Att leva helhjärtat

Rom 7:1 – Det goda som jag vill

Det är bara 89 dagar kvar nu till Kyrkovalet, som för övrigt detta år infaller på min födelsedag, den 17 september. Det är klart att man som kyrklig medlem bör rösta, men jag kan fundera över det, om man ens ska vara medlem, och över min tilltagande trötthet över den kyrka som ändå, på något vis är min. Som jag döptes in i, men som jag samtidigt inte alls känner mig delaktig i. Som får mig att tänka att Mitt Dop handlar alls inte om medlemskap i Svenska kyrkan, dopet är något helt annat, en öppning, en rymd in i något, det eviga livet.

Det är så att jag slutat bry mig om den Svenska kyrkan. Vet inte om jag ser det som en förlust, det var ett skeende som drogs till en punkt, ändå kan jag komma till smärtpunkter då jag vill reagera. Bordet, jag säger bara det, reformationsbordet för 4 miljoner som ska placeras på kyrkbacken i Uppsala. Läste ÄB:s försvar för den satsningen. Bra konst väcker alltid debatt. Här. Så självsäkert, så härskande, så partipolitiskt, så pinsamt. Måste kyrkan befinna sig i det träsket? Vet inte. Det är där ÄB vill befinna sig. Det är synd. ”Bra konst väcker alltid debatt.” Så begraver vi den diskussionen.

Samtidigt. Det har kommit nya utträdessiffror. Maj blev den 25:e månaden på raken med ökande utträden, upp 26% från året innan, från 4,785 till 6,040. So far this year, 29,543 utträden, upp 48% från 19,902 året innan. Här. Det kommer antagligen vända i Juni, det vill säga utträdena i Juni kommer vara färre än året innan, ni minns, Aftonbladet, Dagens Eko, vidlyftiga församlingsresor, utlandsförsamlingarna, det kommer säkerligen Kyrkans tidning ta fasta på, spinna något positivt av. Det är som det är.

Tänker på Paulus ord en kväll som denna. ”Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag” (Rom 7:1).” Vet inte om jag befinner mig i det onda eller det goda när jag tvivlar på just detta: Att Svenska kyrkan vill det goda (Kristus) i mig, den tycks befinna sig någon helt annanstans.

Hue går man vidare?

Svenska kyrkan har öppet mål, men den vill inte göra sig viktig för de andligt sökande som vill den. Känner mig inte ensam i att uppleva det, från SvD i veckan: The Benedict Option. ”Den heliga Benedikt av Nursia (480–543) flydde det depraverade Rom, tillbringade tre år i en klippgrotta för att sedan inte bara bli Benediktinordens utan hela det västerländska munkväsendets grundare. Instinkten bakom Benedikts agerande skulle man kunna säga var denna: i en tid när kristendomen är hotad krävs för dess överlevnad att de troende samlar sig i täta, avskilda gemenskaper, bevarar och går tillbaka till rötterna av den egna traditionen, så att den sedan på nytt kan ge världen av det goda den har att erbjuda.” Här.

Och så lite Lou Reed på det. ”You can’t depend on any churches. Unless there’s real estate you want to buy.”

It takes a busload of faith to get by,

Kristi Himmelsfärd, och min Vänninekör

Kristi Himmelsfärd lämnar ett sorts vakum efter sig, försöker föreställa mig hur det var, hur det är. Vi dödade Gud, satte Sonen på ett kors, det dödade inte Gud, han uppstod, på den tredje dagen, han levde som död mitt ibland oss, vi fick en påsk, evigheten kom in i världen.

Påsktiden går mot sitt slut, Sonen skall åter till fadern, vi går in i ett andra vakum, detta mellan påsk och pingst. 10 dagar av ovisshet, innan Anden kommer. Jag är priviligerad, går in i denna tid med vissheten om Pingsten, jag vet att den kommer, den är redan här, Andens tid.

Två kommunikativa saker apropå det där med Andens tid. Jag skrev på FB, och delade två bilder. Dessa.

”Varenda människa är omsluten av Guds kärlek,” påpekar han. ”Det är därför vi kan uttrycka att vi förlåter gärningsmännen, och älskar dem.” Jesus sade: Älska din fiende, det finns en uppmaning i det, att se bortom, djupare, att ingen avskriva, det är extremt provocerande, att säga så, att mana till möjligheten att älska terroristen. Det är också på sitt sätt befriande. Det finns en väg. Kristus visar oss den. Den heter kärlek, det är en väg som förändrar oss. Är i efterdyningarna av Biskop Thomas besök i Sverige och när jag försökte förklara för mina väninnor vad det är med honom som gör honom så stor, i mina ögon, sade jag: Han ser ALLA människor som vore de heliga, att vara i hans blick är underbart, det finns en sanning i den, och ett krav, som jag vägrar tro att jag är den enda som längtar efter. Vi är många. Vi är alla skapade i Guds avbild. Detta är en jätteviktig text. Från Kyrkans tidning. Fotar från pappersupplagan. Hittar inte texten på webben alls? Ändå är det just så här, som jag älskar när kyrkan talar. Heja Kyrkan! Avbild söker sin urbild.”

———-

Biskop Thomas är alls inte okomplicerad för mig, han ställer på sitt vis krav, och i hans närhet känner jag mig tvingad. I fredags, innan han skulle åka från Sverige vaknade jag med en sådan stark känsla av att vilja bli välsignad av honom. Det fick mig att känna mig lätt galen. Tur att jag har en vänninnekör i det, att anropa, citerar från i fredags, tog mod till mig, gick dit, skrev följande till min vänninekör (Det är alltså en Messenger Grupp, på Facebook, bestående av mig och fyra andra kvinnor i min ålder, mina Bästisar om man säger så).

JAG: Jag sitter utanför där Biskop Thomas bor, vid Ersta, och samlar mod för att skicka honom ett SMS och höra om han kan komma ut och Välsigna mig. Vet att han är på sitt rum. Han blir snart hämtad till flygplatsen. Känner mig som en Stalker.

Vänninnekören: ja, som en… groupi?? 😉

JAG; Jag är tokig. Helt galen. Men har messat honom nu och sagt att jag sitter här. Så får man se.
FRI 11:56AM

Vänninekören 1: ❤️

Vänninekören II: Oturligt jag missade biskopen

JAG: Han kom. Galenskap lönar sig.

Vänninekören I.

❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Vänninekören !!. så vad hände?

JAG: Vi pratade lite i solen – om att get lost in God – och om mina behov att ‘kontrollera’ Gud. Sedan gick vi in i Kyrkan och bad. Sedan lade han sin hand på min hjässa och välsignade mig – på Koptiska – och blåste stilla över min panna. Gudsvinden! Känner mig Hög som ett Hus – måste tagga ned lite!

Vänninekören:
låter som du fick det du frågade efter och är lycklig för det 😊

JAG: Ja. Och stolt över mitt mod. Höll på att springa där ifrån flera gånger.

Detta slog mig, efter mitt stalkande beteende, att jag känner inte en enda präst i den Svenska kyrkan som jag kunde vara likaledes fattig inför, och samtidigt lika längtande. Det är som det är. Tack för min väninnekör.

TILLÄGG: Fast nu när jag läste detta igen kom jag på att jag visst vet i alla fall en präst som jag tror skulle förstå om jag satte mig utanför hans hus och messade och bad om att få Välsignelsen. Tack för det med.

Bortförklaringar

40 miljoner kronor. Är en svindlande summa. Det är den summa som Svenska kyrkan känner sig nödgad att spendera på en advokatbyrå för att ”kontrollera om utlandsförsamlingarna följer varje lands lagar.”

Dag Sandahl skrev om det först, nu kan jag inte hitta det ursprungliga inlägget, men han skrev om det igen idag. 40 000 000 bortflugna. Här. Det finns ingen betalvägg där, det finns det (tyvärr) på Kyrkans tidning, men länkar ändå till artikeln. Genomgång av SKUT för 40 miljoner kronor. Här.

40 miljoner kronor.

Googlar på: Vad spenderar Svenska kyrkan på utsatta kristna? Får svar: ”I november 2014 beslöt kyrkomötet att öka stödet till arbetet för utsatta människor i Mellanöstern. Bakgrunden är den allvarliga situationen i hela regionen, där de utsatta kristna ingår. Det handlar om 30 miljoner kronor fram till år 2020.” Här.

Mailade just en en advokatkompis, har inte fått svar men återkommer, citerar: ”Bara för min nyfikenhet, vad ligger timarvodet på för en välrenommerad och ‘dyr’ advokatbyrå? Cirka? Håller på att nysta i en märklig kyrkogrej – 40 miljoner ska Svenska kyrkan lägga på en advokatfirma för att ”kontrollera om utlandsförsamlingarna följer varje lands lagar.” Det låter så hutlöst mycket i mina öron.”

Vet inte, men om man antar ett timarvode på 2500 kronor så blir 40 miljoner 16,000 timmar. SKUT har verksamhet i 24 länder Här, det blir alltså 666 timmar per land, eller 83 dagar per land om man räknar på en 8-timmars arbetsdag. För att utreda om församlingen följer landets lagar? Hur är det möjligt? Eller har jag räknat helt fel? Vet att det i vissa av de 24 länderna finns mer än en församling, men ändå?

Fick just svar, från advokatkompisen: ”Ett timpris på 2500- 4500 SEK är inte ovanligt för en dyr advokatbyrå, det beror lite på hur seniora resurser, en delägare kan säkert kosta mer än 4500. En så stor upphandling som 40 msek borde kunna ge bättre timpris.”

Jag lade mig för lågt, korrigerar, men ändå, 4000 i timarvode blir i motsvarande uträkning, 10,000 timmar, eller 416 timmar per land, motsvarande 52 arbetsdagar.  Slutsatsen samma: Hur är det möjligt? Hur stora är oegentligheterna? Vad handlar detta om?

Jag behöver någon som förklarar detta för mig, försvarar, denna kostnad.

För en månad sedan skrev jag ett inlägg apropå Förtroendekris. Det finns Här. Det var ett lite spretigt inlägg men en sak som jag kommenterade var detta med hur kyrkans representanter bemöter vissa skeenden, i detta fall  den fortsatt stora utträdesvågen.

I mars ökade utträdena ur Svenska Kyrkan med 122% – från 2,876 till 6,381. En förklaring som då gavs, i Kyrkans tidning, var att ökningen antagligen hängde samman med att skattsedlarna skickades ut tidigare i år, annars brukar april vara den månad som många träder ut, då har medlemmarna fått svart på vitt på hur mycket de betalar. Tanken var att vi avvaktar, det kan vara en puckel som flyttats fram. Jag fann den förklaringen sorglig. Av så många olika anledningar.

Nu har aprils siffror kommit, och om marssiffrorna bortförklarades med att det var aprileffekten som kom för tidigt, så har vi nu facit. Det var inte så. 10,282 utträden i april, upp 55% från 7,986 året innan, och den högsta aprilsiffran, efter den högsta marssiffran, någonsin, eller i alla fall den högsta sedan 2004 som är så långt bak som sammanställningen sträcker sig, den finns förresten Här.

Aprils siffror kom förresten redan förra veckan, noterade det, men inte ett ord om dem i Kyrkans tidning. Det är också lite märkligt.

 

So, what’s happening in Sweden?

So, what’s happening in Sweden? This is ’Sweden’ calling.

It is true that Sweden, on a per capita basis, or in relation to the total population, opened its doors to more immigrants than any other European nation about a year-and-a-half ago when the refugee situation was acute. It is still acute. Sweden has pretty much closed its borders. Now we sit here feeling self-righteous and outrage about the US and its wall against Mexico, but fact is, they are just following in the footsteps of Europe. Remember, the barbed wire? Hungary?

I spent some time, it was short, volunteering in a refugee camp in northern Greece at the start of the year. Two things have stayed with me. Gratitude over the privilege that is mine, I could leave that place, would leave that place. It is not everyone’s to have, it is a gift. That privilege was given to me, I am a Swede, what do I do with it? The second thing is harder to put in words without sounding too zappy but I can fall back in to this, sense it, of seeing these families, in flight, having lived through things that me and my boys, my family, cannot even dream of in terms of hardship, hopelessness, now stuck. No one wants them. No one welcomes them.

It makes me proud to be part of, a native of, the nation that took in most refugees during a crisis. Of course, but that goes without saying, that also poses challenges to the system. Instead of addressing those challenges, I am sad to say, Sweden took a different route, pitching immigrants against the dream of the cradle-to-grave welfare system. Conclusion drawn: We can’t afford it. That is the really sad thing that is happening in Sweden. A lot of people that would never dream of considering themselves racist find it legitimate to say: We can’t afford them.

I see it happening all around me. People I love, friends, taking that route. Reducing refugees to an economic transaction. ‘We can’t afford them, look at the Swedish healthcare system, it is in chaos.” They sound like Trump to me.

I don’t buy it. I will never buy it.

Call me naive, a lot of people do, but I won’t budge on this. The refugee situation goes deeper than economics, it is about who we are, what we are, what it is to be a human being, reducing refugees to economics, like Sweden is doing, only serves to remove us one more step from being humane. The refugee crisis is not about money, we can afford it, it is about being human, what it is to be human, how do we share our resources. We have a choice here. It boils down to this: How do we define ourselves? As Economic beings or Human beings?

I am worried too about what is happening in Sweden, for radically different reasons than Trump, but still. As i write this, I think of Sarah Griffith and Sam James and the incredibly amazing work they do with Bridge2Refugees. More here. I am not there, not ready to take the steps they have taken but amazing, isn’t it, how Trump in some kind of paradoxical manner is bringing me closer.

Intryck & Avtryck

16003072_10155111191209734_3440581023904457582_nDet ser nästan ut som Alperna, men detta är en bild av utsikten från campen. Snön är vacker, men ställde till det. Sitter i soffan hemma nu och ser på reprisen på På Spåret samtidigt som jag bläddrar i bilderna från Veria. Från en värld till en annan. Här en uppdatering med lite bilder, skriver mer senare.

15977976_10155111191019734_5881529932244811219_n

Vill inte verka tjatig men igen, när jag drog igång tanken på en insamling visste jag inte hur det skulle gå, men man blir så akut medveten om behoven när man är på plats. Jag fick även en hel del donationer från människor jag inte känner, och det var otroligt fint. Det går. Sarah från Bridge2Refugees skrev så här på deras FB:

Day 99 | Veria Camp
Even the wood’s pulling sad faces in the cold!
Today we’re running the supermarket with extra fruit and veg to give the residents on camp a boost. This was funded by a volunteer who collected her own donations from friends 💪
We’re giving out Oranges, Bananas, Aubergines, Courgettes, Onions, Tomatoes, Carrots and Peppers with the normal shop which includes things like Tea, sugar etc.
This all works because of YOUR donations so please consider supporting us with a donation however small or big. See link in my bio 🙏 x

15894490_1872246352986765_4543248103538189338_n

Tack. Så roligt var att vi efter denna dag fick in en stor donation, tack vare mig, som gör att det går att upprepa.

Det går inte att göra en sådan här resa utan att förändras. Är full av intryck, de kommer bli till avtryck. Vet inte riktigt hur. Tiden får visa. Bara lite kort.

1) Vi har råd. Det handlar om val. Hur väljer vi? Vad lägger vi våra pengar på? Vi i rika Sverige har råd. Vad prioriterar vi?

2)16003297_10155111191324734_6447550379632068426_n Vet att en del skulle avfärda det jag gjort som ‘välgörenhetsturism’ ett sätt för medelålders tanter att få känna sig goda. Detta har jag funderat på, mycket, men att tänka så förutsätter ett privilegium som förvisso är mitt, men som också vill omsättas. Det behövs pengar men det behövs också ansikten, människor på plats, som sträcker ut en hand. För att vara helt ärlig är nog detta det mest meningsfulla jag gjort på länge.

3) Det var slitigt, fysiskt och känslomässigt, sorgligt stundtals, man får värja sig. Men samtidigt får man mycket tillbaka. Inte minst att träffa alla dessa människor som som bär hopp, det slogs jag av, som den amerikanska organisationen Carry the Future som delar ut babyboxar till de nyfödda och som kom inkörande min sista dag. Vi hade en nyföding i Camp Veria. De skulle vidare till läger i Serbien efter oss. Det finns så mycket godhet.

4) Så imponerad av Sarah & Sam som driver Bridge2Refugees. Jag kommer aldrig mer att ge pengar till välgörenhetsorganisationer som avlönar sina chefer med löner som ligger i linje med näringslivet, och det inkluderar Svenska kyrkan och dess insamlingschef. Det finns mängder av mindre organisationer som är på plats och som sliter för att bidra med mat, förnödenheter och medmänsklighet. Tacksam över att ha mött dessa inspirerande människor. Donera gärna, här. Allt går till de som behöver.15895319_905748822895644_8591122969633082814_n

Sarahs Födelsedag

img_4057Föresatsen med dagliga inlägg föll på att jag de senaste kvällarna varit extremt trött och stupat i säng under täcket, men lägger upp lite bilder.

Det har gått en vecka som samtidigt känns lång och kort. Jag trodde för en vecka sedan att jag skulle tillbringa mesta delen av tiden här med att sortera kläder, men så har det inte blivit. Har haft väldigt varierande arbetsuppgifter. Idag stod jag i supermarketen som är det utrymme som Bridge2Refugees iordningställt för matutdelning. Det kommer färdiglagad mat via militären dagligen men genom the Supermarket ges flyktingarna möjlighet att komplettera maten, främst med färskvaror.

img_4058På den här disken framför hyllorna står det vanligtvis lådor med grönsaker de dagar som Supermarket är öppen idag hade vi inga – dels på grund av helgerna, det var inga deliveries igår på grund av Annandag Trettondag och dessutom har vädret, snön, ställt till det. Alla grönsaker, samt även ägg, köps in lokalt från donerade pengar – det är rätt otrolig i sig, givmildheten. Tack.

Ransonen består annars av basvaror som socker, mjöl, pasta, tomatsås, yoghurt, tonfisk – allt donerat av organisationer eller företag, samtidigt som det finns fria hyllor med hygienartiklar, även de donerade, med till schampo, tvål, bindor, hudkräm, kondomer, etc. Vet att jag tidigare skrev om lådorna med hårfärgningsmedel som jag fann lite udda att vi hade så många av men vi ställde ut dem idag inför torsdagens supermarket och enligt Sarah så är de mycket eftertraktade. Kan förstå den. Längtan efter att göra något så konkret, som att tona håret.

Idag hade vi dessutom möjlighet att dela ut en stor burk honung – från en lokal bislungare som kom igår med 100 burkar honung – tack vare donationer via en Svensk volontär!

img_4059Vi har listor över alla rum och hur många som bor i dem, de inkluderar även åldern på de boende. Ägg är eftertraktat, gravida och ammande kvinnor får ett extra ägg och extra yoghurt, familjer med små barn får också extra yoghurt.

Dagen, idag, hade flera höjdpunkter. En man kommer in, ganska ung, runt 30, jag bläddrar i listan och ser att familjen består av 5, varav en gravid, det var mitt jobb idag, att hälsa välkommen och stämma av rumsnumret men när jag ropade ut 5, en gravid, korrigerade han mig glädjestrålande, no, no, we are six! – och halade fram mobilen och visade bilder på den nyfödde. No longer pregnant, we are six!

img_4064Dessutom fyllde Sarah, som tillsammans med sin son driver Bridge2Refugees år, så vi fick besök av fantastiska barn som gjort de finaste korten till henne, hon är mer än en eldsjäl, hon är ett mirakel. Så mycket kärlek. Är tacksam över att ha få gjort hennes bekantskap. img_4063 Snacka om att göra skillnad. Vilken inspiration.

img_4056Det har fortsatt att snöa. Det är mycket kallt, minus 10 och blåsigt. Det är som det är. Jag bor på ett hotell i staden, och har det varmt och skönt, det går verkligen ingen nöd på mig, och vi firade Sarah med tårta ikväll. Hennes bästa födelsedagspresent är mer pengar att köpa honung för, eller grönsaker, ägg. Vill du donera pengar så gör det via eller swisha mig på 070-6986245 så tar jag ut det direkt i bankomaten och ger till Sarah. Nöden är stor. Många tjugor små.