Funderingar

Jag har fått några mail från personer som saknar mina inlägg och sådant är rörande. Kanske kommer jag återstarta mina offentliga funderingar men jag drabbades i våras av en sådan extrem trötthet över att sitta vid datorn, en sorts datorutbrändhet, och den håller i sig.

Jag är rätt trött på att formulera ord och har ägnat i princip hela sommaren på landet. Är i sommarstugan nu med, och ska ge mig ut i skogen och plocka lite svamp. Det är väl egentligen typiskt medelålders, det där med längtan efter natur, det som växer, längtan efter det gröna. Samtidigt finns det en poäng i att gå inåt och inte utåt, att krypa in i sig själv och på så vis söka omformulera sig eller finna svar på livets frågor: Vad vill jag egentligen? Vem är du, Gud? Vad vill du, Gud? Hur skapar man bäst förutsättningar för att lyssna in den Evige?

Jag tror egentligen fortfarande på församlingsliv, bön, gudstjänst, gemenskap, att vara kyrka, men jag har ändå flutit bort från Svenska kyrkan. Jag är fortfarande medlem, men har gått från att ha varit engagerad, både i det som jag uppfattat som positivt och negativt, till att känna en stor leda inför organisationen Svenska kyrkan som tyvärr sipprar igenom. Jag vill inte ha med den att göra. Frågar mig: Går det att ha ett blomstrande församlingsliv och bortse från organisationen och dess brister? Många svarar Ja på den frågan, men jag är inte framme där. Jag stör mig för mycket på så mycket – inte minst pengarullningen på nationell nivå – för att få ihop det.

På söndag är det Kyrkoval. Det har fått mig att inse att väldigt många i min bekantskapskrets gått ur kyrkan under senare år. Det har inte jag, som sagt, och kommer nog inte heller ta det steget. Osäker dock om jag ens kommer att rösta – jag tror inte på det valsystem som är och har inte orkat sätta mig in i de olika nomineringsgruppernas drivande frågor. När jag gjorde tidningen Dagens test över vilken nomineringsgrupp som ligger närmast till hands hamnade jag, inte förvånande, närmast Frimodig Kyrka. En av de viktigaste frågorna för mig, personligen, är det där med församlingstillhörighet, eller medlemmars möjlighet att välja vilken församling de vill tillhöra. Det är en fråga som Frimodig Kyrka driver.

Jag ser inte min identitet som Kristen som avhängig kyrkotillhörighet. Jag är döpt, och därmed inlemmad i något mycket större, mycket värdefullare, löftet om det Eviga livet, här och nu, sedan och innan. Jag kom ur Evighet, och ska tillbaka dit. Frågan är hur man lever där emellan?

Ett stort och varmt tack till er som hört av sig. Låt oss be om Guds Frid och Stora Välsignelse.

6 comments

  1. Tack. Jag känner igen mig. Organisationen, i synnerhet på riksplanet, är mig helt främmande. Tyvärr sipprar motviljan över även till stift och pastorat. Än så länge står församlingen kvar.

  2. Kan förstå datortröttheten, lika hos mig med långt mellan kommentarerna. Allt har sin tid och rätt som det är vill man hänga med i debatten igen…

  3. Kul att höra ifrån dig.
    Handlings- och tankeutrymmet beror förargligt eller naturligt nog mycket på de omständigheter vi lever med och under. Ibland öppnar det sig och vi kan/ska tala och skriva, ibland får vi fortsätta ett tigande liv förfasat över hur äckligt det kan se ut och vara.
    Ännu mer märkligt tycks det mig att när vi går inåt förstoras dessa livsvillkor.
    Jag behöver göra något helt annat för att få det där annorlunda perspektivet, alldeles i närheten.

    1. Det där var på pricken. Kan uppleva det som att jag blivit trött på mig själv, och verkligen nått en punkt då jag behöver göra annorlunda. Har en längtan efter att utsätta mig för nya miljöer och saker för att på så vis se om det även resulterar i nya tankar – att inte traska runt i samma gamla spår. Jag arbetade massor i somras i köket i Medevi – i restaurangen – och skar grönsaker och liknande, fann det befriande att inte arbeta med tangentbord. Samtidigt kan jag sakna att blogga just för att det varit ett forum där jag ofta ganska oredigerat skrivit ned mina tankar – och ibland till och med fått respons på dem – men det är också ett sätt att få nya tankar, man formulerar sig och så omformulerar man sig när man läser vad det blev. Jag har en tanke om att skriva adventsfunderingar när Domsöndagen väl ligger bakom oss, som en liten adventskalender, tänker att det kan vara en utmaning med, att förpliktiga mig till en tanke per dag, och att inte ge upp då. Fint att höra från dig – och kul att du hänger kvar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s