13015648_10153581687147896_3535126675870395209_nIdag är det Skärtorsdag i den ortodoxa traditionen, här är vi nästan i Himmelsfärden. Guds tid är evig, oberoende av tid. Känner mig tacksam över att ha fått, igen, ta del av vad Anafora är, en sorts vision om något, även om jag inte riktigt är där. Det är möjligt, så mycket vet jag.

13051548_10153581690092896_225116104877015387_nJag tänkte på Michelangelo och hans medhjälpare i det Sixtinska kapellet när jag varje morgon vandrade ned till kyrkan och tillsammans med andra kvinnor målade. Min input var enkel. Jotakorsen i valven. Fyrkanter. Men ändå. Det var stort på något vis. Meningsfyllt.

Mera bilder nedan. Men två länkar först. När jag läste Sunnlidens blogginlägg tänkte jag, att även om jag är oansenlig, så är det viktigt att ha en anledning till att längta efter kyrka, Kyrka, och den längtan är viktig. Sunnlidens inlägg här. Svenska kyrkan ter sig helt främmande inför denna längtan. Det är mysko i sig. Men är som det är. Här.

13076610_10153581687262896_2407358569155797261_n

13015232_10153585924727896_4304876055252297699_n

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s