Änglamat föll från himlen. Varje morgon. Marken full. Hur smakade det? Oljigt för de som var äldre. Sött för barnen. Krispigt. Det smakade som det som de längtade efter. Varje dag föll det. På fredagen extra så att folket skulle slippa samla under sabbaten, men annars gick det inte att spara. De som försökte fick se sitt manna ruttna. Gud vill att vi ska lita på honom, han säger: ‘bekymra er inte över morgondagen, jag finns här för er. Det kommer mer.’
Hur lång tid tar det att lita på det? 40 år? Ett liv?
”Israeliterna gjorde så, och några samlade mer, andra mindre. När de sedan mätte upp hade de som samlat mer inte fått för mycket och de som samlat mindre inte för litet, alla hade fått vad de behövde.”
Som att amma ett barn. Det var en bild som kom ur morgondagens GT text för några år sedan och som stannat kvar. Mjölken finns inom en. Detta är den mat som modern ger – ibland är det mer och ibland är det mindre, det fylls på i takt med att barnet suger, föder sig självt, det tar inte slut. Barnet vet vad det behöver, det slutar när det fått vad det behöver. Inte för mycket och inte för litet. Så växer det.
Imorgon är det midfastosöndagen. Livets bröd.
Rambling thoughts 
Mme Guyon beskriver relationen mellan Gud och den sökande, hungrande, törstande själen som att först måste barnet med fasthet suga men sedan släppa detta och bara vila i att mjölken kommer annars kommer den för fort. Barnet har denna förmåga inbyggd. Samma sak gäller själen i relation till Gud men tyvärr har människan lärt om från detta och begär mer än hon förmår ta emot, då rinner det förbi. / Magnus Olsson
Kul. Visste inte att det beskrivits så. Ja, det är sant att barnet sätter igång flödet genom att först suga hårt, för att sedan ta emot. Det finns andra paralleller med – som att mjölken sinar om barnet inte förs till bröstet – inte rinner förbi, men torkar upp – och omvänt, ju hungrigare barnet är desto mer finns det. Det perfekta kretsloppet.
Barn har mycket inbyggd kunskap som mer eller mindre går förlorad eller förstörs under den period som är barndom och vuxenblivande. Föräldraskap rymmer alltid ett visst mått av sabotage.
Exakt därför säger Jesus att vi skall bli SOM barn , inte barn. Däremot skall vi vara Guds barn. Den himmelske föräldern föder och föder oss och föder oss. Det är tre steg. Att lära sig gå tre steg räcker gör att gå. Det första stödjer, det andra litar på, det tre vågar språnget. / Magnus Olsson
Fast jag tror att man hela tiden upprepar de där stegen. Tron borrar. Som en spiral. Man kommer hela tiden tillbaka till samma plats, men ändå inte, för botten djupnar. Så måste man våga lita, och ta språnget – igen och igen. Eller?
Självklart är det så, en process, förvandling, nådens ordning. Men samtidigt finns i Jesu undervisning ord om att den som ser sig om sedan han satt handen vid plogen passar inte för Guds rike, så det är alltid så att i trons värld måste flera bollar hållas i luften samtidigt. Det är därför efterföljelse är svårt och det skall det vara ty bara en väg bjuds. / Magnus Olsson