”Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty, den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. ….
”Och han som satt på på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.”
”Och Jesus sade: ‘Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv.”
Det finns en sådan obändlig längtan i de där orden, att se en ny himmel och att se en ny jord. Omvänd. Se, jag gör allting nytt. Och så en sådan let-down, måste man tro på Jesus? Människosonen, och hans mer beska ord. ”de som har gjort det goda ska upptå till livet, och de som har gjort det onda ska uppstå till domen.”
Själv får jag ihop det så här: Det finns en ny himmel, och en ny jord. Jag har sett den. Porten är Jesus – att tro på den som sänt honom, Gud, är så mycket enklare än att tro på den han sände. Vi får försöka. Är det det som är betydelsen att vara kyrka? Spelar det någon roll om man är just kristen, eller något annat, vet inte, vill tro det, att det är avgörande, möjligtvis är det just därför jag kvarstår som medlem i en kristen kyrka. Jag tror inte att jag lika gärna skulle kunna gått någon annanstans. Säger inte att det Är så, men på detta vill jag tro.
Jag har fått enormt mycket genom Kyrkan. Jag hade inte klarat av mitt andliga genombrott, min livskris, utan kyrka, det har kommit människor i min väg, som blivit avgörande, ritualer, nattvarden, som burit vidare, inte för att de var svenskkristliga, men för att de var kristna. I det har jag velat tillbaka, erbjudit min tid, kyrkkaffe, kyrkvakt, Anafora, jag har försökt försvara mitt medlemskap i Svenska kyrkan genom att se det som del av något större. Hur länge går det?
Två bönefunderingar så här i Kyrkoårets slut, apropå medlemskap i en kyrka.
1) Snälla Svenska Kyrkan, se inte era medlemmar endast som pengagrundande. Det är uppenbart att vi ses endast så. Medlemsras omvandlas till hotade verksamheter. Jag bryr mig noll om verksamhet, jag vill evangelium.
2) Jag identifierar mig som kristen, längtar till Söndag, men den längtan har allt mindre att göra med medlemskap i Svenska kyrkan, och som jag uppfattar det, vill Svenska kyrkan allt mindre ha att göra med människor som mig. Vart ska vi gå?
En Ny Jord.
Rambling thoughts 
Man kan ju inte säga en sådan sak till sig själv, men kanske kan du ta emot den som en kommentar från en berörd läsare: Din hunger efter evangelium är väl det Jesus talar om i Mt 5:6, och karakteriserar som jordens salt, det som är den egentliga kyrkan. Låt oss lugnt se på dess nationella organ som det av samtidsluften svårt oxiderade saltkaret, utan betydelse för the real thing. Stanna kvar, din hunger ger också andra hopp och liv!
Tack för dina tankar.
Jag tror det ska mycket till innan en människa kallas att lämna ett samfund. Trofasthet är ju den rätta betydelsen av den tro som Bibeln talar om. I alla samfund finns vargar i fårakläder, i alla samfund finns också änglar utklädda till vanligt folk. Gräset är mycket sällan grönare på andra sidan för det finns ingen andra sida. Gud har bara en kyrka, Kristus har bara en kropp. Misogyna munkar i Egyptens öknar och dito kristna Trumpanhängare hör ihop.
Jag läste en fin krönika i frågan här: https://helapingsten.com/2016/11/17/min-stora-dysfunktionella-familj/
Jag kan finna mycket i den tanken, att vara kristen är mycket mer än att vara medlem i ett samfund, fast tänker omvänt då att om man träder ut ett samfund spelar det ändå inte så stor roll, man är ändå kristen. Trofasthet till Gud blir ngt annat än trofasthet till ett samfund. Ser inte kopplingen mellan munkarna och Trumpväljarna – men ska kolla länken.
Betr. bl a gräset på andra sidan klipper jag in en betraktelse jag skrev till församlingsbladet i fjol:
Det kristna livet enligt Leif G W
Polisprofessorn Leif G W Persson har tre regler han vill skriva i pannan på alla brottsutredare. De duger bra för livet som kristen också:
Regel 1: Gilla läget
Detta tyder jag som: Gräv där du står, gräset är inte grönare på andra sidan staketet. Om Gud vill att du ska byta församling eller konvertera, då låter Han dig veta detta.
Regel 2: Krångla inte till det i onödan
Om du ser en tiggare utanför matbutiken låt dig då ledas av den enkla insikten att här är en människa i behov av hjälp. Krångla till det med resonemang om hemlandets ansvar och liknande – det kan du göra senare i samtal med vänner.
Regel 3: Hata slumpen
Om dina planer flera gånger går i stöpet på grund av olika händelser och omständigheter: Fundera på om Gud vill säga Dig någonting.
:
Funderar. Den är bra.
Kalla på präst som du har förtroende för att fira mässa där du får en stunds ro.
Men sådant där är svårt. Jag har förtroende för många präster på olika nivåer, men skulle ändå uppfatta det som svårt. Mycket motstånd. Det är också mina, handlar om mig. Men min erfarenhet är inte sådan att det skulle te sig naturligt att göra så. Funderar på varför.
Ett första hinder eller svårighet är kanske att finna en plast i min egen närhet där jag kan finna ro nog. Det kan vara en sak stor nog – att finna ikonhörnan i våra hus.