Har haft anledning att fundera kring mitt framtida yrkesliv denna fastetid och det är på sitt sätt också en övning. Var man lägger sin tid. Mitt arbetsliv går i vågor och jag ska inte klaga – det kommer in jobb – och jag har en ganska bra disciplin där tiden delas mellan mina uppdrag och det mer fria skrivande som jag också vill få tid till.
Jag skriver på en bok nu som jag tror på – den är baserad på intervjuer, eller samtal – och i det är det förtroliga viktigt. Att kunna tala fritt. När jag mailat de personer som jag vill träffa har jag gjort detta tydligt: De kommer få läsa det jag skrivit, godkänna det, och även i det ändra, lägga till, dra ifrån, jag är i detta intresserad av vad de har att säga. Ni får förtydliga. Jag är verkligen ingen skjutjärnsjournalist.
Ändå tror jag att de behövs. Och, i det har jag har lite svårt att förstå de kyrkliga reaktioner som kommit på Uppdrag Gransknings dolda inspelning av själavårdssamtal. Man kan ha invändningar mot metoden, Wallraffandet, att som journalist utge sig för att vara någon annan än man är. Men Uppdrag Granskning har ju gjort det till sitt signum, och kör den metoden, på Ica, i Moskén, hos valarbetare, kommunchefer, hos plastikkirurger, så varför inte hos Svenska kyrkan?
Man kan som sagt ogilla metoden. Men ändå, det stör mig att den inom-kyrkliga debatten kommit att så ensidigt fokusera på prästen, på kyrkan, som offer, som om tystnadsplikten primärt handlar om att bevara Kyrkan. Så kan det väl ändå inte vara? Tystnadsplikten finns väl där för att bevara konfidenten? Eller?
Läs mer här.
Rambling thoughts 
Undrar om du inte har missförstått lite (om jag nu förstått det hela rätt!). Prästers tystnadsplikt är tydligare än t.o.m. journalisters källskydd. Och det är att man försöker få präster att bryta den och att man underminerar konfidenters tillit till själavårdens trygghet som är det allvarliga. Dessutom blir det ett kränkande av religionsfriheten om anklagelserna blir att präster, på ”konfidentens” uppmaning(?) bett för honom/henne. Så det handlar ju då inte om vad kyrkan beslutat hit eller dit i frågor som rör hbt.
Men när prästen konfronteras med det som han/hon sagt så kan man ju hänvisa till tystnadsplikten, han/hon behöver ju inte gå in i ett sådant samtal. Då kan man ju iofs hävda att prästen inte ges rätt ‘att försvara sig’ men i det fallet kan man ju undra över om man i ett själavårdssamtal, som präst, ska ta upp saker som man i efterhand behöver försvara sig emot. Jag ser inte att konfidentens tillit till själavården står på spel här, men det kan säkert vara så att jag missar något. Däremot skulle en negativ konsekvens kanske vara om det leder till att präster inte vill ta emot vissa människor, eller blir osäkra eller rädda i detta.
Detta sagt, jag kan hålla med om att UGs metoder är problematiska – man får ibland intrycket att de letar fram de som bekräftar en förutbestämd världsbild och lyfter fram dem som om de var norm.
Du har alldeles rätt, tystnadsplikten är för konfidentens skull. Den gäller även sådant som om ett samtal överhuvudtaget har ägt rum mm. Inte ens vid kriminalitet och rättegång får själavårdaren tvingas att vittna.
Det är en viktig princip i vår lagstiftning och vår kyrkoordning.
Själavårdare bör veta hur man hanterar massmedia och påhopp faktiskt.
Jag kan se att det är en viktig princip. Men jag kan inte se hur detta med Uppdrag Granskning äventyrar hela själavårdssamtalet – det vill säga, om det inte blir så att präster generellt sett blir avvaktande kring att ha själavårdssamtal. I KT texten skriver står det, bland annat: ‘Vart tar tilliten vägen? Detta drabbar inte främst prästerna/diakonerna utan de mest utsatta, minsta och svagaste i samhället.’ och det är väl det jag inte ser.
Sedan kan man ha invändningar mot det där med dolda mikrofoner över huvud taget, men det är en annan sak.
Vari ligger egentligen Uppdrag Gransknings poäng? En test för att se om tystnadsplikten respekteras! Se om kyrkans ledning kan hantera en lite mer komplex problematik?
UG får anmäla dessa själavårdare så att domkapitlet kan varna människor för att kontakta dem och t.ex. se till att de inte får ha konfirmandundervisning och dyl? Det är väl i praktiken vad man gör? Domkapitlen får skämmas för att de inget gjort eller inte tycker sig kunna göra någonting? Kyrkoherden kan ju ivarjefall omplacera till andra arbetsuppgifter… Det kyrkorådet lär få svårt att ifrågasätta bekostandet av HBTq-certifiering!
De är väl många som är tacksamma för detta eller åtminstone tycker att det ska sätta lite sprätt på den TV-kvällen?
Jag tyckte redan när media trodde sig kunna få fram vad folk verkligen trodde i valstugorna att de borde anmält ansvariga (inte ens nödvändigtvis journalisterna) i EU-rättsligt sammanhang. Ursäkta men lika väl som man kan lura präster kan man lura journalister. Jag kan ibland undra om inte omvärlden kan småle åt svensk media som ska avslöja världens orättvisor samtidigt som vi själva i högsta grad medverkar till dem. Nu får vi journalistpriser för att vi avslöjar HBTq-utsatta. Om tio år är det nya värdeskalor. Jag tror vi är långt naivare idag när det gäller journalistikens konst än vad vi är när det gäller präster. Var det en händelse att det blev just dessa präster som valdes?! Det är ju bara att pricka av dem på listan.
Tror att vi å ena sidan behöver få fram ett integritetsskydd, å andra sidan uppmuntra människor att faktiskt tala ut och vara beredda på att få offentligt stryk för det. Det blir förhoppningsvis en följd av att programmets sänds. Frågan är väl dock vilka partier som vinner på det i valdebatten.
Skyldiga fälls. Oskyldiga frias. Tack för att du tog upp ämnet.
Jag ska titta på Debatt ikväll där detta ska tas upp. Kan hålla med om att man kan ifrågasätta UG:s metoder – och visst har du rätt i att de säkert sökt upp de präster som de på något vis ‘vet’ kommer att bekräfta den världsbild de redan har. Ändå tror jag att metoden – med dolda bandspelare – kan ha en funktion. Ibland är det vad som behövs. Det märkliga i detta är andra saker – den kyrkliga reaktionen – som att man till Debatt ikväll har en informatör som representerar kyrkan. Varför ställer ingen biskop upp?
Frågan i detta är väl också hur det kommer bli i framtiden – kan svenska kyrkan hantera olika äktenskapssyn? Det är ju ändå det som sagts. Ur det perspektivet kan jag tycka att det är sorgesamt om UG får sätta Svenska kyrkans agenda – att man viker sig.
Helt oavsett tror jag att Svenska kyrkan får vänja sig vid att bli granskad, och att man i det bör fundera mer på hur man bemöter media på ett trovärdigt sätt.
Jag tycker nog att den goda poängen är att testa själasörjarens förmåga att svälja samtalet. Hypotetiskt resonemang om ett tänkt sådant samtal – där prästen kan flika in sina funderingar och kommentera UGs upplägg – ja! Domkapitlet borde åtminstone anmärka på om prästen ens antytt en kommentar på ett tidigare själavårdssamtal så tydligt markerat som just sådant. Och varna andra för att göra detsamma.
Såg på inlägget i Debatt igår och det gjorde mig inte mycket klokare. Jag tror att man tyvärr, om man ser hur en utomstående kan se på det, lätt hamnar i att kyrkan tycks vilja skydda sig själv. Sedan är det ju svårt att prata om något som man inte sett – han på UG använde ju ord som grava missförhållanden och då blir man ju lite fundersam. Å andra sidan kan man ju klippa i ett 45-minuters samtal och få till det på olika sätt. Inte lätt.
Det är inte synd om prästerna/diakonerna, de borde veta hur man hanterar tystnadsplikten. Det konfidenten säger får man lita på, visar det sig senare vara lögn, att man medvetet blivit lurad så ändrar det ingenting vad gäller det själavårdssamtal man har haft.Tystnadsplikt = No comments!
Jag håller med dig i det. Ska titta på Debatt ikväll där detta ska tas upp. Det kanske klarnar lite då.
Helt rätt Carolina!