Going High

En mening står ut i Michelle Obama’s brandtal som delats flitigt den senaste veckan. Meningen är: ‘When they go low, we go high.’

Lätt att hålla med, gilla, svårare då att ta till sig, göra till sitt, ta konsekvenserna av, leva med. Det allra farligaste med människor som Trump, med åsikter och beteenden som man absolut hatar, är att de frestar oss till att sänka oss till deras nivå. Så lätt att ge igen med samma mynt, gå lågt (kanske utan att se att det är det man gör?).

Många sänker sig. Delar vad-som-helst som får Trump att se ut som en byfåne. Samtidigt som de hyllar Michelle.

Intressant. Inkonsekvent. Trump vinner. Allt fler talar hans språk. Låter sig sänkas. Det är som det är.

We must go high.

Detta inlägg handlar inte om det amerikanska valet, utan om alla de där situationerna som vi alla möter och måste bemöta. Att sikta högre.

8 comments

  1. Jag trodde det var Hillary som sade det här, men kanske båda använde orden, Men det finns en inbyggd problematik här, hur bemöter jag en angripare som kommer på låg nivå på hög nivå utan att det verkar snofsigt och utan att prata över huvudet på vederbörande?

    1. Tror Michelle sa det först, sedan använde Hillary det. Visst finns det gränsfall, men det vi ser i USA gör det så tydligt. Att ha en presidentkandidat som ägnar sig åt pajkastning kan också göra det legitimt att ägna sig åt pajkastning. Så gör man själv det som man egentligen är emot.

  2. Jag vet nu inte exakt vad du tänker på, men jag associerar till ofta förekommande skäll-stormar på Svenska kyrkan. En del excesser ser jag på twitter. Andra ser man förmodligen på Facebook. (Jag är starkt frestad att aldrig lägga till några kyrkorelaterade mänskor på min Facebook någonsin, så slipper jag se det där.)

    1. Tänkte mer att det var en bra uppmaning, till oss alla. Tycker inte om, även om jag absolut inte är ngn Trump-fan, en del av de saker som delas av folk. Att andra är dumma legitimerar inte mig att vara dum med. Svårt dock.

  3. Blev påmind idag om ett Franciskuscitat som bedrörde mig och som kan passa här:
    ”If you will be sons of peace, you will win the clergy and the people for the Lord, and the Lord judges this more acceptable than to win the people but scandalize the clergy. Hide their lapses, supply for their many defects; and when you have done this, be even more humble.”

  4. Jag är rädd för att tanken om det ”högre” i meningen mer anständigt och värdigt kan vara svårtänkt på svenska idag. Man kan känna behovet av det men vad vi möter i media är ofta något annat. Det vi ofta bjuds på av tänkt ungdomskultur förefaller sällan som något ”högre” utan snarare allt grövre. Ändå tror jag att längtan är som störst hos många unga.
    Var det något särskilt i sig att det var Michelle som formulerade tanken? Jag vill inte ens kategorisera mina fördomar att det var någon som tillhör/t en kultur som fått kämpa sig fram till sin ställning, inte med grovheter utan med det ädla som adelsmärke. Där ligger nog t.o.m. Hillary i lä.
    Jag återkommer ofta till att vår filosof Hägerström myntade tanken om att omintetgöra metafysiken, det som kom efter eller ovan det materiella. Längs större delen av min utbildningsväg stämplades det mer idealistiska som något förkastligt. Nu har det förvisso svängt men tre fyra års decennier suddas inte, och ska nog heller inte ens försökas suddas.
    Hur ”lyfter” vi något som inte sällan blir direkt blasfemiskt? Hur kan jag själv få till en skillnad i mitt eget liv?
    En del av ”lyftandet”, kanske själva startpunkten, handlar nog om att dra ett streck. Och jag tänker ett streck mellan sanning och lögn, ett streck mellan kyskhet och otukt, ett streck mellan blasfemi och gudfruktighet.
    Jag inbillar mig att för en del kan en konversion vara en sådan offentlig markering. Jag tror vi behöver fråga oss hur offentlig botgöring ser ut. Syndabekännelsen är ett mikrotecken men alldeles avgörande. Att ta bort eller undergräva den är att fortsätta kravla i smörjan. (Obs att inte ens romerska mässan alltid har en faktisk syndabekännelse).
    Icke desto mindre är evangeliet att det fullkomliga inte gjorts oåtkomligt utan att det är Guds fullkomliga förlåtelse som i grunden lyfter mig. Att det är nåd att jag får en känsla av att det finns något mer kärleksfullt, rätt och heligt än det jag nu själv förmår och står i.
    Så tror jag att man kan sammanfatta de 95 tesernas budskap, det som nu ska firas med show. Om det funnes någon slags koppling till tanken om 17 och reformation så skulle det handla om en tacksägelse och botgudstjänst. Kan det vara eller bli möjligt?! Tanken om att det hela ska inledas och avslutas med jojk kan bli bra om Jesus får vara med i den, annars blir det något annat.

    1. Intressant inlägg. Jag tänkte inte på det så djupt, mer att meningen slår an, som en uppmuntran att försöka lyfta kanske. I det väldigt enkla är det ju ofta så idag att om en person beter sig illa mot en ser man det som en ursäkt att bete sig lika illa tillbaka. Som otrohet, vilket jag av någon anledning tänker på, att det är vanligt att människor ser som sin rättighet att vara otrogna om deras partner varit det, som ett sätt att ge igen då, man sänker sig till deras nivå istället för att hålla fast vid sina egna principer.

      Angående firandet i Lund så ska jag ju åka dit. Flera av mina svenskkyrkliga vänner har uttryckt att de inte är allt för förtjusta i det program som är den offentliga delen av ‘firandet’ – kanske är det artisterna som stör, att det blir så ‘event’ liknande när man kanske hade hoppats på en gudstjänst. Personligen ser jag mest fram mot mässan dagen efter, och det var ju kanske inte meningen, men det är som det är. Spännande ska det bli i vilket fall. Hade hoppats på att det skulle vara fler bildningsliknande seminarier etc i Lund över helgen i samband med detta men har inte funnit speciellt mycket. Det är föreläsningar nu i veckan på universitetet men om du vet något så hojta gärna till!

      Frid!

      1. Jag fick möta Johannes Paulus i Rom i samband med Taizemöte, vi var väl bortåt 20 000. Det var stort. Då hoppades ännu österns kristna på väst.
        Men att vårt land kristnades, och som jag tror återkristnas, tror jag beror lika mycket av kontakter öster- som västerut. Jag ser fram emot ekumenik på svensk mark med representanterna för de fem gamla patriarkaten varav ett var Rom.
        Kommer den stora missionsvågen med flyktingarna?! Rom har haft sina kontakter/ representanter och förhandlare i alla dessa ”länder”/kyrkor. De etablerar nu den gemenskapen här. Förhoppningsvis behöver vi inte bli ett nytt Balkan.
        Svenska kyrkan kan ha ett ansvar för att pånytt föra fram Kristustron men då behöver hon pånytt hålla fram sin reformatoriska och katolska grund och identitet. Tyvärr undrar jag om inte påven förr än ÄB kommer att citera de 95 teserna. I praktiken tonar ju kommande handboksförslaget ner förra handbokens (HB86) klart ekumeniska intention…
        Jag har inte vare sig sett eller kan tro att universitetet skulle bidra ens med så mycket saklighet att man sökte mer av det historiska underlaget till teserna eller ens LVF bildande. Jag ser inte någon historiker eller bibelteolog engagerad http://www.ctr.lu.se/institutionen/nyheter/1527.
        Lite synd att föreläsningsserien är utspridd under flera dagar. Andra vet säkert mer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s