Heliga val

En mening som bubblat upp till ytan rätt ofta den senaste tiden är några ord som säkerligen kan uppfattas som rätt banala, men det banala kan få liv. ‘Heliga liv formas av heliga val.’

Jag skrev ned de orden under en retreat i ett anteckningsblock och de har stannat kvar. De är nära besläktade i min tankevärld med vad en annan andlig förebild en gång tittade på mig och allvarsamt sade: ‘You are responsible for the spiritual community you are in.’

Det är inte helt lätt att få ihop.

Frågan jag allt oftare ställer mig angående heliga val, för visst tror jag att det är sant, att heliga liv kräver sina val, är denna: Är medlemskap i Svenska kyrkan ett heligt val? Och i så fall, på vilket sätt?

Det pinsamma är att jag vet inte, ser det inte. Jag vet att Svenska kyrkan vill att jag ska vara medlem, den propagerar för att människor ska vara kvar i den, den döper gärna barn in i sin gemenskap, men för att vara helt krass, så är min upplevelse av Svenska kyrkan att den vill medlemmarnas pengar, är osäker på om den vill det av heliga skäl eller av rent administrativt-ekonomiska? När den talar om medlemstal är det i princip alltid en fråga om resurser. Sällan framstår den som att den förvaltar något oumbärligt, Jesus Kristus.

Jag säger inte att det är så, men det framstår så.

Jag kan tycka om de där religiösa orden – kanske för att jag slapp dem som barn och därför inte uppfattar dem som negativt konnoterande – ord som frälsning, räddning, omvändelse, helgelse, men i samma stund som jag älskar de orden, känner jag mig ensam i den kärleken. Hur verkar kyrkan för människors helgelse, omvändelse, frälsning? På vilket sätt är kyrkligt medlemskap oumbärligt? Spelar medlemskapet någon roll, för en människas andliga utveckling, hennes helgelse, omvändelse, frälsning?

Ett sätt är naturligtvis att hänvisa till nattvarden, och jag har varit pragmatisk i det, så länge som man kan ta del av nattvarden ÄR kyrkan ett heligt val. Egentligen uppfattar jag mässan och själavården som kyrkans kanske enda unika erbjudande, resten kan andra samhällsaktörer lika gärna ta hand om, om det kniper.

Jag får fortsätta att fundera och be över det där med heliga val, och kanske än mer över på vilket sätt jag tar ansvar för den andliga gemenskap som jag är i.

‘Jag har ofta frågor Herre, men så sällan har jag svar.
Jag står ofta vid ett vägskäl, och jag tvekar vid mitt val.’

8 comments

  1. Gud bryr sog nog inte så mycket om huruvida du är medlem på pappret eller inte.
    Det heliga valet är att ta ansvar för den gemenskap som firar gudstjänst tillsammans.
    När min gudstjänstfirande församling var SvK, så kunde jag tjäna genom att hjälpa till att bära fram nattvardsgåvorna eller leda i lovsång.
    Det får jag idag hjälpa till med i min frikyrkoförsamling också, men jag får även hjälpa till med mycket annat jag inte fick i SvK.
    Sedan kan man alltid göra det heliga valet att be för dem som firar gudstjänst på samma ställe.

    1. Bra. Jag har liksom glidit bort från det där med gudstjänstfirande, det är väldigt sorgligt. Funderar på varför det blev så, samtidigt som jag inser att jag måste ta steg för att återupprätta det. Var det nu blir.

  2. Håller starkt med dig om att mässan och själavården är vad kyrkan borde ägna all sin tid åt. Om man till själavården också räknar undervisning om tron.

  3. Heliga val gör man inte bara en gång utan många. Jag återväljer min man hela tiden. Min församling likaså. Regelbundenheten är det viktigaste heliga valet och för mig det som kräver mest. Det jag gör om och om igen. Trofasthet i heliga val är en helig fostran och nödvändig askes. Att inte överge fikonträdet som verkar ofruktbart är ett heligt val. Så tänker jag.

    1. Så rätt. Och så inspirerande. Varje morgon får man ställa sig frågan, är detta ett heligt val? Själv fastnar jag i Gudstjänsten – det är liksom den minsta gemensamma nämnaren. Är det fel på mig som inte kan finna en Gudstjänstgemenskap? Eller tyder det på något annat? Är inte klar med detta. Det kommer.

  4. Nej, det är inte fel på dig som inte hittar en gudstjänstgemenskap. Det gäller att inte ge upp sökandet och man finner ingen färdig sådan från början. Det gäller att bestämma sig att stanna där det inte är alltför ”avigt” och därefter hålla sig kvar, deltaga regelbundet, det tar år av gudstjänstdelande och kyrkkaffe mm. Söndag efter söndag (och vardag) sitta på samma plats, hälsa glatt, säga ja om man blir tillfrågad om att hjälpa till i gudstjänsten t.ex. Men inte ta på sig för mycket! Ge inte upp! Hoppa inte runt! Kom tidigt tillkyrkan, hälsa glatt på de som sitter i närheten, försök lära deras namn. Deltag i församlingsaftnar och studiegrupper. Håll ut!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s