Lucka 5: Egendomligheter

15267859_10154242877743163_7611785201909808149_nJag trodde när denna bild dök upp i FB-flödet att den var fejkad – kunde inte tänka mig att Stadsmissionen skulle välja att visa upp sin kampanj med Coca-Cola med en Ken-och-Barbie familj, naturligtvis med två barn, storebror och lillasyster, och så en hund på det under bordet. Mys-pys. Bilden fick mig att tänka på The Stepford Wives. Så de hemlösa som står utanför ljuset, men, tack, tack, de erbjuds en Coca-Cola.

Jag tyckte bilden var rolig, men det var för att jag tolkade den som en satir över Stadsmissionens samarbete med Coca-Cola. Jag var inte den enda som trodde att detta var satir, men när jag nu kom hem och kunde undersöka saken så kan jag konstatera. Så är det inte. Detta är en genuin bild som Stadsmissionen använder för att göra reklam för Coca-Cola. Läs om kampanjen här.

Principiellt är jag inte emot samarbeten företag-välgörenhetsorganisationer – vet att många har invändningar mot det som fenomen – men tänker att även om ett företag får för sig att ‘göra gott’ för sin egen egoistiska vinning så är resultatet större än så. Människor får mat för dagen, och för de som hungrar spelar det mindre roll vem som betalar. Om Stadsmissionen kan suga pengar ur Coca-Cola för att mätta hungriga, så ja, gör det! Ju mer desto bättre.

Vilken skillnad det hade gjort om logotyperna nederst på bilden varit omvända, Stadsmissioner i samarbete med Coca-cola. Nu är det inte så. Därav bilden, antar jag.

Vem fattade beslut om att använda den? Haveri på marknadsavdelningen? Vem vet. Så förmedlas känslan av att Stadsmissionen säljer ut sig totalt. Så Synd.

Lucka 4: D som i Dagen

Dagens texter och tema är ‘Guds Rike är Nära’ – vet inte hur väl jag levde efter det idag. Det började bra. Jag kokade risgrynsgröt redan vid 8-tiden på morgonen, vi har det som tradition, risgrynsgröt till frukost på AdventsSöndagar, och julafton, men sonen sov väldigt länge, och jag ville vara hemma då han vaknade, för att tända ljuset, det blev som det blev. Firade inte mässa idag. Städade, inköpte julblommor, tränade på gymet, så gick en dag av mitt liv.

Lyssnade inte till radions Gudstjänst, men fick mig denna predikotext till livs. Bra tycker jag. Tack Patrik. Läs här.

”Omvändelse är nödvändigt.” Det är inte så ofta man hör de orden, det finns en rädsla för att uttala dem, som ville man skona sina syskon, men de är så nödvändiga. Vad vi vänder oss från, vad vi vänder oss till. Det handlar om liv, vad vi lever för, och i. Läser inte de tre orden som uppfodrande, de inger hopp i mig, det finns en annan väg. Omvändelse är nödvändig, att ta den på allvar. Att vända om, det tar ett liv.

Guds rike är NÄRA läser jag som en rumsrelation snarare än en tidsrelation. För Gud är tid inget hinder, det handlar inte om snart, det handlar om Nu. Gud är nära, Är här, var är vi?

En Gudsbild den 2:a Advent: Vi tänker oss att vi söker, vad sker om vi omvänder oss? Att det är Gud som söker, vill oss? Frågan blir då denna: Varför gömmer vi oss?

Frestelserna är många. Guds rike är också ett val, Nu. Här. Antingen så säger vi  Ja eller Nej till det. Gömmer oss, eller inte.

Lucka 3: Adventskalendrar

img_3984Apropå adventskalendrar så hoppade jag över att inhandla en i år. Jag frågade yngste sonen på ett retoriskt sätt typ: Du vill väl inte ha adventskalender längre? och först sa han att det var lugnt, men sedan kom den, den där tillrättavisningen, utsagd på ett sådant sätt att jag gav mig ut för att införskaffa en.

Han sade: ‘Mamma, det är första gången som vi inte har adventskalender’, kanske var det mer ett konstaterande men jag hörde något anklagande i det. Så, det blev adventskalender.

Mina barn var små innan trenden kom med present-kalendrar, så jag slapp det kravet, men de fick varje år en chokladkalender och en chokladbit till frukost under adventstid. Annars var jag snål med godis så de minns den där chokladbiten. Godis till frukost. Det fanns något förbjudet i det. Det är också ett adventsminne. Numera är de båda rätt hälsoinriktade, och har växt ur TV:s Adventskalender, de är 16 och 19, så när jag sent omsider begav mig ut för att köpa kalendrar blev det var sin Triss kalender. Vi har kommit överens om att eventuella stora vinster delas.

Med denna rätt långa inledning vill jag bara säga att jag är medveten om att mitt val av kalender knappast kan sägas främja julens kristna budskap, snarare tvärtom, jag har ingen ursäkt för det annat än att det inte är helt lätt att hitta julsaker som går tillbaka till den där natten i Bethlehem, och kanske är det just därför som jag ändå hoppas på en kyrka som är annorlunda, som rycker mig ut ur mig själv. Jag vet att det svensk-kyrkliga initiativet med den alternativa julkalendern fått mycket gillande – själv är jag kluven.

alternativ-julkalenderFinner uppmaningarna beskäftiga – Ät vegetariskt – Fråga någon hur den mår – etc. Eftersom den även innehåller uppmaningar som: Baka en kaka till ditt arbetslag – antar jag att den riktar sig till vuxna även om tilltalet är på dagisnivå.

Det råder väl rätt stor samstämmighet i analysen att kunskap om den kristna tron är på nedåtgående. Vem ska ta på sig att försöka motverka den trenden? Vad är problemet med Svenska kyrkans alternativa adventskalender? Jag skulle säga, där finns inte ett ord om Kristus, Jesus, bara en massa uppmaningar som i princip alla kan stämma in i. Det finns inget i denna kalender som jag inte kunde stämma in i långt innan jag ‘blev frälst’.

Adventstiden handlar om något annat. Vem påminner oss om det?

(Hade tänkt skriva om Folke Olofssons Credo – dag 3 som i C – nu fattar jag mig kort, Rekommenderar, läs!)

Adventsord 2: Botfärdig

Advent som i A. Lucka 2 som i B. Botfärdig var ett sådant där ord som fladdrade förbi inför Domsöndagen på Facebook. Det handlade om en predikan av Henric Schartau, läs den här.

Jag läste den aldrig, inte länken, men ordet botfärdig slog an i mig. Man kan läsa det både bakifrån och framifrån. Färdig för bot, eller färdig med bot.

Vilket är det? Hur vet man??

Botfärdig.

Bra ord. Efter B kommer C, som i Credo.

Tidebön – en bristvara?

Funderade och inspirerades av ett att Rebellas inlägg – Tidebön i Stockholm – en bristvara – inlägget finns Här.

Jag var på Berget en vecka och provarbetade som volontär, kom hem i söndags, och var det en sak som lockade med Berget är det just detta:  Att vara i en bönegemenskap. Att rama in dagen i gemensam bön, men även att arbeta med konkreta saker, som att skära grönsaker, och så tystnaden. Det är befriande att vara i gemenskap med andra i tystnad – möten sker på ett annat plan – gemenskapen är inte i orden. Ja, jag tyckte om att vara där och även om en vecka bara är en vecka så ja, tycker om detta med gemensam tidebön.

Rebella har studerat utbudet i Stockholms stift och kommit fram till att det är ngt som saknas, och nu talar vi inte om Tidebön flera gånger om dagen men som del av ett stående veckoutbud? Årsta verkar vara den enda församlingen som har. Det var en sak som jag saknade och ofta påtalade när jag började gå i kyrkan, behovet, längtan att fördjupa bönen, kunde sakna att så få församlingar tycks erbjuda bön öht, som bönegrupper, eller tidebön. Numera har jag blivit mer likgiltig, orkar knappt ens engagera mig i det kyrkliga, det blir så när man försöker utan att få gensvar.

I Stockholm kan man snickra ihop och få till daglig mässa om man vill – även om det är tunt med mässor på lördagarna efter det att Katarina slutade med sina – men det går. Man får pendla lite över staden. Jag bor på Södermalm och det är en sak som jag kan avundas mina katolska vänner – i den katolska domkyrkan vid Medborgarplatsen firas mässa två gånger per dag, morgon och kväll, dag efter dag – vilket erbjudande.

Men, det finns en annan mening i Rebellas text – ”Gör det själv!” – som slår an.

Det är en bra uppmaning. Istället för att klaga kan man försöka starta något själv. Jag har flera gånger tänkt den tanken, inte minst då jag läst någon bok som man vill prata om med andra, att starta en läsecirkel eller liknande, men oftast har det stannat vid tanken. Fast egentligen är det ju inte speciellt svårt, med Internet och Facebook – man kan ju alltid starta en grupp och se om någon kommer.

För en Tidebönsgrupp, och nu tänker jag som Rebella typ en gång i veckan, krävs dock någon ‘van’ som kan leda och vara ‘försångare’. Jag är inte tillräckligt van för att leda en sådan grupp. Däremot tänker jag att det inte måste vara en präst som leder, men någon med lite vana. Frågan är om man skulle kunna förhöra sig om en församling kan tänka sig att upplåta kyrkorummet för en sådan aktivitet, en gång i veckan, om man frågar snällt. Vad tror ni?

Jag hade med mig datorn till Berget och hade tänkt skriva på bloggen men det blev inte så. Det är dålig täckning däruppe, och jag gick aldrig in på WiFi, även om jag antar att de har. Det var skönt det med, att vila från det datoriserade och förvånansvärt enkelt att stänga av mobilen och lämna den på rummet. Befriande.

Missriktad omsorg om ‘medlemmarnas pengar’

Jag vet att det pågår mycket bra verksamhet i Svenska kyrkan, där finns många goda präster, jag har mött flera av dem, ibland kommer konkreta bevis, det kom ett imorse via mail, en präst som reagerade på gårdagens inlägg. Tack. Jag har hopp. Jag är välsignad. Omhuldad.

Ändå. Sådant här stör mig, och då är ändå Biskop Mogren en biskop jag har förtroende för.

Här har vi en person ‘Lars’ som förvisso för länge sedan, men ändå, sexuellt missbrukats av en Svenskkyrklig präst och som i efterhand söker skadestånd. Prästen dömdes i rättsinstans för otukt med ungdom och misshandel. Rättsläget tycks klart, offret ‘har fått rätt’. Nu söker han upprättelse, i form av skadestånd om 100,000 kronor från Svenska kyrkan. Han får biskopens förståelse och medlidande, men vid skadeståndet blir det stopp. Anledningen som Biskop Mogren ger är rent ut sagt bedrövligt. Han säger:

– Det är alldeles självklart att jag stöttar den här personen. Han har utsatts för förfärliga saker.

Hur röstade du i frågan om den här mannen skulle få några pengar?

– Det vill jag inte gå in på, det handlar om domkapitlets integritet.

Men om du hade fått råda helt själv, skulle det ha betalats ut några pengar då?

– Det här är ju inte mina pengar, ur min egen plånbok, utan medlemmarnas pengar. Och då togs det här beslutet.”

Omsorg om medlemmarnas pengar. Hm. Irriterad jag blir. Denna höst har vi sett flera högt uppsatta kyrkliga chefer få sparken med guldiga fallskärmar utan någon som helst hänsyn till omsorg om medlemmarnas pengar, och nu talar vi om många hundratusentals kronor.

Hej Mogren!

Som medlem tycker jag att det är helt ok om min medlemsavgift går till att ersätta ‘Lars’, att upprätta honom, bättre det än att den går till kyrkliga utköp.

Hälsningar, Carolina

100’000 kronor är mindre än vad Mogren och hans biskopskollegor kostar per månad. Tänk om, tänk om, tänk om biskopen i detta fall resignerat, levde det han sa, var sann sina ord, och donerade en månadslön till ‘Lars’. Vad annorlunda det hade kunnat bli. Så blev det inte. Det blev så här:

Mogrens svar:

– Jag tänker så mycket på den här mannen och självklart stöttar jag honom. Om han vill ha fortsatt kontakt så är jag öppen för det.

Kan leva mig in i det som ‘Lars’ utrycker:

– Jag uppfattade det som att biskopen stod bakom mig men han gav mig falska förhoppningar. Nu upplever jag det som att jag är utsatt för ett andra övergrepp av kyrkan: kyrkan tar hand om sina egna, prästen som begick övergreppen tog man hand om, men man tar inte hand om de utsatta.

Ord är billiga, handling kostar på. Vågar man inte handla kan man låtsas att man inte är feg. Det finns något fromt över ovanstående citat från biskopen som klingar så falskt, så blir det fromma ytterligare smäll på käften. Hyckleri. Vad han säger, biskopen är, ”Jag ville inte egentligen följa dig i din längtan, ångest, i ditt behov av upprättelse, men jag finns för dig (när du väl kommit ur ditt behov av upprättelse).” Ser han inte hur illa det är? Full förståelse för om ‘Lars’ inte upprätthåller den kontakten. Är de verkligen så tondöva, våra biskopar?

Kanske är det så.

Hela texten, med rädsla för betalvägg, finns: Västerås stift säger nej till att ersätta offer för prästs övergrepp Här.

Heja ‘Lars’!

Predikotur

img_3972Bara snabbt, hamnade i en kommentatorskonversation angående Predikotur för Stockholms kyrkor, och det var denna annons jag menade, och lägger ut den utöver kommentaren, det kan finnas andra som letat efter. Det kallas inte predikotur, där tänkte jag fel, men samma innehåll.

Trycks i DN och SvD varje fredag och har man inte papperstidning kan man hitta veckans annons på Stockholms stifts hemsidor under Veckans Gudstjänstannons Här.