Långfredag: En Skenande Kamel

Kamelen hade uppenbart missat den skylten.

Mose berg. Det står i bibeln att Mose gick upp på berget, och man tänker inte så mycket på det. När man är här, inför detta berg, inser man att det är ingen lätt vandring. Den är rätt tuff. Vi bor på Katarinaklostrets gästhem, vid foten av berget. Man kan rida kamel cirka 2/3 till toppen och jag gjorde det idag.

Det är väl ofrånkomligt om man nu ska gå i Moses fotspår att fundera kring Guds bud, och det där med bud kan låta tungt, men Budorden är väl egentligen en förmaning, goda råd, från en förälder till ett barn: Sök leva så här, så kommer lycka stå dig bi. Man får vandra i de där fotspåren och försöka vara öppen för vad Gud vill en.

Jag har gått upp hela vägen andra år men tog kamel idag. Och märkte väldigt tidigt att ‘min’ kamel ville leda. Jag startade långt bak i karavanen men hamnade fort först. Den tanken slog mig: Varför fick jag en kamel som var så tävlingsinriktad? Det irriterade mig, att min kamel gick så fort, pushade sig förbi de andra. Då hamnade jag i ökenvisdom: Det man irriterar sig på hos andra ska man titta på, hos sig själv.

Jag funderade på det. Kanske var det tvivel som kom in där, för det var som om kamelen ville visa mig något. Och så plötsligt, apropå skylten, bilden, om att stay on the path, så satte min kamel av från stigen upp till berget, ned för berget, den började galoppera, skena, rakt ned, och för några sekunder där var jag i extrem panik. På en skenande kamel, NEDFÖR, jag kunde höra hur någon skrek Carolina! och hur jag skrek Can You Stop This! till den stackars beduinguiden sprang typ 20 meter bakom och som försökte komma förbi kamelen, stanna den. Jag grips väldigt sällan av panik. nu gjorde jag det. Samtidigt mindes jag guidens ord, apropå kamelridning, ‘move with the camel.’ Det varade kanske en minut, kanske mindre, 30 sekunder, sedan tvärstannade kamelen igen och betedde sig som om ingenting hade hänt.

Det sägs om vissa berg att de tar emot de som är redo och kunde inte låta bli att tänka på det med. Vi blev vänner igen sedan, kamelen och jag men den gav mig, onekligen, mycket att tänka på.

One comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s