Att be är mänskligt

På planet över Atlanten tittade jag bland annat på filmen War for the Planet of the Apes. Jag förstår de som avskräcks av filmer med talande apor men jag har sett de tidigare filmerna i serien och var lite glad att dom hade den på flyget.

Den är extremt symbolladdad. I den andra halvan av filmen har aporna om är kvar tagits som slavar av den mystiske Colonel och tvingas bära sten för att bygga en mur för att skydda en av de sista mänskliga grupperingarna på jorden. Caesar, ledarapan, planerar dock för deras flykt och lyckas. Där är inget Rött Hav som delas men väl en ravin som utlöses. Aporna kan klättra upp i träden och på så vis komma igenom snömassorna, medan soldaterna som jagar dem drunkar under snön.

Sedan väntar en lång vandring, genom en öken, fram till den plats som Caesar redan tidigare sett ut åt dem – en idyllisk, paradisisk plats – ett hem. Precis som i förlagan så kommer Caesar aldrig helt fram – i slutet av filmen ser han hur aporna finner sig hemma på sin nya plats, han ser dem som lite ovanifrån, som stod han på en kulle. Sedan dör han.

Det finns en tanke i det där med att det gamla måste lämnas bakom för att det nya ska få en chans att blomstra. I det bibliska tog det 40 år för folket att växa i tillit till Gud, att lita på Honom.

Jag hade den bilden med mig när jag imorse läste det första kapitlet i Sr Veronica’s Vägar till Bön. Och även om kapitlen är korta så blir det bara ett per dag. Det första kapitlet handlar kanske inte så mycket om hur man kan be, hur man kan lära sig att be, mer om varför bönen är viktig. Att be är mänskligt. Hon besvarar, bland annat frågan, ‘varför kan vi inte bli människor om vi inte ber?’ Bön alltså som en transformativ kraft, något som kan förändra oss. Att be är innerst att låta sig omvandlas av Gud, inte till något annat än vi är, utan till det som vi innerst redan är, Guds avbild.

Bönen som något som återställer ordningen, får oss att minnas.

Det får bli tanken för dagen.

2 comments

  1. Fast de där 40 åren ledde ju ändå inte ända in som vi läste Alla helgons dag.. Mose fick bara skåda landet. Tänker ofta på att det var den andra, den nya generationen som fick chansen att gå in. Men så fick de också en strängare predikan.. 5 Mos som NT förvånansvärt ofta återkopplar till.
    Det är mänskligt att bedja har vi fått lära oss men jag frågar allt oftare om det ändå inte är det himmelska som är det intressanta, att be om att få be och leva med öppnade himlar. Direktgemenskap, liksom.

    1. Precis. Jag måste ha uttryckt det slarvigt men det var just så i filmen med – ledaren, Ceasar, ap-Moses, fick skåda landet men kom aldrig ända fram. Förvånansvärt ofta har amerikanska actionfilmer bibliska teman. Jag håller med, angående bönen, men det är väl också en av bönens möjligheter, att leva i evigheten här på jorden. Jag har tappat bort bönen lite, och försöker hitta en väg tillbaka med hjälp av enkla bönböcker. Lite av ett experiment, alltså.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s