Anafora

Spy Wednesday

På engelska kallas ibland onsdagen i den stilla veckan för spy Wednesday som en referens till att det var dagen som Judas bestämde sig för att förråda Jesus, sälja ut honom.

”Medan Jesus befann sig i Betania hos Simon den spetälske kom en kvinna fram till honom med en flaska dyrbar balsam och hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords. Då blev lärjungarna förargade och sade: ”Vilket slöseri! För det där hade man ju kunnat få mycket pengar att ge åt de fattiga.” Jesus märkte det och sade till dem: ”Varför gör ni kvinnan ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. När hon hällde denna balsam över min kropp förberedde hon min begravning. Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.

”Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna och sade: ”Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?” De räknade upp trettio silvermynt åt honom. Från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom.” (Matteus)

Den mening som står ut när jag läser den där texten är Jesu fråga: Varför gör ni kvinnan ledsen?

Ikonen är, kanske inte förvånande, från Egypten. Jag köpte den på Anafora för jag vet inte hur många år sedan. Den står här hemma, och jag tänker inte på den som en Stilla Veckan bild, den får mig att tänka på den där Jesusfrågan: Varför gör ni henne ledsen?

Lucka 10: Bilderna

IMG_2933 Har bläddrat igenom bilderna från Egypten och mindes fel – det är många kyrkobilder men jag fotade inte allt det som jag trodde jag hade på bild. Så kan det gå.

Här i alla fall två från Anaforas nya kyrka – Maria på vänster sida och Johannes på den högra när man kommer in. Just dessa bilder är lite naivistiska – vilket alls inte är fallet i de äldre kyrkorna, men jag tycker mycket om. Så kan man fundera på det när man går mot denna helg – Att Bana Väg För Herren – på två olika vis, förvisso, men ändå. Maria och Johannes.

IMG_2935

Och så en översiktsbild. IMG_3041

Munken

Det var väl egentligen inte något nytt han kom med, munken som guidade runt på ett av de kloster som jag besökte i Egypten, men hans ord har stannat kvar. Kanske för att det är en av de få gånger som jag hört en egyptisk munk uttrycka sig på ett sätt som kan uppfattas som kyrkokritiskt.

Nu har jag inte speciellt omfattande erfarenhet av att samtala med Egyptiska munkar, det har mest blivit frågor i samband med klosterbesök, men just denna gång, kanske för att besöksströmmarna sinat, så kom en relativt mig ung munk fram och erbjöd sig att guida runt. Han var väldigt frispråkig.

Platsen var Wadi Natroun – den del av norra Egypten där en stor del av 300-talets klosterrörelse växte fram. Det är också det område där klosterrenässansen ägt rum – sedan 1970-talet har en ökad rännil av unga män sökt sig till klostren. Den unge munken talade om svunna tider – om hur öknens Fäder och Mödrar levde omväxlande som eremiter och i klostret, att öknen på så vis var deras. Idag är det farligt att bege sig ut i öknen, klostren har kommit att existera inom fyra murar. Det är ingen bra utveckling, menade han.

För de kristna i Egypten har väl militärens återtagande av makten varit positivt. Sedan 2013 är Muslimska brödraskapet förbjudet och militären håller landet i ett hårt grepp, med undantag för Sinai-halvön som delvis är mer eller mindre laglöst. Detta har också inneburit, enligt min munk då, ett allt för nära lierande mellan kyrkan och regimen. Han tror inte att det är speciellt bra, för kyrkans trovärdighet då.

Så sa han, och det var den meningen jag syftade på i början av detta inlägg, apropå ord som lever kvar. ‘This is not a very healthy time for Egyptian monastic life. We are rich in numbers but poor in spirit.’ (Nu är inte en speciellt bra tid för klostren. Vi är rika i antal men fattiga i anden, ungefär).

Det är väl en av Helgelsens paradoxer, att ju längre man kommer på vägen desto mer inser man hur kort man färdats. Det krävs en viss andlig mognad innan man förmår uppleva sin andes fattigdom. Men, som Jesus säger, Saliga äro de som är fattiga i anden. Och saligt är det att få inspireras av sådana människor.

Gå nu, och synda inte mer.

Gå nu, och synda inte mer.

På Anafora har man byggt en ny kyrka. Det är Helena N, ikon restaurator och ikonmålare, som håller i måleriarbetet. Helena är från Finland, hon har varit på Anafora så länge jag kan minnas och bor numera där mer eller mindre permanent. När jag besökte kyrkan slog det mig att valet av bilder var osedvanligt kvinnoupplyftande – många av Jesu möten med kvinnor fanns avbildade på väggarna.

 

 

Kvinnan med blödningarna, hon som vågade sig fram och som snuddar vid Jesu mantel.

Kvinnan med blödningarna, hon som vågade sig fram och som snuddar vid Jesu mantel.

När jag påpekade detta för Helena så sa hon att det var Biskop Thomas tanke, att han bett henne att lyfta fram kvinnorna. Just nu studerar hon Gamla Testamentet för kyrkans högra vägg ska delvis ägnas dem, det Gamla Testamentets kvinnor. Vet inte vilka hon väljer – men ser fram mot att möta Hagar i Anaforas kyrka nästa gång i Egypten.

Det är lite häftigt att vandra kring i en kyrka som är ‘a work in progress’ – på vissa väggar fanns skisser. Som denna:IMG_3018

 

 

 

 

 

 

 

Så utifrån:

IMG_3029 Byggnaden, kyrkan, är alltså lite nedgrävd, befinner sig under jord.

Många tankar efter denna resa. På ett bra vis. Nu hemma. Det är också bra. På ett annat vis.

(Vet inte varför bilderna flyter ihop, har försökt fixera men lyckas inte. Ger upp.)