Böneliv

Egentligen skulle jag vilja åka till Anafora i Egypten och plocka oliver men av olika anledningar funkar inte det just nu. Däremot har jag bestämt mig för att volontärarbeta och ska nästa vecka ha en provvecka på Berget. Förutsatt att vi passar ihop så är min förhoppning att volontära där minst en vecka per månad framöver. Det handlar både om en längtan efter miljöombyte, att komma bort från stan, men kanske ändå mer om att ge efter för en längtan efter en bönegemenskap.

Det var länge sedan jag var på retreat eller liknande men varje gång jag varit någonstans där man upprätthåller Tidebön så har jag tyckt om det. Det är speciellt att på så vis få dela upp dagen – morgonbön, middagsbön, efermiddagsbön och så kvällsbön. Och, det är speciellt att be i grupp. Jag upprätthåller inte mitt böneliv på samma vis i ensamhet trots att jag vet att det gör mig gott.

Det där med Berget fick mig att fundera kring gränser och lojalitet. Jag vet att det förekommit/förekommer en FB grupp som manar till bojkott av Berget på grund av dess inställning till kvinnliga präster, och frågan som då uppstår är om mitt beslut av andra kan komma att uppfattas som på något vis illojalt gentemot kvinnliga präster i allmänhet. Själv ser jag det inte så, men kan till viss del förstå den uppfattningen. Och ändå inte. I min egen Tros väg har jag fått mycket inspiration från andra kristna traditioner, inte minst har besöken och möten med den koptiska kyrkan varit avgörande. Det är samtidigt en av de mer konservativa när det kommer till kvinno- och familjesyn.

Det genomgående temat efter det ekumeniska firandet i Lund var en förhoppning om att mötas i det som enar och att låta det mötet ske trots skillnader. Lite omskrivet, att mötas inte för att förändra varandra, men för att lyssna på varandra. Det var väl någonstans där som jag uppfattade Påvens tal, eller det som refererades av det, som positivt. Läs det gärna, här kommer länken igen. Här. Alla behöver inte vara lika, det går att nå enhet ändå.

Om man applicerar det bredare, i det allmänmänskliga, kan man fundera på det där med gränser. Alla människor drar gränser, endast Gud är gränslös, vi har alla punkter där vi når en gräns, beteenden hos andra som absolut försvårar enhet, och kanske även möten. Det är en utmaning, att möta det som är annorlunda utan att vilja förändra det efter sin egen modell.

One comment

  1. Är man trygg och stabil i sina uppfattningar och värderingar finns inget hinder att dela m´gemenskap även med dem som på punkter man själv värdesätter har annan uppfattning. Annars begränsar man sig för mycket och krymper, Så Du gör helt rätt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s