Vägskäl: Att Gå Vägen

Rätt många gånger under min USA resa mötte jag människor som var snabba att urskuldra sig, be om ursäkt för valresultatet, ‘man skäms för att vara amerikan’, som var intresserade av vad ‘vi i Europa’ tycker. Min första tanke som svar på sådant var att referera till Europa. De strömningar som funnits i Europa en tid ser vi nu slå igenom oförblommat i USA.

Jag vet inte om det var för att trösta, men jag berättade om SD, Östeuropa, Le Pen, att USA följer efter snarare än bryter grund. Det förvånade många, men är det förvånande? Egentligen?

Våra, mina, släktingar i USA återfinns längs kusterna, öst och väst, Californien och Connecticut, New York, starka demokratiska fästen. Däremellan finns USA, mängder av stater, städer, med nedstängda fabriker, arbetslöshet, hopplöshet. Trump vann i princip alla dessa med en retorik som talade till känslan – något har gått förlorat, låt oss återerövra, let’s make America great again!

Ändå, skulle jag säga, handlar det mindre om ras i USA, det blir förenklat att kalla halva amerikas befolkning för rasister, mer om klass. Och detta är intressant: Republikanerna ses traditionellt som de välborgades parti, demokraterna de som värnar om de arbetslösa, de mindre bemedlade. Trump lyckades omvandla de välborgades parti till arbetarklassens parti – kanske för att de som såg sig som arbetarklassens parti tog deras röster för givet – och svepte hela middle america. Däri en bedrift, och en uppmaning.

Frågan man kan ställa sig är denna: Hur kommer det sig att etablerade politiker blir så ‘out-of-touch’ med sina väljare? Om något, bör USA valet lära oss det viktiga i att vara nära marken, det farliga i att ta den för givet, att ta sig själv på för stort allvar.

Det har inte rapporterats så mycket om det, men det oroade mig när jag var i USA, dessa stora och växande demonstrationer mot valresultatet. NOT MY PRESIDENT! håller känslomässigt med, men ändå, att ta till gatorna med våldsamheter är inte svaret. Man måste våga rannsaka sig själv, vad skulle jag ha gjort annorlunda?

Vad ska man då göra?

Vet inte. Men här fann jag inspiration. Påve Franciskus om ekumenik, samarbete. Att mötas i respekt för varandras skillnader, inte för att förändra dem, utan för att överbrygga dem. Samarbete trots skillnader, inte samarbete efter det att alla skillnader suddats ut. Bra så. Hoppfullt. Här.

10 comments

  1. Samtidigt bäddar ju valsystemet i USA för protester och Trumps anhängare hade garanterat protesterat om Hillary Clinton vunnit med färre röster än Trump bara pga några tiondels procentenheters skillnad i vissa delstater. Jag förstår inte hur man kan uppröras över väljarnas val av Trump eftersom drygt en halv miljon fler valde Clinton. Det är inte väljarna som valt fel utan systemet som är orättfärdigt. Majoritetsvalsystem bäddar för lågt valdeltagande och orättvisa resultat. Polariserad debatt och onödigt djupa konflikter främjas också av detta system.

    Det tvärbranta klassamhället The UK håller sig med samma obsoleta system och det skapar inte lugn och ro, som man hoppas på, tvärtom skapas hopplöshet och politikerförakt. Om Sverige haft majoritetsval hade jag också protesterat om man från Norrbottens län rapporterade att alla röster, även min, gick till en högerpopulist eftersom hen fick 47,5% av rösterna och min motkandidat fick 47.2% av rösterna.

  2. Kanske. Det var mycket debatt kring detta med popular vote kontra elektoral college. Jag kan se poängen med electoral votes i ett land som USA. Tanken är ju att säkra att de mindre staterna också på något vis ges möjlighet till inflytande – att det inte ska räcka med städerna och områdena kring New York och Californien. Det finns en demokratisk tanke i det – att städerna inte ska kunna köra över landsbygden. Har inte EU samarbetet lite av den tanken med – att det finns vissa proportionella priniper som ger mindre stater mer inflytande än vad deras befolkningsmängd kräver? Jag trodde det, men inte helt säker,

    Det var livlig debatt dock om valsystemet i USA med många som vill se en föränring mot popular vote, och det lär bli en sådan debatt framöver med.

    Demonstrationerna är förståeliga, men oroväckande. Jag fick känslor av begynnande ‘inbördeskrig’ – med stenkastning, massarrester och rätt mycket bråk. Menar inte att demonstranterna har fel, men oroväckande. Tror den stora frågan är att politiker måste rannsaka sig själva och sina system – hur blev det så här? Hur kunde det ske? Vad gjorde vi för fel?

    1. Nej , jag förstår idén men man kan ju ändå ha proportionella val i varje delstat som mitt exempel med Norrbotten som ger 100% av rösterna till en kandidat. Du får ju samma effekt om alla delstater har proportionella val så procenten , inte röstetalen , i varje delstat räknas ihop och fler än två partier kan ha en chans att vara med och påverka. EU balanserar ju också men inte med majoritetsval.

      Nu ser jag att rösterna passerat miljonen för Clinton och det hade varit direkt livsfarligt om resultatet hade varit det motsatta med tanke på hur Trumps valrörelse lät. Tvåpartissystem och stora klassklyftor bäddar för konflikt. Det är verkligen obehagligt.

  3. Med ganska enkla medel kan valsystemet i USA förbättras. Större ändringar, som t ex ett direktval, kan däremot krocka med konstitutionen. Men att välja elektorerna proportionellt (som i två mindre delstater, glömde vilka) eller, om man vill förstärka den segrande sidan något, enmansvalkretsar, skulle vara skäligen enkelt och kan fixas på delstatsnivå. Med ett sådant system hade frågan i Florida inte varit 13 eller 0 delegater för Gore eller Bush, utan 6 eller 7, så de dåliga röstsedlarna hade inte varit avgörande för vem som blev president. Och man hade fått ett större valdeltagande i delstaterna som alltid brukar tillfalla samma parti med nuvarande system.
    En annan aspekt är ju att om Hillary hade vunnit knappt, med båda kamrar i kongressen mot sig, hade hon fått fyra år i motvind och kanske krattat manegen för en ännu mera slipad demagog än Trump vid nästa val 2020.

    1. Ja, det krånglar till det, men trodde det var fler än två som hade proportionella val. I Californien struntar många republikaner i att rösta för att det är så givet att demokraterna kommer vinna, så ja, det skulle säkert få upp valdeltagandet. Det är fö en sak som man inte rapporterat så mycket om, att republikanerna tog representanthuset. Vad som förvånade mig mest när man pratar med amerikaner är hur extremt illa omtyckt Hillary är, det hade man missat i Svenska rapporteringen. Miss att hon var demokraternas representant.

      1. Konstigt att hon alls blev vald då, jag trodde det var Trumps kampanj och anhängare som på nätet får det att låta som om hon vore hatad. Trump är också extremt impopulär. Jag kan inte minnas en enda president som fått ”Not My President”-demonstrationer mot sig. Men det kanske Obama fick för rasismen har ju varit en stark faktor i denna valrörelse. ”Först en nigger sedan en kärring”, har det låtit. Demonstrationerna mot Obama kanske bara inte var så stora eller signifikanta att det blev stora rubriker av dem?

        Denna valkampanj har varit ett tecken i tiden där hat och hån dominerat över fakta och argument och tyvärr smittar denna stil av sig i alla möjliga sammanhang. Sedan hade väl ingen varit mer förvånad än jag om en kvinnlig kandidat varit extremt populär i alla läger i just USA. Tyvärr, den fördomen har jag.

        Jag var dock naiv nog att tro att kristna väljare skulle välja bort en miljardär som smiter från skatten och är notoriskt promiskuös, samt skryter om bådadera.

      2. Jag tror att Obama ändå ses med respekt, men Hillary uppfattas av många som opålitlig, lögnaktig och pengahungrig. Om man ser till partitillhörighet var andelen registrerade republikaner som röstade på Trump fler än registrerade demokrater som röstade på Hillary, det fanns ett stort motstånd mot henne inom det demokratiska partiet med. Hon fick ju kämpa länge för att få nomineringen – Bernie Sanders var rätt nära. Många demokrater som var för Bernie Sanders ville helt enkelt inte rösta på henne. Om man ser till resultatet kan man också se att independent candidates fick några procent i många stater – vilka antagligen annars skulle ha gått till Hillary. Jag vet inte hur den kristna rösten såg ut i sin helhet, men den kristna högern är ju stark i USA. Vice Presidenten är ju för övrigt Creationist! Håller med, bedrövligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s