8,500 Vs. 2,500,000

Fann denna insändare i KT hjärtskärande, mer än så, så där som att det är inte bara jag som finner det Hopplöst att navigera i det som är Svenska kyrkan just nu. ‘Ska vi sluta samla in kollekter?’ frågar sig en kyrkvärd i Linköping som ställer slitet med att samla in 8 500 kronor – alla dessa som syltat och bakat – mot Kyrkokansliets utgift på 2.5 miljoner till landets dyraste advokatbyrå för att utreda sina egna anställda. Här.

”När jag då står där och vädjar om att lämna kollekt till Internationella arbetet inom Svenska kyrkan, kan jag inte hjälpa att jag får en dålig smak i munnen. Vi har i vår församling, en väldigt blandad besökskategori. Cirka hälften är invandrare och lever på bidrag. Man kan inte vädja till dem om en riklig kollekt, utan att må illa. De kommer för sin djupa gudstro, och vill dela gemenskapen.

”Vi har nu avslutat årets julaktion ”Låt fler få fylla fem”, och den inbringade runt 8500 kr i vår församling. Då har vi haft en hel del lotterier och andra aktiviteter under den tiden, förutom kollekterna. Många har bakat och syltat, sytt och knåpat och skänkt sina alster till kyrkan, för att andra ska köpa lotter och vinna. Vi har tiggt gåvor i affärer i närbeläget centrum, som också använts till lotterivinster. Vi har fått en god respons.

”Men jag frågar mig alltså – vad är detta – 8500 kronor, jämfört med 2,5 miljoner för en utredning – en droppe i havet!”

Jag skulle vilja säga att de insamlade 8500 kronorna är så enormt mycket mer värda än det som kyrkokansliet bränner. Men samtidigt går det ju inte att frånse från. Kansliet. Huvudkontoret. Ser dom inte hur fel det blir?

När jag läste Sofias text i SvD föregående helg angående medlemstappet kände jag igenkännande. Det är mycket i den texten som jag hade kunnat skriva, borde ha försökt skriva, men som aldrig blev av. I det kan jag känna tacksamhet att andra tar vid när man inte orkade, men också en viss utmaning i att inte ha orkat. Kudos, eller vad man säger, till Sofia som aldrig gett sig, som alltid orkat, och som tack vare obändlig vilja, och tro på, Kyrkan, inte ger sig. Hon har i stor grad bidragit till att Svenska kyrkan, Kyrkan, syns i mainstream media. Det är en bedrift.

Kyrkans rekordtapp ett tecken på engagemang. Läs Här.

Hur möter då Svenska kyrkan detta att finnas, debatteras, utanför sina egna dörrar?

Väldigt dåligt, skulle jag säga.

Jag skulle också vilja ha ett svar på den där frågan: ”Vad är detta – 8500 kronor, jämfört med 2,5 miljoner för en utredning – en droppe i havet!”

Hur blev det så?

Imorgon är jag 13 år som döpt, och aldrig har jag varit så benägen att gå ur Svenska Kyrkan som nu. Bra att bli tonårig. Att vara kristen handlar inte om att tillhöra ett samfund, det är så mycket större än så. Det kan handla om något så enkelt som att inse att 8,500 kan vara mer än 2,500,00.  Har man väl insett den paradoxen kan man inte vara medlem i Svk längre.

 

One comment

  1. ”Har man väl insett den paradoxen kan man inte vara medlem i Svk längre.”

    Å nej! Skall vi förlora en god kraft till? En efter en av er försvinner. Jag klandrar er inte – jag förstår er. Men ni är saknade, ni lämnar ett tomrum efter er och en SvK som i allt snabbare takt imploderar. Kanske måste vi alla den vägen vandra, men smärtan hos oss som än så länge är kvar är lika stor över att ni försvinner som den är över att SvK går mot sin undergång utan er.

    /Dan Sarkar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s