Missriktad omsorg om ‘medlemmarnas pengar’

Jag vet att det pågår mycket bra verksamhet i Svenska kyrkan, där finns många goda präster, jag har mött flera av dem, ibland kommer konkreta bevis, det kom ett imorse via mail, en präst som reagerade på gårdagens inlägg. Tack. Jag har hopp. Jag är välsignad. Omhuldad.

Ändå. Sådant här stör mig, och då är ändå Biskop Mogren en biskop jag har förtroende för.

Här har vi en person ‘Lars’ som förvisso för länge sedan, men ändå, sexuellt missbrukats av en Svenskkyrklig präst och som i efterhand söker skadestånd. Prästen dömdes i rättsinstans för otukt med ungdom och misshandel. Rättsläget tycks klart, offret ‘har fått rätt’. Nu söker han upprättelse, i form av skadestånd om 100,000 kronor från Svenska kyrkan. Han får biskopens förståelse och medlidande, men vid skadeståndet blir det stopp. Anledningen som Biskop Mogren ger är rent ut sagt bedrövligt. Han säger:

– Det är alldeles självklart att jag stöttar den här personen. Han har utsatts för förfärliga saker.

Hur röstade du i frågan om den här mannen skulle få några pengar?

– Det vill jag inte gå in på, det handlar om domkapitlets integritet.

Men om du hade fått råda helt själv, skulle det ha betalats ut några pengar då?

– Det här är ju inte mina pengar, ur min egen plånbok, utan medlemmarnas pengar. Och då togs det här beslutet.”

Omsorg om medlemmarnas pengar. Hm. Irriterad jag blir. Denna höst har vi sett flera högt uppsatta kyrkliga chefer få sparken med guldiga fallskärmar utan någon som helst hänsyn till omsorg om medlemmarnas pengar, och nu talar vi om många hundratusentals kronor.

Hej Mogren!

Som medlem tycker jag att det är helt ok om min medlemsavgift går till att ersätta ‘Lars’, att upprätta honom, bättre det än att den går till kyrkliga utköp.

Hälsningar, Carolina

100’000 kronor är mindre än vad Mogren och hans biskopskollegor kostar per månad. Tänk om, tänk om, tänk om biskopen i detta fall resignerat, levde det han sa, var sann sina ord, och donerade en månadslön till ‘Lars’. Vad annorlunda det hade kunnat bli. Så blev det inte. Det blev så här:

Mogrens svar:

– Jag tänker så mycket på den här mannen och självklart stöttar jag honom. Om han vill ha fortsatt kontakt så är jag öppen för det.

Kan leva mig in i det som ‘Lars’ utrycker:

– Jag uppfattade det som att biskopen stod bakom mig men han gav mig falska förhoppningar. Nu upplever jag det som att jag är utsatt för ett andra övergrepp av kyrkan: kyrkan tar hand om sina egna, prästen som begick övergreppen tog man hand om, men man tar inte hand om de utsatta.

Ord är billiga, handling kostar på. Vågar man inte handla kan man låtsas att man inte är feg. Det finns något fromt över ovanstående citat från biskopen som klingar så falskt, så blir det fromma ytterligare smäll på käften. Hyckleri. Vad han säger, biskopen är, ”Jag ville inte egentligen följa dig i din längtan, ångest, i ditt behov av upprättelse, men jag finns för dig (när du väl kommit ur ditt behov av upprättelse).” Ser han inte hur illa det är? Full förståelse för om ‘Lars’ inte upprätthåller den kontakten. Är de verkligen så tondöva, våra biskopar?

Kanske är det så.

Hela texten, med rädsla för betalvägg, finns: Västerås stift säger nej till att ersätta offer för prästs övergrepp Här.

Heja ‘Lars’!

12 kommentarer

  1. Håller med om att det inte var så bra uttryckt. Å andra sidan tror jag att biskopen har tystnadsplikt på vad som sagts i domkapitlet? Han försöker slippa svara på frågan. Han måste försvara beslutet oavsett vad han tycker om det. Läs inte in för mycket i det där, IMHO.

    Men det var inte väl uttryckt. Nä.

    1. Det var nog mest den där meningen som stod ut, ett försök att svara på frågan utan att svara på den. (Är heller inte säker på vad jag tycker om det där med att söka skadestånd – som princip då – men det är en annan historia),

  2. Förfärligt! Skadestånd är kanske tveksamt för upprättelse men nu är pengar ett enkelt sätt att visa att man verkligen bryr sig. BOTGÖRING ska kännas i plånboken inte bara i själen. Det vore så enkelt att visa ånger med denna okomplicerade handling. Västerås stift och dess biskop har en del att reda ut nu.

  3. Sorgligt, men inte helt oväntat. Sverige är ett land som sticker ut med löjligt låga nivåer på skadestånd, om man överhuvudtaget får ett.

      1. Jo, jag håller med om att motivationen är ihålig, ville mest fästa blicken på att det skadeståndsfientliga Sverige ger en bra grogrund för sådana dåliga ursäkter.

  4. Jag tycker hela grundresonemanget kring skadeståndet är lite märkligt. Han har fått rätt i domstol, för 40 år sen. Nu kommer han och menar att han inte fått upprättelse om han inte får pengar utöver vad domstolen då dömde till? Visst, de skadestånd som döms ut av svenska domstolar är låga jämfört med USA, och jag blir inte förvånad om skadestånd i sådana fall var än lägre då eller öht inte var praxis. Kanske resten av domkapitlet tycker att Mogren är naiv och lättlurad. Det finns väl ingen annan svensk organisation eller företag som ersätter brottsoffer med en massa pengar, när deras anställda begått brott? och dessutom långt i efterhand? Förvisso är det fullt möjligt att exv. läsa om de summor som amerikanska katolska stift fått punga ut med och känna sig jämförelsevis småaktigt ersatt, men… jag tycker det låter helt rätt att erbjuda hjälp, förståelse och stöd – och varför inte ge den formella, offentliga ursäkten – men verkligen inte självklart med pengarna.

    Länk förbi betalväggen, som ska funka i ett dygn eller två (om jag inte råkar stympa länken vid kopieringen) http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/vasteras-stift-sager-nej-till-att-ersatta-offer-prasts-overgrepp?key=1e6ccf00e3414917c2f4bf7751bf4ab4&time=1479550950

      1. Du har rätt , det borde rimligtvis vara prästen i fråga som ska göra bot, men om han inte lever? Jag får för mig att detta är en mycket skör människa och han kanske inte mår bättre av pengarna, men tydligen behöver han konkreta åtgärder för att känna sig kompenserad. Han kanske tyckte att han fått en god realtion till Mogren som han tog till intäkt för att även pengarna skulle komma men det är kanske inte uteblivna pengars som fattas mest, hans tillit blev skadad. Det hade kunnat skötas bättre. Jag kan tänka mig att denne person kunde ha mått bättre bara av att ha blivit inbjuden till domkapitlet som botgöring från kyrkan.

        Något mer konkret än ett sympatiserande ord är det ju uppenbart att denne man behöver.

      2. Jag tänkte, när hör man Svenska kyrkan försvara beslut med hänvisning till att det är medlemmarnas pengar som spenderas? Aldrig när det handlar om dyra inomkyrkliga utköp, resor, där kan man spendera hur mycket som helst, men uppenbarligen inte i situationer som denna, när det handlar om en medlem, en icke-anställd. Synd, kan jag tycka, att det är så.

      1. Helt rätt, det hör man aldrig företrädarna säga, det är så lätt att köpa sig fria från obekväma medarbetare och den här mannen var väl aldrig anställd så de slipper träffa honom ändå. Väldigt trist att bara ta till det argumentet i denna fråga.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s