Domedag

Domsöndag, det kan låta väldigt uppfordrande. Man kan Wikipedia, och googla, det finns många sätt att tolka Domens Dag. Jag vet inte var jag befinner mig i min tro men någonstans måste man ändå utgå från sin själv, eller, fundera utifrån var man själv befinner sig.

Jag har väldigt svårt för den där tanken att Gud dömer oss, skickar vissa av oss till elden, andra till himlen. Vi dömer oss själva, varandra, Gud är inte dömande, Han älskar. Gud vill det bästa i oss. Han vill att vi ska leva som i evigheten, redan nu. Han sände sin son för att få oss att fatta det. Att den möjligheten också är vår. vi gavs möjligheten att leva paradisiskt, ändå skapade vi helvetliga liv.

Ändå, problemet med att förkunna att Gud älskar oss som vi är, nåden, som att det inte spelar någon roll vad vi gör, är att vi riskerar att gå miste om något, vår Gudomliga möjlighet här och nu. Jag tror många känner den längtan, drivs av den. Jag vill inte höra att jag duger, jag vill förändras.

Det sägs ibland att psykologer tagit över biktens roll, man vänder sig till terapi med det som är svårt, med förhoppning om förändring. Det är kanske inte så konstigt. Kan vi reclaima det? Kan kyrkan bli en plats som vill förändra mig?

Läser:

”När det är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och samlar den goda fisken i korgar och kastar bort den dåliga. Så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder”

6 kommentarer

  1. Du drar in huvudord i eftertanken, inte minst frågan om förändring. Vår tids skräck – att inte förändras. Vad skulle hända om vi inte förändras? Är det vårt helvete och dom? Den som inte lyckas förändra sig är dömd?
    Men växa organiskt då? Växa organiskt förutsätter att vi tuktas, eller? Att den dåliga fisken slängs? Metoo – en slags domedag?!

    1. Jag är helt övertygen om att Gud och tro vill förändra mig till det bättre. Inte så att jag inte duger som jag är, men för att det finns en sorts potential i människan som vill framkallas. Ändå så ägnar jag relativt lite tid åt just det, som borde vara fokus. Växa organiskt är också en bra bild – ja det kräver väl också sin trädgårdsmästare, som rycker bort ogräs. Men ja, jag tänker mig att jag består både av god och dålig fisk – och att den dåliga måste rensas ut. Ser inte det som skrämmande, mer som en möjlighet. Köpte en massa böcker idag på Katolsk bokhandel i Stockholm. Siktar på en nystart i Advent.

  2. Nja, nog dömer Gud, men vi glömmer att en dom också kan innebära ett frikännande. Som Lasse Lucidor skriver i Sv Ps 620:6 ”Domen fruktar jag väl stort, eftersom jag illa gjort, men den trösten jag ej glömmer att min broder Jesus dömer.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s