Det där med kommunikation är inte Svenska kyrkans starka sida men jag hade nog ändå hoppats på någon form av kommentar eller respons från Stockholms stift med anledning av de många frågor som ställts kring stiftskollekten den 17 februari. Jag är lite naiv på så vis. Även när historien lärt mig annorlunda kan jag inte låta bli att hoppas och tro på att människor kan ändra sig, göra det rätta.
Stockholms stift har reagerat så här. Går man in på deras hemsida (HÄR) kan man notera att det i höger spalt under rubriken Aktuellt har lagts in ett dokument med titeln: ‘Så fördelas stiftets ekonomiska stöd’. Jag klickade mig vidare – gör gärna det ni med. Fundera kring detta: Är detta ett svar? Ett bemötande? Är det på allvar? Hur ska man tolka det?
Det gör mig orolig, att det ligger där. Ser man inte vad man gör? Att svara genom att avleda frågorna är ett raffinerat sätt att reducera, förnedra de som ställer frågor, då är det bättre att låta bli, göra inget, även om båda sätten är uttryck för makt och arrogans. (Frågorna handlade alltså om motiven bakom stiftskollekten den 17 februari. Stiftet ‘svarar’ med ett meddelande som listar vilka som får kollekt. Det är lite lika den där församlingen i New York som omskrevs i SvD och fick frågor från en journalist och som svarade med att på hemsidan lägga ut ett meddelande som helt ignorerade journalistens text och som handlade om hur mycket gott de gör).
Jag delade på Facebook Kyrkliga tings När mobbare vinner inlägg (Läs här) och skrev i kommentarsfältet att jag fann hopp i detta inlägg. Fick då frågan: Vad är det som inger hopp? och svarade:
”Jag ställer mig samma frågor som Patrik. Och har gjort det under en tid. De som har möjlighet att besvara de frågorna vägrar, eller låtsas som att de inte finns, och därmed tillintetgör de oss som frågar. Det gör ont i mig. Att tillintetgöras av den kyrka som jag är döpt in i. Nu är jag bara en medlem, så skit i mig, men, ja, det inger hopp i mig att kyrkan även rymmer präster som ställer de frågor som Patrik ställer, som förstår att de är viktiga för många medlemmar. Eller något sådant.”
Det borde gå att ändra kollektändamål den 17 februari och ge hela kollekten till Katharinastiftelsen. Jag har förresten hört om i alla fall en kyrka som kommer idka civil olydnad och ha ett eget kollektändamål den dagen – fick tips om det på mailen. Det finns hopp i det.
(Tillägg: Som en kommentator påpekade så har informationen under Aktuellt uppdaterats och detta dokument finns inte längre att finna där. Vill man läsa det så finns det Här.)
Rambling thoughts 
Är jag blind? Jag hittar inte rubriken du hänvisar till, men det är utan betydelse. Det viktiga är att stiftet vill inte motivera varför de stödjer Smedjan.
Leo,
Men du har rätt. Den ligger inte kvar där under fliken Aktuellt eftersom den uppdaterats med en del nya saker. Den låg där imorse när jag skrev inlägget – jag lovar – och själva texten går att finna här.
Nu faller lite detta inlägg – men jag låter det ligga kvar i alla fall.
Jag undrar bara om biskop Brunnes kandidatur i ärkebiskopsvalet har samband med Seglora smedja? Det är ju bra om biskop har en ”utomstående” kommunikationsorgan och via den kan biskopen driva väl valda frågor såsom antalet röster per stift.
Vet inte. Men Seglora smedja kan ju knappas sägas vara ‘utomstående’ – de är ju finansierade av Stockholms stift – så till den grad att stiftet anser att de är ett värdigt kollektändamål. Det skulle ju då, om man är konspiratorisk lagd, kunna få ren omvänd effekt – känslan att hon behöver betala för att få det stöd hon behöver men inte skulle få på annat vis.
Jag misstänker att det är väldigt få som vet att Seglora finansieras av stiftet och intressant vore om man kunde reda ut kopplingen mellan Seglora, ärkebiskopsvalet och biskopen. Visserligen är det präster som skriver där men att deras lön betalas av stiftet vet nog inte vanliga kyrkobesökare någonting om.