Att bli det man gör

Tog fram De Glömda Ökenmödrarnas bok ikväll. Letade efter ett citat efter en intervju jag gjorde idag apropå hjärnans plasticitet. Jag vet inte om det stämmer, behöver kolla upp det, men personen jag intervjuade hävdade att dagens neuroforskning visar att hjärnan ställer om sig, det vill säga den ändrar sig, anpassar sig till det vi gör. Ämnet var arbetsmiljö, ledarskap, och mindfulness.

Corporate mindfulness börjar bli stort. Är kluven. Kan se att meditation på arbetstid för bra med sig, men kan samtidigt tro att om vi vill förbättra vår arbetsmiljö – faktum är att skiftningen från tillverkningsindustri till kunskapsbaserad tjänsteindustri inneburit stora omställningar, inte minst på grund av teknik, öppna kontorslandskap – så måste vi se längre än till att fixa individen. Jag tror inte att vi kan lösa vår tids sjukskrivningstendenser genom att fokusera på att bota individen. Det är organisationen det är fel på.

Så, hönan och ägget. Är vi det vi gör, eller gör vi för att bli? Vet inte svaret på det. Men dagens neuroforskning visar alltså, enligt min källa, att hjärnan omformar sig efter oss, och våra val. Vill vi bli mer fokuserade så ska vi fokusera, det kan vara svårt, men hjärnan lär sig. Citatet jag letade efter fann jag, det var inte riktigt som jag mindes det, det lyder. Amma Sara sade: ”Det är bra att ge allmosor. Även om man bara ger för att behaga andra så börjar man därmed söka Gud.”

Hon visste, hon, vad neuroforskningen tog nästan 2,000 år att komma fram till, man blir det man gör.

Lämna en kommentar