Att dras till. Det kan vara svårt att härleda och kanske är det just därför jag dras in i en mening som denna: ‘Människor dras till dem som visar Kristi ansikte, som aldrig tröttnar på att nå ut och visa kärlek fritt och riklig’.
De blir till magneter, de där som verkligen visar Kristi ansikte, mitt problem är att jag upplever att de är försvinnande få. Men, ja, det är enda vägen framåt. Att tro på dem som vågar visa Kristi ansikte, och att försöka efterlikna dem. De blir till magneter. Att bli till magnet. Det är också en möjlighet. Att visa Kristi ansikte. Att våga.
Hela texten här.
Rambling thoughts 
Någon har sagt att den tiden är över när man kan förvänta sig andligt ledarskap från våra folkvalda deras uppgift ligger nog just i att påminna andra om det påven säger.
Andligt ledarskap visar sig dock, från oväntade håll, både manligt som kvinnligt. Här har flera journalister kommit att bekänna tron och antyder på samma sätt vilka förväntningar vi kan ha på Guds sändning! Det är uppfodrande förväntningar..
Jag blir glad av sådana påvliga ord – det får en att fokusera på det som är viktigt – men också att det faktiskt är sant att de riktigt kristus-lika blir till magneter.
21 september skriver Joel Halldorf en ledare i Dagen ”Munkbiskopens goda återkomst” som utvecklar detta tema på ett utmärkt sätt. Eftersom länkar stoppar kommentarer som avstår jag från länk men den är lätt att hitta.
Japp, det är som en tanke.