Det senaste året har jag läst mycket teologisk facklitteratur varvat med lättsmälta deckare. De senaste veckorna har jag plöjt igenom Anne Holts hela produktion. Rätt ojämn var den. Bestämde mig för att vidga mitt läsande nu när jag inte pluggar längre och anslöt mig till Akademibokhandelns bokcirkel – 52 böcker på 52 veckor.
Man betalar 399 kronor och får låna hem en bok. Läser den och byter den mot en annan. En bok får man behålla när tiden är slut. Vet att det finns bibliotek, men jag hinner aldrig till dem. Dessutom är de senaste böckerna alltid utlånade. Så, anslöt mig och tog hem Marie Hermanssons Himmelsdalen. Var den bra? Om man säger så här:
Började på boken lite däst efter smörgåsbord och ett varv i casinot på färjan tillbaka från Riga igår kväll. Satt bredvid Karaokebaren. Läste. Och fortsatte. Familjen drog sig tillbaka och somnade. Jag fortsatte att läsa med ett glas vin på bordet, omgiven av allt mer berusade medpassagerare och skränig karaokesång. Blev klar i morse. Fängslande, ja, verkligen. Som en blandning av Lehanes Shutter Island (eller Patient 67 som den hette på svenska?) och Kazu Ishiguros Never let me go (vet inte vad den fick för namn i översättning?)
Har nu varit nere på Akademibokhandeln och tagit med mig hem: Den sista goda människan av Kazinski. Får se om den är lika fängslande.
Läs mer:
Himmelsdalen (Adlibris)
Rambling thoughts 