Trons Vittnen

Hittade en intervju med Franciscus gjord av Ulf Jonsson i en förkortad version. Den finns här.

”I am convinced those who don’t believe or don’t seek God, maybe haven’t felt the restlessness that comes from seeing a witness,” säger påven inför sin resa till Sverige apropå förlusten av tro. Meningen slog an i mig. Jag vet den känslan av ‘restlessness’ – det är ett bra ordval – rastlösheten som uppstår. Jag har haft svårt i min egen tros väg att ‘tro’ på vittnena, men på den vägen har det även kommit människor där tron helt spelat ut sin roll. Som vittnar så starkt att man bara vet. Och så rastlösheten som följer på det. Jag vill också bli så självklar, uppenbar. Hur gör man?

Generellt sätt, mig själv inkluderad, är det kanske så att det där med att vara vittne inte ligger högst på listan, och då handlar det inte om, som Påven påpekar i intervjun, att uttrycka kunskap om eller att försöka övertyga människor till tro med ord. Det handlar om Liv. Hur det levs, vad det utstrålar, en del människor blir till vittnesbörd i kraft av sin blotta närvaro. Men även vi andra, som inte är så långt på vägen, kan fundera över det. Hur vittnar vi?

Åker till Lund imorgon och har sett fram mot detta med Påvens besök. Och jag skriver så, för det är ju så att jag skulle inte åka till Lund för att vara med om Reformationsårets inledning om det inte vore för att Påven skulle vara där. Kan förstå de som upplever det som att Reformationsfirandet hamnar i skymundan, att Påven kommer få all uppmärksamhet, men samtidigt är det väl oundvikligt. Och, jag är ohyggligt tacksam över att det blir mässa i samband med besöket, tisdag morgon, genom en katolsk vän fick jag biljett, och det är stort. Jag ser även fram mot söndagens Taizebön i klosterkyrkan med bröderna från Taize.

Däremot känns ‘eventet’ i Malmö Arena inte så lockande. För mycket show, underhållning, vi har bestämt oss, jag och mitt resesällskap, att skippa den biten och se den ekumeniska gudstjänsten på storbild i Lund. Synd, tycker jag, att inte ta tillfället i akt och ha en stor ekumenisk gudstjänst, bön, mässa i Arenan, istället för ett ‘event.’ Hur tänkte dom där?

img_3738 Läser Förlorarnas Historia, en vän lånade mig den inför påvens besök och jag har bara precis börjat läsa. Den handlar om katolikernas situation under reformationstiden. Får ta med den till Lund och läsa vidare.

Och fundera på det där med att vara vittne. Att dopet också handlar om det, att vara kallad inte bara till att vara Guds barn, utan även Jesu vittne.

(Ser nu att DN har hela intervjun översatt i dagens tidning, vet inte om det funkar att länka eller om texten är låst för icke-prenumeranter men om inte så finns den Här.)

10 comments

  1. Kan inte låta bli att citera Simone Weil (har nog skrivit det till dig en gång tidigare, men det tål att upprepas): ”Om man för sannings skull, vänder honom ryggen, så faller man i hans armar, han som är vägen, sanningen och livet.”
    Gläds åt din ”pilgrimsvandring”, den gode Luther skriver om den inre pilgrimsvandringen (som ju är den viktiga): ”Vandra i dina tankar och i ditt hjärta, där besöker du det verkliga löftets land och det eviga livets paradis.
    Pace e bene!
    DS Ser fram emot lite rapport från dig fram över! PS

    1. Otroligt bra Luthercitat. Ja, det blir på sitt vis en pilgrimsfärd, som jag är lite barnsligt upprymd inför. Man kan fråga sig varför. Jag får återkomma. Och jag glömmer ofta det där, med vittnen, att jag ser de som kommit längre som vittnen men glömmer min egen ‘kallelse’ eller uppdrag eller vad man nu ska kalla det att vittna.

  2. Helt enig ang att det ekumeniska gudstjänstandet hålls enbart för VIP. Jättetråkigt! och det liksom hänvisar oss till den katolska mässan. En katolsk röst sade att så länge det inte är eukaristi, kan man lika gärna vara med per storskärm. Men jag tycker verkligen inte det blir samma sak.

    Ett av skälen till att det varit bättre att planera in allt redan från början, än att addera på i efterhand. Undras ens när det ekumeniska s.k. eventet var spikat att bli av. (Jag ids nog inte heller gå på det. )

    1. Inte jag heller. Det är inte samma sak. Tycker det är synd att ‘eventet’ i Malmö Arena får karaktär av ‘Event’ och inte Gudstjänst. Varför inte låta präster leda det? Kattis Ahlström? Inget ont om henne men, tja, känns fel. Men, jag kommer nog gå dit i vilket fall.

  3. Informationen om den ekumeniska gudstjänsten är rätt dålig; svarar inte direkt på frågan om allmänheten kan få komma in. Man kan undra hur det kan vara så många VIP-gäster (och är alla av dem troende?!) I domkyrkan som ändå sväljer en del. De kunde ju ha en del platser där bak för dem som vill köa.

    Istället blir det eventet på måndagen; man får väl se om det blir något mer katolskt inslag (innan påve Fransciskus kommer) än Malena Ernman som sjunger Ave Maria av Gounod eller Schubert (kvalificerad gissning att hon sjunger den).

    Annars, alldeles oavsett allt annat är det ju den heliga mässan på tisdag som blir höjdpunkten.

  4. Kan berätta att eventet i Malmö arena, som höll på ända till strax före sju, ändå var riktigt bra och inte för mycket show eller så. Många gripande ögonblick även här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s