Självbedrägeri

Svenska kyrkan är på avverkningsstråk. Efter det lätt arroganta brevet från ÄB till Svenska akademin ger nu kommunikationschefen svar på tal till Humanisterna. ‘Ett sekulärt självbedrägeri. Här.

Kan inte annat än att se även den texten som ett kommunikationsmässigt haveri, och det gör mig ledsen. Läs den gärna. Den är riktigt obehaglig. Svenska kyrkan har alla resurser i världen, ändå lyckas man gång på gång framstå i sin kommunikation som ängslig, rädd, introvert, för sina egna (de anställda då), genom att attackera istället för att bemöta. Denna gång är det Humanisterna som får på moppe. Sekulära ritualer skapar andefattigdom, tråkighet, destruktivitet.

Kan se att kommunikationschefens drapa, speciellt dess fromma andra hälft, får gilla-klicks från de som känner sig hotade, de anställda då, men den publicerades inte på det interna intranätet. Det är problematiskt.

Vi är i missionstid. Missionssöndagen just bakom oss. Dopets dag imorgon. Om man läser texten som Mission – det är så här Svenska kyrkan missionerar – förstår man varför människor inte känner sig dragna till det kyrkliga, man förstår att behovet av sekulära ritualer ökar. Svenska kyrkan kommer aldrig vinna några själar genom att fastslå att de som inte tror som vi ägnar sig åt självbedrägeri, det är att stämpla människor, det är som sagt en mycket obehaglig text. Den ryker av behov av att visa sig bättre än andra.

Som medlem av Svenska kyrkan, som gudstjänstfirande, vad kan man säga? Tja, man kan känna en viss tacksamhet över Stockholms Stifts Domprost som twittrade: ”Sthlms domkyrkoförsamling tar avstånd från Sjöbergs negativa uttalande om Humanisterna.” Artikel i KT här.

Kan fler ta avstånd från?

En mening i Sjöbergs text tar tag i mig. ‘Att måla in Gud i ett hörn är ett sorgligt försök att förstora sig själv.’ Den dubbla pinsamheten. Ser han inte att han gör just det som han attackerar andra för att göra? Han målar in sig i ett hörn. Ni andra sysslar med självbedrägeri.

Det är ingen bra utveckling. Christer Sturmark skrev ett svar. Här

Kan ÄB ta avstånd?

I sakfrågan är jag mer Humanistisk än SvenskKyrklig, och finner det lätt sorgset hur Kyrkan så traktar efter att få vara del av det sekulära, vi droppar allt, välsignelse, bön, bara vi får vara med. Riksdagens öppnande, skolavslutningar. Speciellt det sistnämnda är problematiskt, hur kyrkan så desperat hänger kvar vid att få vara lokal.

Det är på många sätt förvirrande. Men att attackera kan aldrig vara bästa försvar. Svenska kyrkan vill se sig själv som en självklarhet, men ledsen kommunikationsavdelningen, den är inte det. Den tynar. Det kom en notis från TT i veckan om hur människor lämnar. Månad för månad detta år har utträdena eskalerat, kan det hänga samman med att Svenska kyrkan har varit mer synlig i media?

Minns ett seminarium jag var på med Jonas Bromander där han påpekade hur fler går ur Svenska kyrkan under kyrkovalsår, för att de påminns om kyrkan. Vi har påmints om kyrkan mycket detta år, aldrig har det väl funnits en sådan öppenhet, längtan, som Svenska kyrkan så punkterar.

Här.

Utträden April: 7986 (5983)

21 comments

  1. Håller med dig i mycket. Har ett halvskrivet blogginlägg som jag inte vet om jag ska lägga upp, efter att ha läst ditt. Ska se om jag har något att tillägga.

    Själv fann jag det lite lustigt att domprosten yttrade sig å hela församlingens vägnar. Hur kan han göra det? Har han gjort en gallup, eller betyder församlingen = prästerna, eller… nåja, men jag håller med om reaktionen. Nästan lite konstigt att inte man hör fler som gör så. Men det kanske ska mycket till, innan man offentligt ryker ihop med en höjdare på kyrkokansliet? Kanske det krävs att man inte har så många år till pension?

    Vandra upp på Sinai och glömma sådana här futtigheter låter väl bra. Till vilken kyrka vederbörande hör spelar väl liten roll. (Det finns futtigheter på annat håll också. Såg katoliker på FB som retade sig över att äb AJ döpte prinsen ”in i den världsvida kyrkan” – jaså, är SvK världsvid nu eller? Man ska väl inte sprida sånt internprat i onödan. Vill bara säga att människor är futtiga, överallt. Även om det är extra sorgligt när det är ”höjdarna” som är futtiga.)

  2. Nä, det blir inget bloggat om det. Kommenterar lite mer här istället (hoppas jag inte breder ut mig för mycket).

    Själv reagerade jag inte så starkt på texten när jag läste den för jag såg det som en av alla bloggtexter på SvK:s bloggportal, bara. Men den är skriven av kansliets kommunikationschef, och det… det blir en enda stor gråzon.

    Jag tyckte även rätt illa om en tidigare av hans texter, där han bland annat nämnde KHF och jag tolkade det som om hela texten handlade om det. Han menade dock att jag förstått det fel – och så kan det vara, men lite märkligt att kommunikationschefen bloggar på sätt som så lätt kan missuppfattas.

    Vill, för balansens skull, länka till det av hans blogginlägg där han sprider mothugg mot en av alla dessa nyheter som cirkulerat vitt och brett, där korrigeringen ytterst sällan når fram till annat än en bråkdel av alla de som tagit det av ”nyheten”.
    https://blogg.svenskakyrkan.se/minsynpasaken/2016/04/11/att-bemota-eller-inte-bemota-2/

    1. Tack för dina kommentarer. Jag läste Domprostens twitter som att han talade för de anställda, men där kommer ju mina fördomar in, men fann det positivt att det reagerades. Ska läsa länken du skickade. Vad jag tyckte kanske sämst om med det där inlägget är tonen – den där bilden av att vi vet bäst som jag tycker skiner igenom.

      1. Jag undrar ibland om du tycker att mina kommentarer drar iväg för långt på sidospår. Att jag oftare kommenterar smådetaljer och reflekterar kring dem än inläggens huvudpoänger är definitivt sant. I de fall då bloggaren brann för sin huvudpoäng kan det säkert störa.

        Jag började skriva men lyckades inte få ihop nåt sammanhållet. Kanske det blir nåt senare, vet inte.

      2. Nej då, ibland och speciellt de senaste månaderna har jag dock varit pressad (av jobb mest) och inte riktigt orkat vara på nätet så om jag svarat väldigt kort är det anledningen. Jag är inte så genomtänkt när det kommer till bloggandet – många saker som jag tycker att jag vill skriva om blir aldrig skrivna.

    2. Jag är förresten inte helt på det klara i vilken funktion han bloggar – om det är del av hans jobb eller ngt han gör vid sidan om. Eftersom han är kommunikationschef uppfattar man ju inläggen som ‘officiell’ syn, men så är det kanske inte.

      1. Jag har av blogginläggens karaktär – bortsett från det där han bemöter Helena Eklunds anklagelser, vilket jag finner högst legitimt i exakt alla roller han kan tänkas ha – dragit slutsatsen att han ansåg sig blogga privat. Men på sidan ”Om bloggen” står det

        Här på bloggen skriver jag i min roll som kommunikationschef men också som människa och kristen.

        Ytterst märkligt. Om inte Sjöbergs chef tar ett snack med honom om bloggen har de grava problem i Uppsala.

      2. Jag vet, inläggen är mer privata men har sett det där med så man får för sig att han skriver i sin roll som kommunikationschef, men det är inte helt tydligt. Det är också en sorts bristande kommunikation, att avsändaren är otydlig.

  3. I sakfrågan är jag mer Humanistisk än SvenskKyrklig – stort K med avsikt?! Jag tror alltså att en svenskkyrklig är humanist i ordet rätta mening. Humanismen är en (kyrklig) medeltida rörelse med utgångspunkt i människans situation men det betydde inte att där inte fanns religiositet!. Där börjar de flesta katekeser av idag. Bibeln börjar med Guds skapelse av människan som skapelsens krona.
    Det är bara Augustana som håller ut i den teocentriska utgångspunkten: Treenigheten. Men där finns tidiga vittnen om att det är den Treenige som skapar! Luther börjar i buden, Guds mening/krav med mänskligt liv: inga andra gudar vid sidan av mig.
    De som inte tror att de inte har några gudar/ideal är bara naiva.

    1. Jag har en tendens att sätta stora bokstäver lite hur som helst – det finns nog en avsikt men inte alltid helt tydlig för mig själv heller. Ja, angående Humanism. Vad jag menar är mer att det är obegripligt för mig varför det är så viktigt för Svenska kyrkan att ha kvar saker som skolavslutningar i kyrkan, och här tänker jag mer som Humanisterna, föreningen då.

    1. Det svåra är väl att de kyrkliga uppfattas som kyrkliga när de bloggar – man vet inte om de skriver som privatpersoner eller anställda – där kan de nog bli tydligare. Speciellt kommunikationschefen. Walk the talk som man säger. Tack för länkar.

      Här är en annan reaktion, apropå sociala medier. http://www.kyrkanstidning.se/debatt/hur-tanker-kyrkostyrelsen-forbjuda-ironi?key=bbaf4d1204a0b34c040e32d8bd61a53e&time=1465568996

      1. Jag tycker, som jag sagt på min blogg, att vad gäller det policydokumentet bör man sitta still i båten tills man vet vad som faktiskt står. Är lite less på dessa kyrkliga upprördhetsvågor som alldeles för ofta visar sig vara dåligt underbyggda.

      2. För tydlighetens skull, för att inte förvirra nytillkomna läsare: det jag länkar till ovan är ett dokument som gäller kyrkligt anställda. Vad som nu är aktuellt, och diskuteras i KT, är en policy för kyrkligt förtroendevalda som baseras på denna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s